annika bäckström

Jag har en fransk ordbok, det är min mammas gamla.

den har några år på nacken vill säga

I den står det precis hur man uttalar användbara fraser.
(sje våmi, o jatil yn farmasi) till exempel.

bästa fonetikskriften jag sett.

.

Det här åt vi till kvällsfika. Lyxigt värre säger vissa. Frankrike säger andra.
(och gott!)

Nu ligger jag återigen i min bäddsoffa i Aix. Idag var första dagen efter lovet, och vilket lov det var. Kallt, blåsigt, jobbigt, tugnt… Precis allt det där som en rundresa ska vara.

Vi startade vår resa tidigt på onsdagmorgonen, en buss tog oss till Marseille där vi satte oss på trappen till tågstationen för en härlig champagnefrukost innan vi sedan satte oss på tåget mot Lyon.

Brittany sov mest hela vägen, mitt emot oss satt en sovande man med usel musiksmak och långa ben. Han var i vägen och ganska tråkig.

Framme i Lyon trodde vi att vi hittat vårat hotell mitt emot tågstationen, men det hade vi inte. Vårt hotell låg vid andra stationen och vi hittade inte ens oss själva på kartan. Efter att ha hittat rätt spårvagn in mot centrum och även lämnat av våra väskor gav vi oss ut på upptäcksfärd. Vi hittade tefatsliknande tingestar och en fin liten skatepark där en hel massa häftiga tonåringar hoppade omkring i groparna samtidigt som de rökte. Är man i frankrike, så är man.


Vi promenerade vidare och Robert, som alltid vill hitta den högsta punkten på alla ställen, pekade mot en kyrka och sa något i stil med trappor. Fast att han sa så många trappor som det var fattade jag inte, det gjorde nog inte han heller.




Dagen efter var det dags att bege sig till Strasbourg, ”Or I would say Strasbore” sa Robert och nog talade han sanning. För saken är den att det var 1 november, det vill säga toussaints och det mesta var stängt och vad vi kunde se hade alla invånare flytt staden. Dessutom kändes allt lite som kärlekstunneln på Gröna Lund, ni vet den där med de nakna trollen. Lite gammalt och plastigt och jag väntade bara på att en man i lederhosen och en kvinna i flätor skulle hoppa fram och bjuda på korv. Det gjorde de inte. Vi gick till hotellet och sov istället.

Det fanns en svensk butik. De sålde norskt vatten.

Efter två nätter i staden med stenhårda sängar och rosa hotellrum tog vi nästa tåg mot Nancy. Vi spatserade omkring, mötte en hund som tappat ett ben och bodde på ett hotell med god choklad i lobbyn. Anledningen till att vi tagit oss till Nancy var för att Cinemechanica, Robert och Brittanys vänner, skulle spela där. När vi hittat platsen som gällde enligt deras hemsida såg vi en affisch där det stod att de skulle vara på ett helt annat ställe. Vi gick och gick och gick. Plötsligt förstod jag hur Alice kände sig när hon öppnade den lilla dörren och hamnade i Underlandet för vi hade klivit rakt in på ett Tivoli med blinkande lampor, ballonger som flög iväg och snurrande godishjul. Vi ställde oss i kön tillsammans med sjuåringarna för att åka den 40 meter långa rutschkanan. Brittany hade roligast. Hon åkte flera gånger (eller två rättare sagt).

Vi gick vidare och träffade några djur som var väldigt trevliga och efter många om och men hade vi hittat till spellokalen som faktiskt gällde. Vi var trötta, irriterade och otroligt hungriga vid det här laget. Klockan var dock halv fem och ställen där mat finns öppnar inte för middag förrän vid nittonsnåret.

Vi väntade ut tiden på en bar där alla hade röda baskrar. Klockan blev sju och vi hamnade i en källare och åt gnochi.

Det ser lovande ut, men här spelade de faktiskt inte



Några timmar senare var musiken på högsta volym, alla var nöjda och glada och slutet på våran resa började ta sin början.

Summan av kardemumman är alltså:
åk till Lyon, åk till Nancy, men åk inte till Strasbourg på en helgdag.

(Vi hade faktiskt riktigt roligt)

Marseille – Lyon – Strasbourg – Nancy

Så kommer min färdrutt se ut från och med onsdag till söndag.
Jag åker tillsammans med Robert och Brittany, Tobias ska åka till Barcelona och hänga med lite annat folk.

