annika bäckström

En gång i tiden skrev jag ibland. Då och då hittade jag även på sånt här. Skulle tro att det är en Bon från 2007 som fick stryka med och lämna några ord till bättre behövande meningar. Lite som kylskåpspoesi fast annat. Lite roligare.

Så, ta närmsta tidning och klipp lite i den! Eller varför inte vara två, klipp ut ord och meningar ur artiklar och sätt dit varsin liten papperslapp tills ni gjort en dikt tillsammans.

Såhär blev de med två små rosetter på handlederna.

I söndags kom tidningen in genom brevinkastet, jag antar att det var en sådan där prova på. Det lät så mycket när de slängde in den vid fyratiden på morgonen så jag vaknade, trodde någon försökte bryta sig in och blev rädd. Sedan bestämde jag mig för att vi inte ska prenumerera på den.

Men i alla fall, bioprogrammet i tidningen var fullt av rymdattiraljer som skådespelare och rymdtunnor, och mina små gubbar! Tänk vad de får vara med om. Det unnar jag dem.

Sen så är jag så fantastiskt glad för Andreas skull, I rymden finns inga känslor är ju Oscarsnominerad! Galet skoj. Hurra för honom och hela teamet och alla!

Anna började göra en logga till hennes lilla business. Hon skissade ett första utkast sen kom jag in och hjälpte till lite, mest med swoschet och bandet. Sen gjorde hon klart och valde färger. Så en gemensam ansträngning skapade denna fantastiska logotyp för det än mer fantastiska Annas Cupcakes.

Ibland kommer hon helt spontant med en plåt minimuffins till skolan, ibland tar hon med en låda regnbågsfärgade när hon kommer på besök. Och jag kan lova att de är fantastiskt goda. Så om ni bor i, eller nära Göteborg (jag tror det blir klurigt med frakten annars) så ring henne och säg åt henne att göra muffins till era kalas eller fikastunder! Om ni inte vill det just nu så bli bara ett fan till henne på facebook. Vid tusen fans kanske det blir muffins till alla. Eller jag vet inte.. Jag hoppas.

Herr Regissör och jag inne på Sagabion.

Det var mycket folk och alla som varit med och jobbat med filmen var klädda i rött och blått, Simons (huvudpersonen i filmens) favoritfärger. Jag hade röd kofta och röda träskor till en mörkblå klänning. Röda, fina klänningar är ju i princip omöjliga att hitta.

Jimmie spelar Björn som skrattar mest hela tiden, han har även lustigt nog gått samma teaterfolkhögskola som min storebror senaste året. Dock missade han när mingelfotograferna fotograferade vid entrén och var lite bitter över det. Så därför får han vara med här istället.

Ikväll går filmen upp på bio förresten. Och den har fått väldigt bra betyg. Själv älskade jag den (visserligen har jag kanske vissa emotionella kopplingar till filmen, men ändå!). Jag ömsom skrattade, ömsom grät och gick från bion alldeles varm i hjärtat.

Så boka en biljett nu!

..som att Markus blir flera.

Eller att de två bästa vännerna hittar en magisk stig.