annika bäckström

Ja ni vet sådär man blir när det är kallt. Filten är min vän och min näsa fryser. Händerna är torra och läpparna likaså. Det är vinter.

Det snöar hemma i Norrland och det är bra mycket kallare där än här. Min bror byggde en snögubbe häromdagen. Det är stort, första snögubben, första snön.

Jag vill mitt i denna kyla värma er med något så bra som att min rumskompis Tobias har förnyat sin blogg och bytt namn. Han finns nu på aix-aix-aix.blogspot.com.
Jag stannar fortfarande här.

och inte vilka djur som helst. Inga bra igelkottar eller katter, ingen mysig päls. Utan det är 1,5-2 cm stora krypande, krälande, sexfotade snabba djur.

Igårkväll när jag skulle bädda min soffa till säng satt det en under kudden. Jag, som vanligtvis inte brukar göra så, ropade på Tobias som tog bort den. När jag sedan lagt mig i sängen för att göra läxorna kröp det upp en längst kanten på sängen. Den fick en bok i huvudet, den var gul inuti.

Jag sov knappt i natt av rädsla för djuren och jag vågade inte riktigt ta på mig täcket i tacken om att de skulle byggt bo i det. Det blev ganska kallt och kanske en anledning till att jag inte kunde sova.

Halv åtta i morse när jag skulle äta frukost så springer det såklart omkring en där brevid makaronerna och flingorna också.

Jag gillar inte våra husdjur.

I Aix är det nästan alltid stjärnklart på nätterna. Bara man tittar lite mellan husen, eller går en bit från staden så kan man se alla stjärnorna som man i Burträsk antagligen ser med norrsken många nätter just nu.

Jag har alltid tyckt om att titta på stjärnorna och min pappa var den som tog fram kikaren eller vårt orangea teleskop. Jag minns när Halebop flög förbi och jag skulle på maskerad utklädd till skalman, med kikaren med mig i skalet, för att titta på kometen.

Igår natt när vi följde Ingeborg till dörren, som bor en liten bit bortanför stadsljusen, såg man stjärnorna jättebra. Och att jag kan glänsa med att veta några fler stjärntecken än de andra har jag endast pappa att tacka för.

Det finns ett ställe i Aix som heter 24h Boulangerie och är precis vad det heter. Ett litet Boulangerie som har öppet dygnet runt, alla dagar i veckan. Det är dit man går efter man hängt på alla de häftiga klubbarna som finns här i kring. Eller, okej, det finns inte så många och jag är ganska less på de vi känner till och skulle inte säga nej till en gammal hederlig konsert (Bloc Party spelar den 20 november, Air spelar den 22 november i Marseille).

I alla fall så ville jag nämna 24h Boulangerie som en motvikt till Max i skellefteå sent en fredagkväll. I Frankrike äter man inte ett, som det så fint kallas i Skellefteå, fylleskrov, man äter en fyllebaguett (eller en pizza för den delen).

Här är bilder från igår som började i vår lägenhet med Norska Ingeborg, Svenska Sofie, Mary-Ellen från New York, Michelle från Colorade, Elaina från Kentucky och såklart Tobias och jag.

Fortsatte med ”Psykologen”, fick besök av Robert från Athens, Amerikanska tjejerna + Sofie gick ut, Vi andra stannade en stund och gick sedan på det ovan omtalade stället, Jag och Tobias tog en promenad och följde Ingeborg hem.

I morse steg vi upp för att vara hurtiga, packade en ryggsäck fika, mötte Ingeborg och Monica, och åkte iväg med en liten buss. Vi hoppade av vid slutstationen i förhoppning om att vi skulle hitta en väg upp till den stora berget Ste Victoire, det gjorde vi inte. En man sa åt oss att gå en kilometer tillbaka mot Aix och efter många om och med hittade vi det utsatta spåret. Vi gick uppuppupp, sedan fikade vi, gick ner och aktade oss för att ramla (vilket inte riktigt alla lyckades med).

Vi gick fel några gånger.

När vi hittade rätt följde vi de här, färgen alltså. Inte träden.

Monica från Californien

Picknick!

Jag hittade en vän på vägen ner.

Nu har jag och Tobias ätit middag. Tobias somnade på soffan och jag somnade nästan vid datorn.

Snart är helgen slut igen. Men vet ni vad, det är 38 dagar kvar tills vi flyger hem och firar jul!