I Nancy kommer vi gå och se Robert och Brittanys kompisar Cinemechanica spela. Hemstaden Athens kryllar av band och många av dem är bra också, Neutral Milk Hotel, till exempel. Det är många gånger jag börjat prata om bra band och Robert säger ”Yeah, A friend of mine played with that band” ”A girl I know made out with the curly haired singer” ”I could have been in that band” och så vidare. Alla bra band har en koppling dit! I och för sig är kanske inte riktigt bandet vi kommer se något jag lyssnar på varje dag, men det ska bli riktigt roligt ändå.

Ikväll har vi druckit lite vin, ätit baguett och brieost.
En helt vanlig måndag i frankrike.

Idag är det precis 100 dagar kvar till den 25 januari då det här är över. Frågan är hur mycket franska man kan då. Min lärare berättar hela tiden om en kinesisk tjej som kom hit, hade kanske läst franska några veckor innan, hon kunde i alla fall inte mycket. Efter en månad talade hon i princip flytande. Allt handlade om att hon vågade prata och hon satsade. Jag kan inte säga att jag tror jag kommer ligga på samma nivå ens om hundra dagar. Jag funderar på om jag ska bli den dummaste i klassen på riktigt. Alltså börja fråga om allt hon säger som jag inte förstår. Det känns som om jag förstår när de pratar allmänt. Men direkt jag får frågan fattar jag ingenting ”Qoui?” får jag svara och de får ta om det. Kanske är det så att jag bara inbillar mig att jag förstår det andra.

Har just haft den andra ”Presse” lektionen. Det är politik, politik, politik, politik. Vi ska ha något prov i det och då ska vi agera journalister och vara kritiska och grejer. Jag känner mig rätt borta på det området. Hade varit lättare om det hade handlat mer om kultur och sånt. Enda nyheten jag uppfattat den här veckan (eller var det förra) är att Radioheads nya album är genialiskt. Att man får välja pris på det alldeles själv. Undrar om de kommer tjäna mer på det eller inte. Folk som vanligen bara skulle ladda ner albumet kanske kan bemöda sig att betala en 10 kronor eller något liknande bara för sakens skull. Det kanske finns någon som vill betala några tusen också.
Jag hoppas att det blir lättare att hänga med i vad som händer i detta landet när vi fått sladdar till vår tv, om vi nu kommer få det.
Nu tror jag att jag ska ringa till ett ställe som heter ”Le p’tit bazar” och fråga om de har några platser kvar på ”arts plastiques” kursen. Några tisdagars gratis konstkurs skulle inte vara helt fel.

Idag fick jag brev av min kära mor också. Det var ett julkort, lustigt. (egentligen bara för att testa om det gick fram, och det gjorde det.) Ni får jättegärna skicka massa brev hit! Jag lovar att svara på allt! (jag gillar att skriva brev)
—
Nu ringde jag till le p’tit bazar och lyckades bokstavera mitt namn någorlunda och på tisdag får jag gå på kurs, wie!
Nu måste jag göra min läxa innan klockan blir 16 och jag börjar om!

det har ar en paminnelse till mig sjalv:
http://www.myspace.com/blackkidsrock

Jag sitter på en liten pub någonstans i Sverige, det är lite småkallt men ändå väldigt mysigt.

Jag går omkring på gatorna i södra frankrike, en Smurf kommer fram till mig och säger att jag är solen i hans liv.

Jag drömmer så fruktansvärt mycket numera. Alltid! Varenda gång som somnar till lite börjar jag drömma. Jag gillar att drömma så det är inga problem med det. Drömmarna känns dock så verkliga och ibland vet jag inte riktigt var jag är när jag vaknar. Tillslut brukar jag dock inse att jag är i södra Frankrike i en väldigt hård clic-clac.

Lite paradoxalt blir det när man är på väg att köpa en baguette och en helt blåmålad man med vit mössa kommer fram till en. Mannen bredvid, klädd i något uniformsliknande, säger att hans vän, smurfen, vill säga några ord. Han går ner på knä och säger att jag är solen i hans liv och så vidare.

Hela dagen har det gått förbi folk i konstiga utstyrslar. Vid tvåtiden vinkade några grottmänniskor till oss i fönstret och vrålade ”BONJOUR!”
Det är tydligen någon slags nollning, smurfen och hans fösare eller vad man ska kalla det, förklarade lite för mig.

