Igår var en sådan där träffa-alla-man-inte-träffat-sen-i-somras-kväll. Ni vet under julen då alla kommer hem och troligtvis går ut. Erik nämnde skellefteångesten en massa gånger (det där med att alla går ut, många har satsat lite för hårt kvällen till ära och blir lite odrägliga), Susanne var överlycklig och vi var glada allihop. I dag är jag alldeles hes för man måste ju prata så mycket, och så högt, för att få sagt allt man vill säga en sånhär kväll.

Julls och jag