parisminnen
eiffeltornet till triumfbågen på 4 dagar
Efter att ha åkt buss och flyg och sedan buss igen i något som kan jämföras med en halv evighet hade jag nästan slutat tro på att jag skulle få se den stad jag borde åkt till för längesen men inte gjort förrän nu. Men då plötsligt såg jag något långt borta i horisonten, något jag haft som örhängen och något jag stirrat mig blind på på min karta från femtiotalet. Det var paris där borta, och det var eiffeltornet jag såg.
Snart letade jag upp Ingeborg men hann på vägen till henne träffa på en man som gav mig en guldring för att sedan komma tillbaka 2 minuter senare och reclaima den när han insåg att jag inte skulle ge honom några slantar. jag såg ingen anledning att behålla den där stora tjocka guldringen så jag sa varsågod, på franska såklart.
Min älskade norska var sig lik och känner Paris som sin egen byxficka då det nu var för fjärde gången hon tog metron till världens mest besökta turistattraktion.
Översta våningen var stängd för det blåste en hel del så vi tänkte att vi skulle se om det gick bättre någon dag senare. Vi gick förbi Notre Dame men var för sent ute för att gå upp och titta på utsikten därifrån, så vi satte oss på ett jättelitet café istället.
På kvällen rencontrerade vi Lotta och Adam som pluggade i Aix i höstas. Adam går på Sorbonne och läser ännu mer franska och Lotta jobbar på disneyland där allt är precis som i filmerna… med vissa undantag.. De tog oss till en bar och där satt vi tills vi bestämde oss för att det var bäst att ta tillbaka de där förlorade timmarna på grund av resa natten innan.
När vi sedan nästa dag stått i kö i nästan två timmar för att få åka till toppen av eiffeltornet så skulle de såklart stänga översta våningen precis när det var vår tur att köpa biljetter. Nåväl, vi tog det goda med det onda och tänkte att utsikten är ju inte så dålig på andra våningen heller och dessutom kunde vi ju köpa en hel del croissanter för pengarna vi sparade.
Sen bar det av till Montmartre med Sacre Coeur och Moulin Rouge
nu lämnar de mig.
Vi skulle ha en helfransk dag och Tobias säger alldeles allvarligt ”jag är mer sugen pa grodlar”, har man bott för länge i frankrike da? Vi at dock inte det utan var franska dag sträckte inte langre än till frukosten bestaende av baguett, brieost och croissanter. Vi bjöd saklart in var norska ocksa. Senare pa kvällen sag vi det mest bisarra i filmväg jag sett pa länge; Sweeny Todd. Tim Burtons nya musikalfilm. Jag älskar Burton, sa enkelt är det.
Men det var igar och idag var sista skoldagen. Sista dagen med den mest frisprakiga läraren jag haft. Sen sa är det sista dagen jag och Tobias bott tillsmmans. Slut pa samboskapet och visst är det fascinerande att vi statt ut att bo tillsammans i en lagenhet som är nästan är mindre än min förra.
Ikväll aker Tobias och Ingeborg till Venedig och aker gondol tillsammans och har pa sig masker. Men jag ska inte klaga. Jag har fatt en ny vän. Jag kallar honom Djuret. Mest för att han faktiskt är ett djur (tror jag). Han bor nagonstans i tvättmaskinen, kanske under den. Idag bet han, eller krafsade sa det lät i metallen. Sa ikvall blir det sahär istället.
– Djuret?
krafs krafs krafs
– Du kommer somnat inom tre minuter, jag slar vad.
krafs krafs
…
– Djuret? Har du somnat?
Inget svar
Sa min sista natt i aix kommer vara precis som vanligt.
(men hon aker hem söndag tänker ni, jo, det är sant. Men i och med att jag sover när jag sover sa kommer jag vara vaken tills flygbussen gar 4.45 pa söndagmorgon)
Nous sommes des hippies.
about a boj (eller hur för många språk kan sätta griller i huvudet på en)
Vi har tidigare på kvällen spelat ett sällskapsspel liknande pratmakarna med amerikanarna, när våra gäster gått hem tar Tobias (som bott i flera engelsktalande länder) och spelar för sig själv.
– when the fishmen put out fishnets and wants to see where they are they use this. It’s the same in swedish.
…
– oh wait, it’s the opposite of girl…
Sa Tobias som tänkte på det här svenska ordet:
boj (av medellågty. boie), inom sjöfarten en flytkropp av trä, plast eller metall, förankrad så att den kan tjäna som flytande sjömärke eller för förtöjning av fartyg och båtar. Bojar för utprickning finns i olika färger, ofta röd, grön eller svart, och som lys- eller ljudbojar.
boy?……………………………………… boj?
fast helt fel ute var inte grabben. Boj på engelska heter faktiskt Bouy.