Igår åkte jag, Tobias och Robert till Marseille. Efter att ha gått omkring ett tag såg vi ett sånt där litet turisttåg. Ungefär ett sånt småbarnen kan åka omkring i på Gröna Lund.
”Vi borde egentligen ta det där” sa vi lite småironiskt.
Det slutade med att vi lyssnade på skrällig gammal dragspelsmusik som avbröts av information på franska, tyska, engelska, spanska på väg upp mot Marseilles högsta punkt.
Det var värt varenda öre, utsikten var helt fantastisk. Dessutom var tåget lite som en berg- och dalbana på gatorna och jag kan väl inte säga att det kändes speciellt säkert.
Vi åkte hem till Aix och var framme vid åttatiden. Vi ringde Roberts Brittany och gick sedan ut och åt på en italiensk restaurang med TV så vi kunde se den viktiga rugbymatchen, semifinal. Frankrike förlorade mot England tyvärr.

Förutom att sova och ha massa drömmar så leker livet här i Aix. Vi har fått en massa saker till lägenheten. En grej att hänga kläder på och en grej att lägga kläder i. Mer bestick (knivar! Woho!), koppar (en tjej- och en killkopp, ”3-2-1 You´re already dead” står det på den som inte är röd och gullig) och det bästa av allt, en tv utan sladdar! (vi kommer nog få sladdarna om några dagar.. hoppas vi.. Annars är den rätt fin att bara titta på där den står i hörnet)
Efter en vecka i skolan så är det inte lika vilset som från början. Folk byter klasser men jag gillar svårighetsgraden på min klass trots att alla andra vill därifrån. De flesta vill byta till en lättare, andra blir uppflyttade till nivå 4 på grund av att de faktiskt kan flytande franska.
De på skolan är antingen från Kalifornien eller så är de asiater. Svenskarna är inte så många på skolan till min förvåning, jag vet bara tre till förutom jag och Tobbe. Jag tror de håller till på någon av de andra skolorna för det ska tydligen finnas rätt många.

16 oktober klockan 22.06
Jag har inget att göra, jag har ritat och målad klart 6 personer. De heter Elise, Bartolomeus, August, Egil, Harriet och Carl. Trodde det skulle ta längre tid. Vi har fortfarande ingen TV.
En muslimsk tiggarkvinna tänkte ta mjölken jag köpte idag. Jag var inte barmhärtig utan tänker använda den till min frukost. Det kanske var lite oschysst. Men man måste bli hård när man lever i ett land som detta.
Ett land där man får kärleksförklaringar av Smurfar och har grottmänniskor utanför fönsterna. Där alla går och håller händerna och en tokig lärare på skolan hatar alla amerikanare. (Det är svårt att tro, hon är otroligt söt och har jättestora ögon och lång mun.)
Visste ni förresten att det går bussar titt som tätt till Krypton härifrån? Ni vet stålmannens hemplanet. Idag åkte den bussen förbi mig igen och vad får jag inte se efter, jo, en ung man slående lik Clark Kent. Den versionen av honom som finns i Smallville alltså.

Vi har börjat trivas i lägenheten, trots att vi inte fått soffa eller tv än. Annie skulle kommit förbi med det igår, men hon kommer troligtvis i morgon bitti, får vi hoppas. Är det bra väder ska vi troligen ut med våra nyfunna vänner till någon strand!
Robert och Brittany kommer från Athens, Georgia och är hur trevliga som helst! Jag har pratat med Robert på facebook endel och Brittany var lite rädd, jag citerar: ”I was afraid ’cause he found you on the internet and I thought you were like nerds or something. But you guys are cool so that’s great!”

Dagen började med petit dejuner på skolan klockan 9.00 men inte så mycket mer. Sen gick vi med Robert och Brittany på marknaden här brevid och insåg att vi måste lära oss laga någon sorts mat. Så vi gick och handlade sen gick vi hem. Jag somnade och sov någon timme innan vi skulle tillbaka till skolan klockan 16. Jag drömde att jag körde bil i Skellefteå och var jättedålig och vände helt fel på någon väg i snöslasket.
På skolan fick vi veta vilka klasserna blev. Det kändes lite småläskigt när vi väntade på att listorna skulle sättas upp. Sedan var det bara att leta upp sitt namn (bara och bara, jag hittade inte mig själv först…) Jag och Brittany, som har en besatthet av vatten och tuggummi, ska gå i samma klass.

