Browsed by
Etikett: personligt

halvt

halvt


För 6 månader sen skrev jag det här.

Det var då jag tog den lilla röda bilen och körde rakt ut i sommaridyllen och mötte en man i hatt, blå jacka och en bukett skogsblommor i handen. Sen snubblade jag i trappan till hans stuga, det började spöregna och vi hade tjocka stickade tröjor. Sen där någonstans drabbades vi av Bäckström-Lidström syndromet, allt blev en total euforiflipp och sen dess har vi inte släppt varandras händer.
 
en liten önskelista

en liten önskelista

Sophie Dahl – The Man With the Dancing Eyes (Den borde man kunna klämma in bland kurslitteraturen, faktiskt)

En klocka där man ser urverket, skall hängas runt halsen, ska kunna liknas vid Lyras guldkompass. (Den här till exempel, perfekt att den måste vridas upp dessutom, sånt gillar jag. Då måste man aldrig byta batteri)
En eller två trevliga klänningar (exempel)
Ett par fina svarta klackskor (då de jag har är totalt utnötta i tyget)
Tvätta-ansiktet-så-man-får-fin-hy-produkter
Och varje år finns det på önskelistan:
Tuschpennor 0,05 och 0,1
Sen vet jag faktiskt inte alls. Den kanske uppdateras om jag kommer på något mer.
En länk till detta inlägget ligger längst upp i menyn till höger för er som snabbt behöver komma åt den (familjemedlemmar skulle jag tro)
7 saker

7 saker

I samma veva som Malin sa att jag var dålig på att blogga så utmanade hon mig även med att säga 7 saker om mig själv.

Så, det är väl bara att lyda
1. Jag river sönder saker, och tappar bort dem.
Min digitalkamera har en stor spricka i sin display (men den funkar felfritt), i början av året tappade jag en dator i golvet. Åtskilliga mobiler har tappas bort (men brukar ofta hitta tillbaka på nåt vänster), Ett par skor försvann på en mässa, ett par solglasögon på samma gång, min förra ipod nano, nycklar och så vidare. Min pappa brukar till och med säga ”Är det lönt för dig att köpa en ny dator/i-pod/annan lite dyrare pryl. Du tappar väl bara bort den/river sönder den”
2. Under trean på gymnasiet hade jag aldrig på mig byxor
Klänning, klänning, klänning
Förutom när jag tränade förstås. Kan ha funnits andra små undantag också.)

3. Jag gillar att ordna saker
Det vet alla som såg mitt cd-skåp när jag gick mellan- och högstadiet. Färgskiftning!
Nu har jag inget sånt att sortera i dock.

4. Jag är ytterst dålig på att passa tider.
De finaste gästerna kommer sist liksom.

5. När jag blir arg, irriterad, förvirrad, stressad eller någon annan sån där stark känsla, så gråter jag.
Dessutom kan jag bli alldeles rödprickig i ansiktet av salta tårar, som om jag vore allergisk.
Och nej, arg blir jag helt enkelt inte sådär så jag slåss och smäller dörrar. Tyvärr.

6. När jag var liten bestämde jag mig för att bli författare, och konstnär.
Och hälften håller jag väl nästan fast vid..?

7. Jag brukar citera Dunderklumpen och Varför är det så ont om Q, det är nog aldrig någon som förstått vad jag menar.

– Jag sa aldrig ho, jag har aldrig sagt ho och jag kommer aldrig att säga ho.
– Nu sa du ho, typiskt ho.

En del i utmaningen var att utmana 7 andra personer. Dessa blir:

Rickard
Hanna
Petter
Sofie
Tove
Anna
och Judit (+Judits mamma. De sitter ju faktiskt som ihop)

Malin påstod att jag bloggar dåligt

Malin påstod att jag bloggar dåligt

Och det gör jag ju faktiskt. Så nu kommer det handla om:
1. Kulturtentaokoll
2. Analys av min egen jämställdhetssyn och mångfaldstankar. 
 