Inger säger:
vad är det för konstskola där
är det helår eller kan man gå en termin?
annika säger:
en med massa konst som är på 5 år eller nåt sånt.
tror nog inte man kan läsa bara ett år om det inte är liksom kvällskurser då och då.
Inger säger:
ok. stannar du i fem år så har du väl träffat någon fransman så du stannar i frankrike så man aldrig får träffa dig eller barnbarnen.
och så kan man väl inte kommunicera med barnbarnen heller…
annika säger:
nej jag vill bo i sverige när jag blir gammal. Det är bajs på gatorna överallt i frankrike.
Inger säger:
vilket argument…
då är det nog bäst att du kommer hem efter jul, annars fastnar du väl i skiten

1. Frankrike (stanna ytterligare en termin)
– Lockar på många sätt. Jag kommer inte ha lärt mig jättemycket franska om jag åker hem i januari. Jag gillar många av amerikanarna och norskarna och svenskarna här, bra folk helt enkelt. Dessutom har jag inte något annat planerat än i vår. Varför inte? Jao, jag skulle gärna tjäna lite pengar, behöva göra arbetsprover, dessutom skulle det vara skönt att röra på sig också.
2. Norge (eller jobba någon annanstans i världen)
– Fiskbåt i nordnorge, Café i Oslo, eller något liknande. Man ska ju tjäna så bra när man bor där. Och tjäna pengar skulle inte vara helt fel.
3. Burträsk
– Jag skulle få tid till arbetsprover. Kanske skulle man kunna hitta sig ett jobb som inte är äldrevården, men jag är tveksam. Subway kanske? Jag har hört att Susanne fixar in alla där. Är det inte så? Dessutom är Burträsk alltid Burträsk och det är alltid hemma, trots att jag lätt blir rastlös där.
4. Eller någon annanstans
– Hitta pirater och segla runt världen, sätta mig på en alptopp och träna på levitation. Ägna all min vakna tid till att lära mig spela bastuba, bygga ett slott med tillhörande vallgrav. Frågan är vad, jag har mycket liv att spendera tiden på.

fin blå ny sjal och jag har köpt en jacka som är som en stor påse också

Nu ska jag göra det pappa och min bror tycker är så roligt; Bestiga ett berg!

Jag kan inte sluta rita!
Jag ritar helahela tiden och blir lite smått frustrerad i mina händer om jag inte får göra något.

Jag tog med mig 3 virknålar som jag fått i present i hopp om att jag kunde virka mig ett par vantar nu till vintern. Men det finns inte ett garnnystan här. Eller, jag har hittat på en affär men det var garn för bäbiskläder, sånt där jättetunt i blått och rosa. Det kändes inte värt för ett par vantar. Jag frågade på konstnärsbutiken och fick 4-5 damer som var där att tjattra på franska och alla försökte komma på var man kunde köpa det. De kom inte fram till något och jag undrar vad alla gamla damer i frankrike gör om de inte stickar.

Nåväl tills jag hittat garn (om det finns) har jag fortfarande min röda bok som jag vänder några blad på varje dag och mina tuschpennor som tar slut allt eftersom.
(Allt som händer där kan förstås ses på frokenbackstrom.blogspot.com, blogfolion. )

Det är kallt i Aix, inte så kallt som i Burträsk och Skellefteå dock, där finns det snö. Men nog är det kallt nog, det måste jag säga (trots att en tjej på skolan hade shorts idag). Jag pratade tidigare om den jacka jag ville ha, den där från HM med knyt i midjan som var så fin. Jag köpte den inte. Hittade den på HMs outlet på internet för halva priset, på kvällen var den borta och jag hann inte köpa den där heller.

Istället köpte jag en kappa på pimkin som det heter, en liten butik som hade så kallade ”Rock n’ Roll days”, dvs halva priset på allt, fram till i onsdags. Den var fin och bra och billig! I morse skulle jag använda den för tredje gången, men knapphålet gick sönder. Jag blev ledsen, letade frenetiskt efter kvittot och hittade det till slut, gick tillbaka till affären, lyckades reklamera den helt på franska. Fick pengarna tillbaka. Nu fryser jag igen.

Det är inte bara för att hans, snygga, lärare mademoiselle Tillion gärna ser att amerikaner ska avlägsnas i 40talsanda, inte är det heller för att hans böcker är dubbelt så mycket dyrare som mina. Svaret lyder kanske snarare gateau et bonbons.

Vi har två lärare, den enda är underbara monsieur Tissot som jag redan berättat om. Mannen med kärlek till livet, kvinnor, mat och vin. Den andra är madame Barrey, hon är egentligen ganska dålig och har en väldigt förvirrad stil på sitt sätt att lära ut. Dessutom får vi inte använda våra ordböcker, tar vi fram dem pekar hon på sig själv och påstår sig vara bättre. Hon skrattar lite som en fågel eller någon ur en tecknad film. Lite kluckande och gnälligt på samma gång.

Men trots allt detta så väger hon upp det på andra sätt. Hon heter Paule i förnamn och bästa bageriet i stan heter Paul. Väldigt bra sammanträffande kanske hon tänkte och började ta med små kakor, stora kakor, tårtor, godisar på våra lektioner. Allt typiskt franskt förstås, vi kan väl säga att det ingår i utbildningen.

Manuela och Szilvi i klassen har just fyllt år, Monsieur Tissot också för den delen. Det firade vi idag.

Födelsedagsbarnet Manuela, monsieur Tissot madame Barrey