Vi gick hem, lagade mat, åt maten och fick ett samtal från Benoit som sa att han och hans konstvänner var på ett torg i närheten. Vi stannade där ett tag sen gick vi hem till Robert och Brittany som har en stor TV som inte alls fungerar och senare gick vi ner till Cours Mirabeau och åt crépes med nutella.

Nu sitter vi i lägenheten igen och ska väl snart sova. Det är tröttsamt att prata 3 språk samtidigt. Jag kom hit med ett modersmål, ett språk flytande och ett lite halvdant. Jag tror jag kommer komma hem med 3 språk jag inte alls kan.
Nu gick det förbi en hop engelsmän som sjöng sweet chariot så det ekade mellan husen.

Halebop Jag saknar att kunna ringa för endast 0,69 kr hur mycket som helst till alla som är bra. Jag saknar att ladda kortet med 300 kr och skicka obegränsat mycket sms till fler än jag vill i en månad.

Att hitta Jag ska inte sticka under stol att jag har världens sämsta lokalsinne, men i Skellefteå och Burträsk hittade jag i alla fall lite bättre än här

Mat Det är inte det att jag ogillar maten här, inte alls. Men det är stört omöjligt att komma på vad man ska äta. Vegetariska recept sökes. Pasta är billigt och det är skördemarknad varje dag på ett torg i närheten, så grönsaker och rotfrukter finns det gott om. Kött är däremot svårare, så heltidsvegetarian verkar inte bli en omöjlighet. Observera att vi inte har en ugn.
De har inte alls lika mycket mjölkprodukter som i Sverige. Jag har inte sett någon yoghurt mer än i efterrättsformat i pytteformar. Mjölken smakar lite mystiskt. Antingen mycket sötare eller bara mycket konstigare, men det funkar såklart till flingor (tycker jag i alla fall, Tobias är lite bitter om mornarna).

Att kommunicera över huvud taget Språket såklart, svårt svårt svårt. Jag kan förstå någorlunda men att försöka få sagt det jag vill säga på franska är omöjligt. Tror dessutom jag drabbas av social inkompetens när jag pratar med nytt folk. Även om jag hade kunnat franska flytande hade jag nog haft problem att hålla igång ett samtal.

Renlighet I form av vatten som inte gör att håret blir strävt och stort som en boll (okej, volym är bra ibland men det här är bara konstigt, Robert höll med och sa att hans hår blev konstigt också.). Saknar även renlighet på gatorna, trampade i hundskit häromdagen när jag inte var tillräckligt uppmärksam. Flyttstädning är som jag redan sagt obefintligt i Frankrike. Vi har just rengjort tvättmaskinen i förhoppning om att våra kläder inte blir lika smutsiga som tvättmedelsfacket i den var.

Musik Ja, såklart vi lyssnar på den musik jag har på datorn, men det finns ju så mycket mer musik. Ny musik och sådär. Inte lätt att hålla koll på sånt nu.

TV / Film Vi ska få en tv och det är bra. Just nu finns det inget att bara slötitta på, inte ens på datorn! Jag skulle ha tagit med mig åtminstone en film eller två. Det finns inte så mycket att fördriva tiden med här. Förhoppningsvis kommer vi att förstå någonting när vi väl får vår lilla tv.
Internet Världen är stor men blir mindre när man kan hålla koll på folk och ställen via msn och internet. Hade vi haft internet hade man kunnat prata via Skype istället för att ringa dyra samtal, letat upp bra recept, kollat på vad det kostar att resa hem och så vidare, kunnat följa alla bloggar och så vidare. Internet är ganska bra. Fast jag saknar det egentligen mindre än jag trott. Jag kommer inte på vad det är jag ska kolla när vi väl sitter en timma på ett internetcafé någonstans. Men det där att kunna tvärkolla upp något när man behöver är lite svårt.

Vännerna såklart Ni trodde väl inte att ni inte skulle få plats här. Jag saknar att spontangöra saker och se film bara för att umgås, hänga på caféer och dricka chailatte och diskutera choklad och framtiden (helt plötsligt var den här), sitta ute mitt i sommaren, sitta på taket på odalgatan 5 och spela gitarr (ja, jag vet, det var rätt längesedan nu, men ändå), äta äpplen ur någons äppelträd, åka bil och lyssna på bra musik på högsta volym och sjunga med, saknar att prata om vad som helst långt in på nätterna i telefon eller msn eller sittandes i sängen hos Tove eller Susanne. Jag saknar att bara vara.

