Jag hade velat visa en bild på mig och Joakim som är en av de finaste bilderna på oss jag vet. Den är tagen med hans mobil. Han har sin grå hatt och hans mammas gamla glasögon som skiftar färg i solen. Vi står någonstans utanför Balderskolan i Skellefteå efter att vi gått en promenad längs älven. Jag har en rödrutig skjorta på mig och en nyponblomma i håret från buskarna längs vägen. Varken jag eller han syns särskilt mycket i bilden men jag tror han trycker sin näsa mot min kind. Det var i slutet på juni och det var, om jag inte minns fel, andra gången han kom och hälsade på mig och vi hade kanske varit tillsammans i en vecka eller två.
Jag har varit fruktansvärt dålig på att blogga igen, julkalendern tar all bloggtid jag hinner med faktiskt. I veckan har allt kört igång igen så jag har gått 9-16 mest varje dag, en stor skillnad jämfört med senaste månadens tunna utbud av lektioner. I onsdags var det dock prisutdelning på den klocktävling min käre Joakim var med i. Han blev rik och snodde åt sig både andra och tredje pris. Jag hade frågat om han inte skulle bjuda mig på middag om han vann. Så det gjorde han.
Jag lämnade av Joakim på tåget ikväll, i morgonbitti är han på väg till Barcelona en vecka. Jag hänger i hans lägenhet för jag har fortfarande inga möbler i min egen. Dessutom har han så trevliga korridorsgrannar.
Jag vet att jag skrivit om det förr (ganska nyss), men jag måste bara nämna det igen. Tågperronger, tågstationer, tåg och allt som hör därtill ger mig en sån romantisk sentimental känsla som inget annat. Speciellt då man står och säger hejdå för ett tag (och sedan får ett sms som berättar att tågkonduktören hade en lustig mustasch).
De som hittar hit via google eller andra sökmotorer har mest sökt på dessa saker:
Vi firar med en bild av allt som listan innebär. För det är ju trots allt det bästa.
(är det förresten så förvånande att vi hittade varandra via just detta mediet?)
Jag hänger med Joakim (som för tillfället ligger och sover och vi lyssnar på Hammock) och jag påminns gång på gång att vi om knappt tio dagar kommer vara långt långt ifrån varandra, och de här tio dagarna vi har kvar tillsammans kommer det mest bara vara en hel hög med bilkörande och bussåkande hit och dit för att hinna saker som är planerade och dessutom måste jag hinna städa ur och ta hem grejerna från lägenheten, och packa allt som ska med till Skåne förstås.
Men, trots att jag gissar att det kommer bli en massa omkringåkande hit och dit så vill jag hinna så mycket mer. Den som känner att den inte har hunnit träffa mig nog i sommar, var vänlig boka en tid på telefonnumret 070-368 70 25. Så ska jag klämma in er, allihop, jag lovar, eller ska försöka i alla fall.