När jag var liten tror jag att jag liksom många andra sa att prinsessa var det rätta framtidsyrket. Fast jag är inte säker, det mesta jag minns att jag ville bli var författare och konstnär. Jag skrev en fantastisk bok som hette ”Sagan om Boken” och berättelserna vi skulle skriva i skolan handlade om älvor, tomtar och rödhåriga, äventyrliga flickor som kröp genom buskarna till andra världar.
Sen glömde jag bort att skriva, och jag ritade inte speciellt mycket heller, och jag sa att jag skulle bli fotograf istället. Jag fick en enkel digitalkamera i present, ville vara som
Liselotte Eriksson och använde diverse fotoredigeringsprogram för att få det att verkligen se ut som att vi satt på de där svamparna. Jag köpte en lite bättre kamera och bilderna hamnade på diverse forum på internet. Jag var medlem på alla. Sen köpte jag en systemkamera och fotade porträtt då och då. Kom på att jag kanske kunde rita igen.
Jag skulle hålla på med reklam, och rita bilder, jag startade eget företag och började frilansa som illustratör på sidan om, och nu köper ni bilder av mig så jag knappt hinner med.
Sen läste jag en kommentar på
UnderbaraClaras blogg i
inlägget hon gjorde om min bild där en tjej skrev att om hon kunde göra som jag så skulle hon veta vad hon ville göra av sitt liv.
Men vet ni vad. Jag har ingen aning. Jag vet knappt var jag kommer vara om två månader, eller vad jag ska göra. Ibland kan jag saker hur bra som helst och är bäst i världen, men ibland kan jag ingenting och känner mig totalt värdelös. Och det känns så fånigt att ha en sådan ångest att jag behöver få varm mjölk serverad till mig vissa kvällar (det ska tydligen lugna kroppen) för jag vet ju att jag egentligen inte alls är värdelös. Jag kan ju faktiskt vara riktigt bra på vissa saker ibland, och dessutom är jag ju ganska snäll.
