I min gamla kära korridor fanns, och finns fortfarande, en alldeles särskild jargong (jag har hört ryktas att det var Markus som var värst med allt hittepå under sina 5 år där)

Att säga tröttarns pöjk är som att helt enkelt säga att man är jättejättetrött. Eller om man är kärarns pöjk så är man väldigt väldigt kär bara. Står någon och bollar med en boll och gör det väldigt bra så säger man ”OJ! Bollarns pöjk!”.

Med tiden har dock ”pöjk” försvunnit lite för alla vet vad man menar ändå. Nu är det mest ”tröttarns”, ”bollarns”, ”kärarns”. Trots att pöjk faktiskt är helt könsneutralt. Precis som ’gammal man’.

Jag borde dock sluta vara en tröttarns pöjk då finaste Kajsa snart kommer till staden.

Vilken sorts pöjk är ni idag?