Marilyn och Sandy, typ.
Julia (som tog bilden) besöktes innan vi fortsatte norrut, hon hade tyvärr blivit sjuk och kunde inte följa med. Själv blev det inte många bilder då kameran lämnades hemma av förståeliga skäl.
Kvällen i korthet (läs: den helt fantastiskt roliga kvällen, utvalda delar)
Marilyn och Sandy träffar Jan-e och Olle hemma hos Jan-e. Förförfest skulle det kunna kallas. Gick vidare hem till Pete Doherty på förfest. ”Vi är Pink Ladies!” utbrister ett gäng rosaklädda damer och bakom dem står ett gäng T-birds och hänger vid sin röda Grease Lightning i kartong. Sandy känner att det är där hon hör hemma (och låtsas inte vid den andra Sandy vi senare träffar på sittningen). Håkan Hellström erkänner att han inte kan fortsättningen på meningen ”Jazzhuset är fullt av trix och coca-cola-chics och kicks” och ingen annan låt för den delen heller. Vanheden utlovar diamanter till fröken Monroe. Monroe ser aldrig skymten av dem.
Det är dags att tävla men ingen förstår riktigt vad som händer. I alla fall inte Marilyn och Sandy som är nya på det här.
Någon ramlar tydligen i trappen och bryter foten litegrann på väg ner till lokalen för sittningen.
Pistvaktsgänget dansar till ”Här kommer Pippi Långstrump” och stämmer sen upp i kör till ”2-4-6-8 Bäverhojt”
Någon kastar makaroner, men inte så mycket.
Monroe träffar en målande James Bond som mycket väl hade kunnat vara Napoleon Solo, men det glömde hon säga.
Elvis har tandställning.
Ett Grease-medley ljudar genom högtalarna passande nog.
Dansgolvet är halt som is, men ingen trillar.
Middagslokalen lämnas till förmån för Pete’s apartment och mellanfest och nästan alla är där. Jan-e och Sandy köper hamburgare och steker (som i steka och äta, inte som stekande brats). Mellanfesterna fortsätter kort i andra lägenheter där lampan hänger så lågt att man måste dansa runt den som en julgran.
Vi går i samlad trupp till Kåren där vi av olika anledningar tappar bort varandra.
Håkan Hellström har tappat bort både nycklar och telefon, och hatt.
När vi väl återhittar varandra är Olle bitter och det dags att gå hem till Jan-e som bjuder på te och toast, någon annan ska äta polarkaka.
Morgonen efter ringer Pete och ursäktar sig så mycket för sitt uppträdande mot Monroe, som egentligen bara skrattar åt honom. 
