Här i Burträsk har alla senapsgula tröjor som mamma stickat på slutet av 70-talet.
Hinkhattar är det absolut senaste. Rätt storlek är svårt att hitta, så detta passar bäst för er med en mindre huvudomkrets.
och den naturligt rufsiga looken och ett leende går alltid hem.
I går tittade vi på månen.
Genom stjärnkikaren.
Egentligen är den upp och ner här, för så blir det i en stjärnkikare om man inte har satt fast vändargrejen på den, men det gör inte så mycket. Fin är den ändå.
Umeåbaserade E&E gör fina glasögon och solglasögon med namn från norrländska orter (och några söderut). Min syster har Jokkmokk på näsan och frågan är om inte jag behöver dessa. De häftigaste kattögonen har nämligen namnet Burträsk. Helst de svarta med senilsnören i renskinn.
Förra helgen fotade min käre bror den här bilden på Burträsk skyline med norrsken, stjärnfall och en spegelblank sjö några hundra meter nedanför mamma och pappas hus. Ibland lyckas hembyn visa sig från sin allra bästa sida och gör att man ångrar att man inte är där lite oftare.
Jag visade den fantastiska bilden för några arbetskompisar som utbrast ”Jag skulle kunna betala dyra pengar för att få se något sådant!” och ”Händer det där på riktigt?!”.
Jo vet ni, i Norrland gör det det.
Blir man väckt av en lekande kommitté som absolut ska vara i mitten. Det är rätt mysigt ändå.
Nu sticker jag till trästockfestivalen och träffar gamla vänner och lyssnar på bra musik, kransen får stanna hemma men den luktar så oerhört gott av jasmin.
Ni kanske märkt att jag fått dille på kransar, det är nog världens bästa ”nu-vet-jag-inte-vad-jag-ska-göra”-sysselsättning på sommardagarna när fingrarna vill skapa.
Ruben är som lyckligast när han har en storasyster att leka med
Som hoppar omkring så hon trillar
och plaskar vilt omkring sig
Han försöker hänga med så gott han kan.
Men ibland det är svårt.
För en storasyster är stor och en lillebror väldigt liten.
Så det är bäst att hålla sig undan när det blir alldeles tokigt.
Men nästa sommar, då kanske han också kan hoppa lite grann.
En hink fylld med gös.
Läskiga undervattensdjur med stora ögon.
Men det var ju inte våra!
Vi fick mört och aborre.
Judit vaknade som vanligt tidigare än oss andra, så när vi kom in och sjöng för henne så låtsades hon sova. Sen fick hon en polarkaka med fyra ljus.
Och några paket från mamma och pappa.
Och Ruben förstås, han gillade snöret.
Den här klänningen från mamman och pappan var en succé till den sedan några månader tillbaka prinsess- och rosatokiga unga damen.
Efter lunch passade klänningen utmärkt att dansa i.
Min bror tog till det mindre glamorösa, men ack så dansvänliga, tygstycket som klänning.
Sen tvåkamp! Pricka boll i liten hink.
Och kast med valfri sko.
Och bus förstås.
När vi lekt en stund kom tårtan fram.
Den var full av jordgubbar och smultron.
Sen mer presenter, den här gången från oss andra.
Bland annat en båt från morfar och en indianutstyrsel från morbror.
Här är min fräkniga mamma.
Min fräkniga syster
Och min hunkiga pojkvän som skulle ner till sjön.
Sen blev han vält.
Men hade rätt kul ändå.
Judit däremot, sa till Joakim på skarpen att det faktiskt var hennes födelsedagspresentsbåt.
Så självklart fick hon ro lite.
Sen gick vi upp för mer kalas, innan dagen var slut för fyraåringen.
Försökte vi överleva värmen genom att bada i Burträsket.
Och kasta oss genom vattenspridaren på gården.
Solglasögonen var på.
Och jordgubbar frossade vi i.
Sen kunde man ta det lugnt i kvällssolen och Judit somnade innan ens vällingen var uppdrucken.