Så, nu börjar vi. 
1. 
De där tentorna vi haft på oss en månad att skriva, Kulturvetenskapstentorna. 
Jag var stensäker på att de skulle lämnas in på fredag, men då träffade jag en av mina lärare.
(han)  – Hej, hur har det gått
(jag)   – Bara fint, jag har varit klar ett tag, ska lämna in snart tänkte jag.
(han)  – Bra, jag tänkte gå och hämta de sista tentorna nu
(jag)   – …Vänta nu, ska de in idag?
(han)  – Ja.
klockan var 15.45, studentexpeditionen stänger 16. Mina tentor låg hemma, på en dator (varav en hade några meningar kvar att skriva), jag var på universitetet. 
Sen så fick jag lite panik och blev lite rädd. Men som tur var löste det sig till slut, bara jag mailade tentorna till mina lärare när jag kom hem. Och den tredje läraren visste inte själv vilket inlämningsdatum han hade. Så den kunde jag lämna idag. 
Så, nu är de borta i alla fall. Konst och Designtentan (som även den varit klar ett tag) lämnade jag också in, även om den inte ska in förrän på tisdag, men för att vara på den säkra sidan den här gången. 
2. 
Sandra kommenterade senaste inlägget på Stjärnfall och Vinterkyssar och nämnde att alla kvinnor (2 stycken, tror inte Majbritt är en av dem) bara sitter och väntar på sina kärlekar. Lillan väntar, och Agatons farmor väntar. Männen reser omkring och har högtflygande planer.
Det är ju inte meningen! Men när hon säger så inser jag det själv. Jag reflekterar inte alls över det när jag skriver. Jag gör det bara. Men är det riktiga äventyr så brukar jag tänka mig en tjej, som är äventyrlig. Oftast rödhårig dock. Men jag har i alla fall gjort lite sagor om äventyrliga kvinnor, och flickor.
Det är läskigt när man börjar tänka på det, hur insnöad man är i de stereotypa könsrollerna. Även om jag oftast tror att jag har en ganska sund syn på det hela, men hela systemet är ju alldeles påverkat, vi är nog ganska många alldeles påverkade.
Jag läste i Metro för ett tag sen om att vi kommer aldrig få bukt på jämställdheten förrän kvinnor börjar hitta karlar nedåt. Alltså lägre i åldrarna, lägre utbildning och lön. Klart som korvspad att det blir fel om man börjar i underläge redan där. Själv har jag en äldre pojkvän, so m jag blir mycket förvånad över om jag blir mer meriterad än honom. Vad jag nu än ska jobba med (man får inte säga ”vad ska du bli när du blir stor?” till barn. att bli är för förknippat med ens personlighet. ”Vad ska du jobba med?” ska man säga. Därför undviker jag att säga det om mig själv också ”Vad jag ska bli” så jag lär mig). 
Typiskt. 
Sen så skriver jag inte alls så ofta om varken homosexuell eller bisexuell kärlek. Och jag är inte heller så generös med rasvariationen på mina karaktärer. 
Nej, i mina sagor är de vita och heterosexuella. Kvinnorna bakar kakor med rosetter i håret och männen åker zeppelinare ut i rymden. 
Jag skulle lika gärna kunna stå på dansgolvet, eller okej, jag står nog längst väggen och väntar på att bli uppbjuden,  den där gången på 30-talet då SR gjorde en radiosändning från Nalen och det mest spännande händelsen var att det stod ”tre negrer, troligtvis sjömän” i lokalen.
Åh.
(som tröst så finns det nog en viss litenliten del i julkalendern som är lite tvärtom. Och den tänkte jag inte heller på att den blev som den blev när jag skrev. Men allt är inte klart än. Julkalendern har lång väg kvar att gå. Hela 20 dagar)
jag har inte druckit kaffe på ungefär tjugo år*

jag har inte druckit kaffe på ungefär tjugo år*

Fast nu drack jag nyss en kopp
och det konstigaste är
att det var ju faktiskt gott. 
*Nästan, kanske drack jag en under gymnasiet med, men då var det ju dåligt. Dessutom vet jag inte hur det kaffet jag fick i mig i magen och genom bröstmjölken som jätteliten räkas. 
konsumera och spendera

konsumera och spendera

Alla mina kläder går sönder, jag lovar. Jag har inte förnyat kläderna i min garderob på evigheter känns det som. Därför börjar allt gå sönder. Allt från underkläder till finklänningar. En del av mina grejer försvann dock i resväskepackningens misstag att ha en burk svart tusch bland kläderna. Men sen har de bara börjat falla sönder, eller så har det blivit för stort allting och sitter inte som det ska. Tråkigt tycker jag. Dessutom med tanke på att jag inte varit särskilt sugen på att handla nytt, eller, jag har inte hittat nåt. Nu i alla fall. Nu har det blivit en alldeles bamseblå kjol. En del av den ser ni på bilden där uppe. Bamseblått är en fin färg. 
1 tenta klar, en tenta några meningar ifrån klar (hoppas jag), två andra tentor till hälften klara och den femte har jag inte börjat på. heja heja. Nu ska jag lägga mig i sängen och skriva.
(och nu är den förlorade pojkvännen tillbaka i staden och pepparkakshjärtat helt igen, hurra!)
frankrikenostalgitripp och massa blahaj

frankrikenostalgitripp och massa blahaj

Jag var på hjälpmedföretaget-möte idag. Det är klurigt det där med företag. Man måste deklarera, bokföra, göra bokslut och så vidare. Kanske fick jag sudda ut några frågetecken. Han fick det ju att låta som världens enklaste grej att driva företag och jag nickade, för det lät ju helt simpelt! Nej, jag tror jag egentligen borde återanställa Jonas från vår Ung Företagsamhetstid så får han hålla koll på min ekonomi. Jag menar. När Dagens Industri intervjuade mig på den stora UF-mässan i Stockholm förra våren och frågade mig hur stor vår omsättning var mitt svar ”…en hel del..?” hemlighetsfullt och bra. Eller bara ett bevis på en VD med ögon endast för örhängesdesignen och marknadsföringen och noll koll på ekonomin. Som tur var stötte jag aldrig på det filmklippet. 