10 dagar kvar pa pricken!
Den här veckan har jag projekt med mig själv. Egentligen är det ganska daligt av mig att ha det projektet den här veckan för den har vi ju tidigare döpt till helvetesveckan. Men jag maste ha lite anledningar att sitta uppe om nätterna när Tobias gatt och lagt sig och somnar efter ganska precist 3 minuter
Tobias klättrar upp pa loftet
– Jag kommer somnat pa fem minuter när jag slutat läsa.
– Jag satsar pa 3 minuter.
– Nej sa fort gar det inte..
– Tobias?
inget svar
Sa där ligger jag i mitt utfällda bäddsoffa med papper, böcker, pennor och ipod i sängen.
Jag har det ganska trevligt.
Den här veckans kreativitetsnätter har resulterat i ett skrivandeprojekt som hittills ser ut som följer:
Mandag: En kort historia om en dialog som inte finns och tekoppar med socker i.
Tisdag: Tog tag i min rädsla för kollage och klippte sönder en svensk tidning, resulterade i en dikt om tvaveckorsperioder och en bild där den ena mannen vill ha en powerpowergrammofon och konstgjorda kroppsdelar.
Onsdag: En historia om borttappade fräknar (som kanske ska illustreras och bli lite som joanna rubin dranger och daniel novakovics historier)
Ikväll ska vi se den nya Burton/Depp filmen. Hurra!
Helvetesveckan nar sin mitt
Jag har äntligen kommit pa vad presseartikeln ska handla om även om inte ämnet är superaktuellt sa har jag ju faktiskt ett intresse av musik sa det kommer bli bra mycket bättre än om jag skulle skriva om Sarkozy. Fast det tar vi till nästa vecka ocksa. Alltid bra att skjuta pa saker sa langt som möjligt. Fast ikväll blir det historia historia historia. Otroligt oschysst att han kommer ta med minst hela förra provet pa det här provet med.
Jag antar att det är lite vinter här nu. 12 grader och en gramulen himmel har vi haft hela veckan. Jag och tobias spatserade hem till ingeborg för att plugga och möttes av ett hav, inte bara av vatten utan ocksa paraplyer. Jag har nog aldrig sett sa manga paraplyer pa samma gang (förutom vid ingangen till way out west i somras da de inte fick tas med in pa omradet).
I Skelleftea tror jag det är vanligare med regnkappor.
näst sista veckan
Historia: Prov
Presse: Skriva en artikel
Sprak: inlämningsuppgift + 2 andra läxor + ett muntligt föredrag + prov
Fonetik: Prov
Nu märks det att slutet är nära.
Pa torsdag, pa torsdag skulle man kunna säga att allt är över.
Jag hoppas att vi bara ska leka nästa vecka för jag kommer vara helt slut efter det här.
lite som en film
Om man tog pa sig ett par gröna glasögon, ungefär sana som Dorothy tog pa sig när hon kom till smaragdstaden, och gick de tre minuter upp- eller nerför vägen vi gar till skolan. Skulle man nästan automatiskt kunna höra en fransk berättarröst i bakgrunden.
Utanför skolan sitter det en man pa en pall. Han har pälsmössa, en san i rysk stil som inte gar över öronen, vitt har och tjockt glas pa glasögonen vilket gör att hans ögon ser stora ut. Han sitter koncentrerad och malar. Han har alla sina tavlor, sina dukar, sin färg och allt annat han behöver pa en trävagn som han drar fram och tillbaka varje dag. Det är som att vagnen egentligen är för liten, men han surrar fast det med snören sa det inte trillar av nagot.
Pa hôtel de ville star alltid en man med langt stripigt har och röker och samtalar med nagon. Han har ocksa en vagn fast en mycket mindre och i metall. Pa den ligger det en liten förstärkare. Gitarren ligger ofta pa marken brevid och om jag inte minns fel sa har den en eller flera sprickor och nagra klistermärken pa.
Han spelar nästan aldrig utan gitarren bara ligger där.
Fast, igar stod han mitt pa hôtel de ville, där cafét har sina bord, och spelade. De appladerade at honom.
Fortsätter man vägen mot var lägenhet brukar man möta en eller tva dragspelare. De spelar fint och brukar vara jätteglada.
Man passerar även ett antal boulangerier och har man tur far man känna lukten av nybakta baguetter, smält smör och söta kakor.
Antagligen inbillar jag mig, men ibland är det som att höra pianomusik i bakgrunden med.