Sjukt bra liten (reklam) film som Umeå Energi har gjort. Oculus Rift är ett Virtual Reality headset som man kan använda till till exempel spel. Här har de kopplat på en videokamera som filmar det du skulle sett utan brillorna, men med några sekunders lagg.
Boost Moreing from The Glue Society
Detta gillar jag. Jag önskar bara att det var en riktig dokumentär och inte bara reklam för godis, men man kan inte få allt.
Det är lite som i en scen i filmen Bitchkram, där huvudpersonen berättar om sitt inredningstänk att hon tar något fult, har jättemånga av det och det blir fint och intressant. T.ex en hel husvägg av fågelholkar. Det ligger något i det.
Jag känner själv att konstformen lockar. Merism kanske det skulle kallas på svenska, eller multiplicism, eller plurism. Vad tror ni?
Just ja, i går gjorde jag denna bild som hastigast när jag och en vän diskuterade hur lång tid det skulle ta innan någon gjorde om låten ”Dina färger var blå” till ”Dina färger var svart” efter att Tommy Nilsson meddelat att han byter namn till Black.
Det är alltid kul att se hur snabbt internet jobbar när något sånt här händer. Snabbt börjar det spekuleras i vem detta är en kampanj för. AIK var det många som trodde.
Som tur var var det bara choklad.
Frågan är hur mycket pengar Black, nej förlåt, Tommy, fick för att göra detta. Och om det kommer förfölja honom fortsatt under hans tuffare, mörkare och hårdare karriär.
Har man en massa tid över så rekommenderar jag att kika in på Filmarkivet, markera knappen reklamfilm och fullkomligt dränkas i klipp från 1920-talet och framåt. Bäst är förstås de som gjordes när reklamfilmen började komma igång under 50-talet. Och missa för guds skull inte den 22 minuter långa reklamfilmen för Trollhätteglass, som snarare är en informationsfilm om Göteborg. Det var annorlunda då.
Jag hade egentligen sinnessjukt mycket leksaker som barn. Med två äldre syskon fick jag ärva barbiesar, mjukisdjur och My Little Pony av, dessutom hade jag ju egna grejer. Lådorna under sängen var sprängfyllda av pyssel och dockkläder (och dessutom hade jag en rutschkana ner i sängen som egentligen var baksidan av trappen ner till källaren). Det enda jag aldrig fick leka med var den där Optimus Prime min bror hade stående högt upp på en hylla, den var han för rädd om. Men legot, det kunde vi bygga med alla tre.
Killing us softly 4
Jag började måndagmorgonen med att se denna. Så otroligt viktigt och något man måste tänka på hela tiden. Jean Kilbourne har sedan 60-talet sparat reklam och sett hur idealen ändras och hur reklamen påverkar oss. Hon säger att skillnaden mellan nu och då är att fler är uppmärksamma på det och fler slåss mot de felaktiga bilderna vi bombarderas med. Trots det har det inte blivit bättre, snarare tvärtom och det i en rasande fart.
Det ger många nya insikter och påminner en om gamla och som Sandra skrev i inlägget där hon tipsade om filmen:
”Den handlar även om att kvinnor om och om igen framställs i princip utan undantag som objekt, som produkter. Våra kroppar jämförs med bilar, yoghurtförpackningar och ölflaskor. Och så handlar den förstås om att ta ansvar. Om du jobbar som jag inom reklam, eller på en tidning, modesajt, är marknadschef på ett företag, eller var som helst i mediebranschen; se den här. För det är vi, som jobbar med det, det är vi som måste göra aktiva val varje dag i våra branscher eftersom vi har makten att göra skillnad.”
Del 1 ovan och del 2 här nedan.
Det är något med Star Wars. Jag blir alltid så fånigt glad när man gör något med det. DDB:s Volkswagen-reklam var såklart fantastiskt fin, men nu har Greenpeace valt att göra en variant på det. Lite kanske VW får skylla sig själva när de väljer att visa sig som The dark side.
På deras kampanjsajt kan man ansluta sig till rebellerna och därmed vara en Jedi för att få VW att minska på utsläppen och få dem att lämna den mörka sidan. Åh, det är så fint och absolut klockrent.
En smickrande bild på Anna och mig en halvtimma innan gästerna kommer.
Carl och Philip väntar vid entrén med gästlista i handen
Ölen var framdukad
Och Nils var beredd med kapsylöppnaren
Finfina program låg på mingelborden
Och såklart muffinsarna vi gjort dagen innan. Choklad och Skogsbär/Vit choklad.
Efter en bra stunds mingel, fotograferande och muffinsätande klev Erik upp på scenen. Han berättade lite om oss och presenterade sedan:
MikuMaria! Eller, egentligen heter hon ju Maria Gustafsson. Men hon jobbar på Miku och skulle vara moderator för kvällen. Därefter presenterade hon våra tre paneldebattörer.
Katarina Gröndahl, jobbar som AD på Valentin&Byhr och var med och tog fram kampanjen för Göteborg Energi, med Timo Räisänens specialskrivna låt. Hon har tidigare haft den snälla byrån Himlen.
Ted Hesselbom är museichef på Röhsska men har tidigare jobbat som grafisk designer och haft t.ex NK som kund.
Och sist men inte minst Dogge Doggelito, Latin Kings och cyklar på köpet.
De diskuterade ämnet Sellout, och som ni kanske förstår med denna gedigna trio så blev det en oerhört bra debatt. Helt fantastiskt var det.
Tack alla som kom!
Lite mer mingelbilder från kvällen fotograferade av Sina Farhat hittar ni på denna länken
Det är lite sådana vibbar jag får av den här helsidan som publicerades i Norrköpings tidningar på alla hjärtans dag. Men tydligen var det på riktigt den här gången. Albert misstänks för grov kvinnofridskränkning och har fått besöksförbud.
”Det finns på grund av särskilda omständigheter risk att Albert, kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat allvarligt trakassera Sandra”. Skriver Dagens Media
Kanske hade det varit roligare om det hade varit reklam också.
Bild från DN, foto: Jan Erik Henriksson
