annika bäckström

Min syster är snart så tjock hon kan bli, alldeles snart ploppar den ut den där saken. Ska bli spännande att se vad det blir.

Idag har vi gått omkring på söder med en annan mamma och en bäbis-Greta. Hon var söt.
Sen bjöd en av Matilda och Markus vänner på middag och sen spatserade vi iväg till ett jättefint, mysigt café och satt i bersån under äppelträden.

Idag ringde det även en kvinna från Östra Grevie och sa att jag får bo på internatet och slipper bo på Malmös gator. Ett framtidsångestmoment mindre att tänka på.
Dessutom har jag lite större illustrationsjobb jag håller på med, det är lite hemligt fortfarande men det genererar lite kosing och det är skönt. Jag kanske slipper vara utfattig när jag flyttar söderut.
(vad gammal och bitter och toktrist jag låter..)

I morgon ska vi måla väggarna!

på riktigt.
jag måste skaffa ett jobb.
annars håller inte det här.
(eller det gör det inte ens nu)

När jag gör illa mig så är det för att jag är klantig. Mina ärr på mina knän till exempel är efter
1. Jag föll med susannes moppe, utan att ens ha satt mig på den
2. Jag föll på ett löpband och fick ett hejdundrande brännsår

Enda gången jag har gjort något lite värre, men jag kan inte påstå att det är det heller, var då jag var väldigt liten och halkade på sängkanten, slog i tån rätt rejält i sängbordet och påföljden på det blev en liten spricka.

Och nu idag.
För det första har jag legat hela kvällen alldeles apatisk i sängen och lyssnat på p3 och då och då läst en sida ut en av de finaste böckerna som någonsin skrivits (Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, Gunnar Ardelius.) Sen så skulle jag duscha och göra mig klar för att göra nåt vettigt ikväll. Och dessutom tog jag en tops och rengjorde litegrann inuti öronen. Och nu till saken. Topsen lossnade från pinnen och jag fick en bomullstuss inne i örat. Jag tänkte att det inte kan vara så bra att ha konstiga saker i öronen och ringde min mor som tyckte jag skulle åka på akuten, och det gjorde jag (för övrigt är det stört omöjligt att hitta akutmottagningen i skellhell).
På pappret skrev sköterskan ”Främmande kropp i örat”
Sen plockade hon ut den främmande kroppen.
Jag tycker det var skönt att hon inte ens nämnde vilken klant jag var.

När jag kollade min mail i morse hade jag fått ett via Behance. Det var en man som sökte en gammal vän i Skellefteå som heter Bäckström i efternamn, precis som jag. Jag kollade upp denne man på Eniro och på så sätt fick jag veta hans andranamn. Vilket var ett väldigt ovanligt andranamn som jag vet att en bekant till mig också har. Så, jag skickade ett sms till den här bekantskapen och sa ”Är det din pappa som eftersöks” och det var det.

Jag fick höra att den här australiensaren som han är, träffade skelleftebon under en tågluff i Europa för en hel massa år sen.

och för att citera skelleftebons son som sa: ”Min far är i extas” så kan vi ju dra slutsatsen att allt slutade lyckligt och jag hoppas de har många fina minnen att prata om.

(Det blev en väldigt luddig historia, men den var fin egentligen)