Annars så sitter jag och skriver och skriver och skriver. Fem tentor måste bli helt färdiga innan slutet på nästa vecka, helst till veckan för då skulle jag ha en hel vecka utan lektioner, utan något att göra. Jag känner att det skulle vara trevligt att hinna köpa en gigantiskt ark papper (men var gör man det bäst i Karlstad? Det ska helst ett sånt tunnt utan struktur så det inte suger åt sig så mycket färg i varje streck), några tuschpennor och bara rita sig igenom hela nätterna. Som på den gamla goda Frankriketiden för ganska precis ett år sedan då Tobias sov på loftet och jag i köket. Konstigt nog var det han som en gång somnade på soffan med en tuschpenna i handen och skapade en stor svart fläck på soffkanten. Ibland får jag en stark nostalgikänsla till den tiden i Aix-en-Provence trots att vi hade kryp i vår lägenhet, fönster som inte gick att stänga och hundbajs över hela gatorna. 
Det som saknas mest är 24h boulangeriet dit man gick efter en sen utekväll, glöggfesten med norsk glögg utblandat med billigt franskt vin, mina och Ingeborgs konversationer på cafét strax nedanför lägenheten och folket såklart. För exakt ett år sen var jag på min första thanksgivingfest hos Jenae för övrigt. 
pepparkakshjärtan och norrländska sjömän

pepparkakshjärtan och norrländska sjömän

Ni som läser min blogg vet att jag har en pojkvän sen några månader tillbaka. Han är så bra så det blir fånigt så därför ska jag inte berätta mer om just det för då blir just det bara en massa fån, ni vet. Folk vill helst läsa om tragik och idol-Annas tårar och inte lycklighet (ja, lycklighet inte lycka, lycka är ett sånt där fånigt ord man gärna vill undvika)
En sjöman är en sådan där som reser världen runt, kommer i land lite då och då för att sedan bege sig ut på havet igen. Precis så är min kära pojkvän. Förutom det att båten snarare är ett tåg och kanske något enstaka flyg, men världen runt har han rest, ja minst två andra länder, och borta har han varit mest hela november. Nu saknar jag honom i såna mängder att jag försöker lindra detta med pepparkakor och macbook. Därför får ni en film med ett halvt pepparkakshjärta och det får ni tolka som ni vill. 
Men å andra sidan sa de på p3 i somras att par där en av dem är sjöman är de som är förälskade tills de blir gamla och grå. Just för att de inte träffas så mycket och allt blir så intensivt när de väl träffas. Så istället för att välkomna min sjöman hem på tisdag kanske jag bara ska skicka iväg honom igen? Eller resa iväg själv?
Nu överdriver jag alldeles säkert. men ni fattar. kanske. Egentligen vill jag ju bara göra massa fina saker till honom. Men det är ju också fånigt. 
(och ja, annars sitter jag och leker med min fina dator. men det kanske ni förstod. Den inbyggda kameran är underskattad, eller överskattad, jag har inte riktigt bestämt mig.)
vernissage

vernissage


Blev upphämtad av några av mina kurskompisar från konst&design idag och vi begav oss till Kristinehamn.
Vi skulle på vernissage. Karin Broos heter konstnären som målar kvinnor i och vid vatten.
Det var väldigt fint och imponerande målning. Men jag känner mig väldigt tveksam till de tavlor som verkligen ser ut som foton. Visst, det är häftigt. Men då ser jag hellre ett foto än en målning som ser ut som en halvtrist semesterbild uppförstorad. (Detta var dock kanske bara en bild i hela utställningen som jag kände så om, resten var väldigt bra)
Vi drog ner medelåldern en del (som väntat) och kulturtanterna i limegrönt fanns såklart där.
Bäst på utställningen tycker jag nog ändå var medutställaren som jag tyvärr inte minns namnet på, som hade en installation i ett annat rum med en smutsig fåtölj och en mekanisk krabba som gick i en cirkel runt den.

som mjölk

som mjölk


Ibland blir det dimmigt här i Karlstad, så dimmigt så man knappt ser något alls.

Jag sa upp lägenheten idag, för, sanningen är den att jag knappt varit där alls. I natt var första natten där, nånsin. Och det är lite dåligt. Jag har mest skuldkänslor över både lägenheten som inte får några besök och min ekonomi som betalar hyra i onödan.
Som Jocke sa i morse innan han stack till Oslo så är det svårt att veta hur man kommer bete sig i förväg.
Fast, uppsägningstiden är 3 månader så jag blir inte av med den förrän sista februari ändå. Då tänkte jag ta och flytta in i en av de tomma lägenheterna i världens bästa korridor.

(Om det är nån som pluggar på Karlstad Universitet och känner att de vill flytta in i en fin liten lägenhet på Frödingshöjd, nästan så nära universitet man kan komma, tidigare än sista februari så kan ni ju hojta till. För jag flyttar gärna ut tidigare som ni kanske förstår)