Visste ni att hemlängtan känns som ett litet litet sugande hål i magen, som kolsyra som gör lite ont och lite som en klump i halsen.

Fast jag måste även erkänna att jag trivs rätt bra här också.
För vad jag har hört så sitter folk i fleecetröjor i Skellefteå och fryser, här går jag runt i klänning hela dagarna och snarare svettas. Fast det börjar bli höst här också och första kvällen när vi var ute och åt med Benoit föll det ett löv på min tallrik.
Det är mysigt att gå runt på kvällarna för det känns väldigt tryggt. Staden känns väldigt liten trots att den är ganska stor. Jag börjar tycka att vår lägenhet är ganska mysig och den känns som något man kan kalla hemma. Inatt fick jag sova i min egna bäddsoffa till och med!
Folk är väldigt trevliga trots att jag inte förstår så mycket. De är glada och ler och jag ler tillbaka.

Det där med att Frankrike skulle vara ett land med mycket kärlek stämmer väldigt bra också. Jag fick en chock när jag tog en promenad häromkvällen och alla verkade gå och hålla handen, hålla om varandra stå bakom ett gathörn och kyssas, stå mitt på ett torg och kyssas ännu mer. Påpekade detta för Tobias och när vi då var på jakt efter någonstans att se rugbymatchen gick det fyra personer framför oss på gatan. De två första strosade lugnt med händerna runt varandras midjor och huvudena lutade mot varandra. De två följande höll varandra i handen och skrattade. Sen hann vi bara gå några meter till innan ett tredje par svängde in framför oss, lika lidelsefulla, lika förälskade som de andra. Vilket tur jag har att jag tycker det är skönt att slippa hålla handen och vara kär!

Jag har lärt mig
Att gatorna i Aix är runda, man tror man går åt ett håll men plötsligt är man tillbaka där man startade.
Kindpussas. Det ska göras först åt höger och sen åt vänster. Sen säger man vad man heter om man inte träffats förr.
Detta görs som hälsningsfras och som hejdå.
Att inte säga Bonjour på kvällen, för då heter det ju bon soirée eller bon soir (godkväll alltså, vet dock inte vad skillnaden är mellan de två)

För övrigt har jag blivit biten av nåt, eller så är det utslag. Det kliar oerhört i alla fall.

Vi har börjat trivas i lägenheten, trots att vi inte fått soffa eller tv än. Annie skulle kommit förbi med det igår, men hon kommer troligtvis i morgon bitti, får vi hoppas. Är det bra väder ska vi troligen ut med våra nyfunna vänner till någon strand!

Robert och Brittany kommer från Athens, Georgia och är hur trevliga som helst! Jag har pratat med Robert på facebook endel och Brittany var lite rädd, jag citerar: ”I was afraid ’cause he found you on the internet and I thought you were like nerds or something. But you guys are cool so that’s great!”

Dagen började med petit dejuner på skolan klockan 9.00 men inte så mycket mer. Sen gick vi med Robert och Brittany på marknaden här brevid och insåg att vi måste lära oss laga någon sorts mat. Så vi gick och handlade sen gick vi hem. Jag somnade och sov någon timme innan vi skulle tillbaka till skolan klockan 16. Jag drömde att jag körde bil i Skellefteå och var jättedålig och vände helt fel på någon väg i snöslasket.

På skolan fick vi veta vilka klasserna blev. Det kändes lite småläskigt när vi väntade på att listorna skulle sättas upp. Sedan var det bara att leta upp sitt namn (bara och bara, jag hittade inte mig själv först…) Jag och Brittany, som har en besatthet av vatten och tuggummi, ska gå i samma klass.

Vi gick hem, lagade mat, åt maten och fick ett samtal från Benoit som sa att han och hans konstvänner var på ett torg i närheten. Vi stannade där ett tag sen gick vi hem till Robert och Brittany som har en stor TV som inte alls fungerar och senare gick vi ner till Cours Mirabeau och åt crépes med nutella.

Nu sitter vi i lägenheten igen och ska väl snart sova. Det är tröttsamt att prata 3 språk samtidigt. Jag kom hit med ett modersmål, ett språk flytande och ett lite halvdant. Jag tror jag kommer komma hem med 3 språk jag inte alls kan.

Nu gick det förbi en hop engelsmän som sjöng sweet chariot så det ekade mellan husen.