Vin hos Tove.
Fest med Sunnanåhooden.
Balzac
dansdansdans
och våfflor med Hallonsylt
Sen när Tove gick till jobbet i morse stannade jag och Julia kvar i sängen och såg Titanic.
Det var en bra helg. Jättebra faktiskt.
Ska vi öppna nattöppna våffelcaféer?
Björn har just fått upp sin blogg igen, och vad finns där om inte hans helt fantastiska videobloggar och speciellt den från han och Johans besök i Skellefteå. På filmen finns en jättevarm sommar, min gamla kära lägenhet, fantastiskt folk, igelkottar en fest och bara en hel massa minnen och hur bra saker som helst.
Vad säger ni? Reunion? Jag röstar ja.
fast vi klarade oss trots omständigheterna undan från dem.
I skellefteå är man bekant med alla, i alla fall på långt avstånd. Och precis så är det med den här mannen som satte sig mitt emot mig på Balsac igår.
– Jag skulle gärna vilja börja kallprata med dig.
– Jaha?
– Ja, fast jag tycker egentligen inte om att kallprata..
– Men då gör vi väl inte det då och går in på de djupa sakerna direkt.
Och han frågade mig vad min största passion var, min innersta hemlighet. Han berättade om lite kärleksproblem och vi pratade om The Game av Neil Strauss och vi pratade om gemensamma vänner.
– Har hon kommit hem nu?
– Ja hon kom hem för några veckor sen.
Och sen fortsatte det i en stor kärleksförklaring som senare innefattade alla som satt vid bordet.
– När hon går in i ett rum är det som att tiden stannar. Hon lyser riktigt, mer än någon sol. Och hennes leende, det är helt fantastiskt. Sen så är hon trevlig också, jättetrevlig, och snäll.
Killen som satt brevid mig har flickvän, men tillslut kunde han inte låta bli att erkänna det.
– Ja, hon är faktiskt helt underbar.
– Hon är inte en såndär man drar hem från krogen, hon är en såndär man gifter sig med. Men jag kommer aldrig kunna få det, hon är för bra.
– Annika, är det normalt att sakna någon man bara träffat kanske åtta gånger?
Vi fortsatte i alla fall prata om henne, lovprisade henne. Och jag kunde ju inte annat än hålla med, för det är ju sant det de sa, om min alldeles egna fröken Frost, Julia Berglund.
Det är väl egentligen mest bara äldre damer, tjockisar och gamla gubbar i för tajta badbyxor som går och simmar sådär då och då, ”motionssim” så att säga. Det låter alldeles extra bra när min mor frågar mig om jag ska med på ”vuxensim” som det även kallas på Burträsk badhus mellan 19-21.
Egentligen så är det riktigt mysigt för det är högst tio personer där (varav minst 3 är gamla lärare till mig) de har på lugn musik, släckt ner lamporna och tänt stearinljus längs kanterna av basängen. Sen bjuder de på apelsin också. Så nu har jag ett kort som säger att jag ska simma 5 gånger till. Jag kommer ju i alla fall bli ganska ren.
Annars har jag spenderat dagen i staden med en plånbok utan de viktiga korten (jag hade glömt dem under ritplattan), utan möjlighet att köpa pennorna jag skulle köpa (dels för att jag inte hade några pengar, men mest för att de var slut på affären) och ett mobilnät som inte verkar fungera och en mobiltelefon som knappt haft några batterier.
Fast jag köpte mig i alla fall en klänning. Den är i silver, har en stor rosett, formen av en bakelse och kostade 29 kronor. Rosetter och billiga klänningar kan ju inte göra en annat än glad.
Och ja, efter 4 månader har jag fått träffa älskade fröken Julia igen. Hon har varit i Asien, det är häftigt. Vi är båda lite överraskade av snön.
fanny, erik, jag, hanna och den där berka jag inte vet riktigt vem det är
jonas och fanny på homecomingvinkvällen
Idag är det annandagen, det firas med utgång och fest såklart. Det blir roligt att träffa allt folk igen. Vinkvällen för några dagar sen var en försmak, det var trevligt. Jag har bra vänner.
..
Jag äger ett par byxor. Såna där svarta cheap monday som alla har. Jag har dem aldrig egentligen. Fast ibland är det lite tråkigt för det finns ju tröjor som är fina och ibland kanske klänningar är lite tråkigt. Jag har i alla fall bara klänningar. Det är som att ha mjukiskläder på sig jämt. Nästan bättre än mjukiskläder. Fast nu är klänningen jag skulle ha ikväll för stor. Jag tappar den lite. Det är inte bra. Typiskt klänning som såg så fin ut i affären.
Nu har jag byxor på mig. Det är inte så bekvämt. men lite annorlunda. Fast jag ska inte ha dem ikväll, det funkar ju inte.
Nu har jag sovit tillbaka lite av min förlorade sömn efter resande.
Mamma har pyntat hela huset jättefint och vi har sjukt mycket julklappar. Hur kan vi alltid få så mycket julklappar?
Jonas ringde och väckte mig vid 18 och sa att jag ska på ost- och vinkväll i stan ikväll.
Det blir roligt att träffa alla de där igen och i morgon åker Diana till Thailand så man måste passa på.
Det blir alltså en repris på en av de där grymma kvällarna i början av året.
Här skulle jag lägga in en gammal härlig bild från förra ost och vinkvällen. Men jag hittar inga och orkar inte starta min andra dator.
På radion spelade Tell No One About Tonight och jag fick dansa med dammsugaren
Alex som redan är på ett Hotell i Norge och jobbar
Erik som ska leta jobb på Irland
Sebastian som ska surfa i Filippinerna
och Elin som ska jobba på fiskfabrik i Norge
I
Intressant hur man i ett ostädat hörn kan återuppleva saker som att lyckas tappa inte bara ett utan två vinglas en ost- och vinkväll tidigare i år. Får mig att tänka på hur dålig jag är på att städa egentligen.
Paus i flyttstädandet för tillfället. Jag åt kinamat till middag för jag har aldrig köpt det sådär takeaway i roliga lådor så jag kände att jag var tvungen. Tyvärr skickade jag hem allt porslin (förutom en tekopp) och alla bestick med pappa idag. Jag fick använda min kreativa gärna och lösa det på andra sätt.
Nu har jag kvar hallen och toaletten. Eller, allt är borta bara att torka och dammsuga allt. Sen var planen att gå på den avskedsfest som hålls för sebastian+ diverse folk. Jack som ska ta över lägenheten efter mig är också där. Jag har skrivit ett tal och som en symbolisk gåva ska han få ett pappersflygplan i guldmetall som jag trodde jag tappat men hittade när jag städade.
Nu börjar folk fly landet, i morgon åker Erik till Dublin, på lördag åker Elin till Norge och på måndag sticker Sebastian till Filippinerna.
Erik för att jobba (men han har inget jobb än). Elin för att jobba på en fiskfabrik och Sebastian för att surfa.
Födelsedagskalas för Julia och ett litet avsked till Elin också. Det var mysigt sådär som det bara blir med de där tjejerna (och Tobbe, men han är ju som en av oss ändå). De hade lagat mat och bakat tårta och vi sjöng ”HalleJuliah” istället för ”Ja må du leva” för vi ville ha en sång lika speciella som Julia faktiskt är.
1. Tårta! (marsansås i mängder)
2. Julia & Tove med födelsedagspresent runt halsarna.
3. Elin i snyggaste skorna (fast sus tog dem under kvällen)
4. Tobbe, Jag, Sus. Vi var glada, trötta med glada.
(för övrigt tog jag dina bilder sus)
