annika bäckström

Det är ungefär det jag säger till mig själv. Ibland funderar jag pa om man ska ateruppta alla de där avslappningsövningarna och malbildsträningen vi fick lära oss första aret pa gymnasiet. Egentligen var det ju ganska trevligt.

Jag har köpt ett block, ingen bok, ett block. Jag ville köpa en bok att skriva saker i, fast ingen föll mig riktigt i smaken. Det är som när Harry Potter ska köpa sin trollstav. Det ska gärna sla lite gnistor när man hittar rätt.
Det gjorde ingen av de sma skrivböckerna. Men mitt skrivblock jag använder i skolan gör det. Det har sana sma linjer som jag inte har sett i Sverige (det skulle möjligtvis vara i en skrivstilsbok) och är av nagon anledning väldigt inspirerande.

För saken är den att det är ganska jobbigt utan en dator. Det later hemskt, men nog är det sant. Jag har internet här pa skolan, fast inget msn. Men det jag saknar mest är att fa redigera foton och göra klart lite teckningar. Nu ligger de bara i min röda bok och blir aldrig riktigt färdiga.
Jag sover hela tiden. När det inte finns nagon dator hemma finns det inte sa mycket att göra. Jag skriver massa brev jag inte kommer skicka och ritar saklart. Sen brukar jag raka somna mitt i allt ihop, vaknar nagon timme senare och tänker ”oj”

Och nu när jag väl sitter här sa finns det inte sa mycket att göra och det jag skriver är verkligen totalt utan vikt.

Men det är inte sa länge kvar innan det här är över igen.

Efter 27 januari kan jag göra precis vad som helst.
Jag far svindel
och sen sa blir jag lite rädd.

För att förtydliga hemkomst för inblandade sa kommer jag aka till Skavsta flygplats klockan 10 söndag 27 januari. Sa nu vet ni det ni som behöver veta det.

Jag har läst ut alla mina böcker nu vilket innebär att kvällarna blir mindre sysselsatta.
Jag planerar lite egna projekt och snart är ett klart. Kommer väl bli en explosion av saker om 19 dagar när jag kommer hem. Eller inte. Fick en hel massa läxa idag av Barrey saklart. Och mer kommer det bli.

Idag sa en av kinesiskorna i klassen att jag hade fina gröna ögon. När hon sedan tittade igen upptäckte hon att de var alla möjliga färger och sag sadär uppspelt ut som nagot som kan liknas vid en seriefigur fran samma land (dessutom heter hon nästan tjingeling och det är ju roligt)

Om precis 20 dagar är jag hemma igen, eller i Stockholm rättare sagt.
Ett ryanairflyg har just bokats, men med min tur och skicklighet just nu sa kommer väl planet inte lyfta eller sa har jag gjort nat fel som vanligt.

Nu ska jag pa speedbike med Ingeborg, back on track liksom. Hoppas jag.

Min första dag i aix började daligt. Jag vaknade av magont, tog en alvedon och la mig för att sova igen. Sov till klockan 2 da jag steg upp och gjorde väl inte sa mycket. Middagen började sedan närma sig och Tobias kom med förslaget att se ett avsnitt Heroes. Jag tyckte det lät som en bra idé och flyttade datorn till bordet. Pa vägen lyckades jag riva ut mitt pennfack och pennorna spred sig över golvet.
Jag sträckte mig efter högtalarna och pa vägen trampade jag pa sladden till datorn.

Den studsade i golvet. verkligen studsade pa stengolvet. Sen lag den där, upp och ner pa vart röda stengolv.

Behöver jag säga att vi inte sag Heroes den kvällen, eller kommer se Heroes nagon annan kväll, eller kommer kunna blogga med svenska bokstäver, eller lägga upp nagra bilder? Naväl, det kommer vi inte kunna göra.

Hurra.

Dessutom är det nagon i vart hus som trampat i bajs och sen gatt in och lämnat ett fint litet spar efter sig som luktar.

I morgon åker jag tillbaka till kära gamla Aix igen och fick ett sms tidigare ikväll av Tobias, min reseledare, och tur är väl det annars skulle jag väl tappa bort båda passet och skorna.

Inte för att jag på
något sätt tror att du
är en förvirrad och

tankspridd människa
utan någon koll. men
jag tänkte bara påminna

om att det är terminal
5 i morgon!

Han känner mig väl. Jag skulle säkert kunnat åka till Bromma.

