annika bäckström

Tobias skrev och skrev och skrev och skrev. Sen skrev han lite till.

Jag skrev lite mindre.

Snart ska jag på pilates sen måste jag plugga igen!

Alla mina förstasidor i alla mina gamla kollegieblock från skolan kan jag lova är prydliga, troligtvis har jag skrivit i flera olika färger för att hålla koll på vad det handlar om och möjligtvis en förklarande illustration till. Bläddrar man fram några sidor är det klotter i hela marginalerna, stora och små bokstäver blandas i en oläslig skrivstil och när man väl kommer till den bruna kartongbaksidan i slutet har kollegieblocket slängst omkring i en väska, spillts diverse drycker på, rivits ut papper varav hälften ligger löst innanför pärmarna i förhoppning om att de ska hänga med en liten stund till.

Att bosätta sig på ett nytt ställe är ungefär likadant. Vi har bläddrat förbi de där första sidorna där vi städade mer än ofta och diskade efter varje måltid. Nu diskar vi när porslinet är slut och och det bildas dammråttor runt sladdarna.

Tobias har slagit sönder ett glas och en liten kopp tidigare, jag har slagit sönder min fina tekopp och ett glas senaste veckan.

Vi skulle kunna kalla det hemmastadda.

Från och med i morgon går vi närmare och närmare slutet av den här vistelsen och det gjorde sig uppmärksammat i och med det besök vi fick idag.

En holländska vars namn jag inte kommer ihåg funderar på att ta över lägenheten i slutet på januari. Vi berättade om fönstrerna som inte riktigt går att stänga, varmvattnet som tar slut, gasspisen som läcker, ljudet från gatorna och våra husdjur som kommer fram ibland (häromveckan uppe på sovloftet hos Tobias, de avancerar).

Hon frågade när vi skulle flytta ut.

Halvvägs gågna, halvvägs kvar. Det firar jag med att för första gången visa er hur vi egentligen bor.

Vi börjar inne på toaletten. Vi har det minsta badkaret jag någonsin sett. Om man sitter med uppdragna ben skulle man kunna bada, om det inte var för att varmvattnet tar slut innan det ens har fyllts hälften.

När man kommer ut från toan kliver man ner två steg till köket

Vi har tvättmaskin, gasspis med en läckande platta, ett litet kylskåp och en diskho där saker har en tendens att gå sönder.

Vrider man sig 180 grader hittar man hallen, ingången är till höger.

Går man till vänster går man ut till trapphuset, till höger hittar vi en stege..

…som leder upp till Tobias sovplats

och såhär ser själva ”rummet” ut med garderob, matbord, soffan som syns mer på nästa bild och mandariner

Vi har en golvlampa som skramlar om man nuddar den och den randiga soffan är min om nätterna men på kvällarna är det mest Tobias som sover i den.

och här är vårt element!

.

När vi inte går husesyn, eller sover i soffan för den delen, så pluggar vi fransk historia med start från Asterix och jobbar oss fram till nånstans innan revolutionen.

Vi har jätteroligt.

Nu sitter jag och Tobias och försöker plugga till ingen nytta. Fransk historia från allra tidigaste början är inte det lättaste. Hunnernas ledare hette Attila men det vet jag bara för att jag sett disneyfilmer. Han ska inte förväxlas med Kristian Antilla men det gör jag ändå.

Idag har den nyttiga veckan börjat. Eller, vettetusan hur nyttig den kommer bli men vi har sagt att vi inte ska äta baguetter till middag.
Såg precis en bild på det helsvenska, det underbara Husmans. Husmans med en skiva gurka, en skiva hushållsost (inte fransk brie eller något annat, hushållsost ska det vara, eller edamer)
Husmans finns i den svenska hyllan på affären här i närheten, det och skorpor med en svensk flagga på. Tror det blir att införskaffa.

Dessutom fortsatte mitt och Ingeborgs träningsprojekt idag och vi spenderade en timma på Speed Bike med en manlig ledare som rörde sig som en dansör och sjöng med i alla låtar. Brevid mig hade jag en galen äldre man som svettades i mängder och skrek ”ALLÉ! ALLÉ!” och klappade takten med händerna.
Att träna på franska är lite av en upplevelse varje gång.

Mamma skickade bilder från Burträsk idag och påminde mig om att det faktiskt är slutet på november nu och inte tidig höst som jag har fått för mig att det är nu. Det sitter julbelysning överallt, en gran har satts upp på hôtel de ville (fast de julgranskulor och rosetter som satt över hela granen i början finns bara i toppen nu). De har fusksnö vid julmarknaden nere på cours mirabeau men kylan har försvunnit och man behöver inte längre ha vantar på sig om man inte vill. Men det vill man, för vantar är ganska fint.

Träd i Aix

Träd i Burträsk

Precis som ”mitt första år” ”mina första steg” och ”min första mjölktand” ska den superamerikanskaste av de amerikanska högtiderna även skrivas in i mina memoarer.

Jag och Tobias blev inbjudna av Jenae till hennes och hennes rumskamraters Thanksgiving. Knytkalas var det så vi satte igång med att göra en sallad.

Väl på kalaset var vi lite tidiga (kolla! jag var tidig för en gångs skull!) och vi fick se alla förberedelser med matlagning i små ugnar och när de gjorde ”Stuffing” och så vidare. Det var intressant.

De övriga gästerna kom, vi åt, med uppmaningen ”Ät tills du känner att det börjar komma upp, då väntar du 10 minuter, sen trycker du i dig efterrätt”. Så, jag kan inte påstå att vi gick hungriga därifrån.

Maten var helt fantastiskt god faktiskt. De där amerikanarna kunde verkligen sin Thanksgiving. Eller ja, maten i alla fall. Vi försökte få en förklaring på varför de firar det och fick höra berättelsen om pilgrimerna och indianerna som någon annan sa var fel och som någon tredje försökte rätta.

Kvällen avslutades med charader, les femmes contre les hommes. Vi vann såklart och jag fick kamma hem de sista poängen till oss när jag försökte få fram att jag var en flod för mina panikslagna lagkamrater som försökte överrösta killarna och allt som hördes var ett hav av skrik.

Det tillverkades kakor på löpande band

vi åt pumpapaj och Jeanaes supersöta äppelpaj

och tävlade i charader
—

Jag har bloggat lite dåligt senaste dagarna, men, jag skyller bort mig på den enkla anledningen att jag köpt mig ett 2månaders gymkort nu, äntligen.
Jag och Ingeborg gick på core-boxing i torsdags med en intensiv fransk äldre man, en såndär biffig typ. Helt galet vad man skulle hoppa, sparka och slå.

I fredags gick vi till gym-passet, ett sånt med hantlar.
Sen sa vi att vi skulle få oss upp på morgonen och även dra med oss tyska Carolina på Step men ärligt talat så kunde jag knappt ställa mig när väckarklockan ringde och tog bara stretch-passet en timme senare.

Nu är det söndag, det innebär vilodag.

Det största problemet jag har haft är att vårt badrum ligger två trappsteg ovanför resten av lägenheten, träningsvärk i sinne har gjort de där två trappstegen lite smärtsamma.
Men värre ska det bli nästa vecka. Det är jätteroligt. Speedbike och Pilates ska läggas in på schemat också.

En sak som är väldigt uppenbart på det där stället är att många satsar på att hålla stilen även på gymet. När man själv kommer dit nyvaken och osminkad står en annan där i guldsmycken och solglasögon och spänner låren. Det är ett konstigt land det här ibland.

Vill bara berätta min glädje angående vårt nyaste tillskott i lägenheten; Elementet.
Jag har dessutom på äkta Odalgatan 5-vis tätat ena fönstret med hushållspapper.

Så igår, för första gången sen det började bli lite kallare, behövde vi inte huttra oss till sömns. Känns bra.