20 december kl. 21.14Nu flyger vi, amsterdam till stockholm och jag är rätt less på att resa nu. Jag vill hem! Eller till stockholm rättare sagt. Det är antagligen iskallt och snöigt och blött och slaskigt, men jag vill ändå dit. Jag får dock lite panik av att helt plötsligt vistas bland en massa svenskar och jag förstår vad de säger när de pratar med varandra. Jag kan inte säga saker till Tobias som handlar om han som sitter bredvid eller det de pratar om för de förstår ju också. Jag har flera gånger varit på väg att säga merci fast jag egentligen ska säga thanks och att de säger good evening och inte bon soir gör mig fortfarande förvånad.Nu fick vi mackor, jag har inte ätit sen i morse. Tobias suktar efter julbord.

När jag tänker att jag ska till Sverige så tänker jag på hur jag kommer till flygplatsen och hur jag ska leta upp flygbussen och sen tänker jag va jag ska säga ”nej, vänta, hur säger man det på franska?” sen kommer jag på att jag inte alls behöver prata franska med dem och inser hur skönt det faktiskt ska bli att kunna språket och inte mentalt förbereda sig inför varje samtal.

Jag har kommit fram till att jag, som tidigare haft lite svårigheter att gå och ordna saker, kommer ha det lättare nu för nu behöver jag inte göra mig så modig att jag pratar franska. Jag behöver bara bli tillräckligt modig för att säga det på svenska. Och det är ju inte så svårt. Inte jämfört med att skaffa en försäkring när det enda man förstår är ”Bonjour” och hon bakom disken inte kan ett ord engelska. Det var tider det.

Så nu borde det inte alls vara så svårt att hålla en normal konversation med en ovanlig människa heller, eller?

Ny del på kramsnö är uppe nu efter en del tekniska problem. Håll till godo!

Fika på fredag/lördag skelleftebor? (jag låtsas att jag kan klämma in det i mitt supertajta schema)

Jag är sällan irriterad, inte arg heller för den delen. Men hade vårat besök stannat lite längre hade det brustit för mig precis som allt annat här i lägenheten just nu.

Svenskarna har varit på middag ikväll med deras klasser och kastade sten på vårt fönster för ett tag sen. Gästvänliga som vi är fick de såklart kommma upp. Det resulterade en del missöden.

Stolen jag sitter på måste man med jämna mellanrum slå ihop för att inte dratta på golvet. Någon kastade ett glas i golvet precis innan de skulle gå så vi fick rödvin på väggarna och splitter på golvet.
Någon annan spillde pastis på mina nytvättade kläder som hängde på tork.

Sofie visste inte att toaletten gått i baklås några gånger och råkade låsa den. Den här gången verkade det vara kört för vår kära badrumsdörr som inte ville låsa upp sig på något sätt. Tilllsut gick det när jag lyckats krypa in under den och fixa det, efter att vi försökt ta bort hela låset men utan lycka. För vi har ju inte ett endaste verktyg i den här lägenheten som inte stavas knivar och gafflar. Datorn kommer antagligen lägga av snart också för jag ser inte alls vad det är jag skriver, det tar några minuter innan det kommer fram på skärmen. Internet är inte att tala om. Jag är imponerad att jag kan skriva det här ens. Bordet datorn står på är halt och vickar fram och tillbaka när jag skriver. Diskhon är jättehård och jag är klantig vilket bland annat har gjort så lite koppar saknar öron, några glas har hamnat i soporna och jag har haft sår som aldrig slutat blöda på fingrarna. Det drar runt hela fönstrerna så det blir iskallt. Vi har djur som springer omkring och är äckliga ibland, som små kackerlackor ungefär. Jag trampade på en julklapp så den blev knölig. Jag fick inte tillbaka några pengar på klänningen. Hela lägenheten luktar ladugård efter Camenberten som ligger i kylskåpet efter Tobias, Sofias och Carinas ost och vinkväll.

Jag vill lyssna på musik i vettiga högtalare och någonstans där den inte hackar sönder eller fastnar på en sekvens som får det att låta som om man är på en av de rökigaste nattklubbarna i stan. Jag är less på röklukt. Jag är less på att fransmän röker så mycket. Jag är less på fransmän. Jag är less på otrevliga butiksägare. Jag är less på hundbajs.

Jag är jätteirriterad, sådär så det känns i fingrarna. Allt går sönder, allt är smutsigt. Jag vill hem till nåt där man kan använda dammsugare och skära edamer med osthyvel.

Vad är det för stil egentligen, inga pengar tillbaka bara byta. Och jag som köpte den två timmar tidigare bara.
Någon som vill köpa en jättesöt svart klänning? till nyårs?
Den var inte alls dyr men jag vill ha en annan!

Till råga på allt fungerade inte mitt kort när jag skulle köpa den andra…

Nu vill jag gå och fixa det igen. Ny klänning och världens mysigaste kofta. DET behöver jag i alla fall. Det är kallt som tusan och ännu kallare i Sverige kan jag tro.

Snart kommer vi hem. Ska packa och grejer ikväll.

Förresten, ni kommer väl ihåg KRAMSNÖ?