en superegonostalgitripp, och typ hår
Vi börjar vid 13 års ålder.
(Eller förresten, jag fanns ju redan här.)
Imorgon blir det saxen.
Imorgon blir det saxen.
Idag blev jag dunderförkyld. Jag skyller på min tidigare litegranna franska förkylning som korsades med den svenska Sofia och Carina hade med sig i helgen.
Jag gick till skolan för att säga att jag skulle hem, men precis då blev vi inbjudna till Tobias klass på internationellt julfika. Jag lärde Monsieur Tissot att man ska önska om man knäcker en pepparkaka i tre bitar och vad han önskade var inte så föga förvånande. Efter det gick jag hem och somnade ett tag.
Eftersom Tobias kan allt om träning säger han att man inte ska träna förkyld. Ingeborg fick ett sms om saken och någon gång efter 4 plingade det på dörren. Hon kom intågandes med ett krya på dig kort och en underbart god chokladgrej från fiket här nedanför. Om alla norskar gör så direkt man börjar snora ska jag flytta till grannlandet på studs.
Jag och Ingeborg har nog pratat i en månad om att vi skulle prova en fransk frisör. Idag tog vi äntligen mod till oss och skulle boka varsin tid ”Vi har inga tider, sätt er och vänta” Ingeborg hade lektioner att gå till, men jag var ledig och satte mig ner framför den stora spegeln 2 meter från väntesoffan.
Tiden gick och jag insåg att jag och det franska språket inte har gängat tillräckligt för att kunna beskriva ett hår. Försökte komma på saker jag skulle säga och slog upp ord som ”lugg” i ordlistan.
Jag blev rädd och tänkte att om jag frågar om ”conseil” (råd) kanske de tror jag säger ”oreille” (öra) och någon får ett brev som kunde vara adresserat från Van Gogh. Som tur var fick mitt öra sitta kvar den här gången.
En man kom fram till mig och jag slog snabbt ihop min ritbok och stirrade på honom. ”Nu är det bäst att koncentrera sig” tänkte jag. Han tog min kappa och hängde in den i en garderob. Sen frågade han vad jag ville göra, när jag fortfarande satt i väntrumssoffan vilket jag tyckte var lite underligt. Jag sa ungefär ”spelar ingen roll” på alla frågor och ”ja” på något annat som visade sig vara en hårinpackning senare.
Dags att tvätta håret alltså, men hårtvättningen i frankrike är något jag inte upplevt i Sverige. Det var Schampo och Balsam som vanligt. Sen den där hårinpackningen han tyckte jag behövde.
Jag tror jag blev kär. Har aldrig känt mig så ompysslad som när han stod i tio minuter en kvart och masserade in hårinpackningen i håret. Helt fantastiskt skönt var det.
Sen var det dags för klippningen. Han kammade snabbt igenom håret, desinfekterade alla verktygen och sedan körde han igång. Det gick fort vill jag lova och att prata med andra samtidigt gick bra innan han tittade noga på håret, tittade på längden, vred huvudet och sen på med saxen igen. Det kändes lite som att vara med i Edward Scissorhands.
Fram med hårtorken, klippa lite till, borsta bort allt hår som inte fick sitta kvar och sen var det klart.
Så, före-efterbilder.
jättelångt till hälften och jätteojämt till andra hälften
blev kortare och jämnare (tydligen så har jag kvar ganska mycket längd fast det syns inte)
och nej, aldrig utan mina trasiga glasögon.
Senare på kvällen kom Ingeborg, hon också med ny frisyr, vi spatserade iväg till Mazarin för att se en bra film, tänkte vi.
Norah Jones ska hålla sig borta från skådespeleriet och filmen My blueberry nights är absolut ingen film jag rekommenderar. Ett försök till att göra en söt romantisk film som ramlar i marken totalt. Vi hoppas på den irländska filmen Once, som vi planerar se senare i veckan.
Nu är det jämt datum igen, det betyder ny del på Kramsnö
Ingeborg, Annika, Tobias
Ingeborg
Igår kom Ingeborg förbi. Senare gick vi till svenskorna Sofie och Åsa på andra sidan cours mirabeau innan vi letade den hemliga indieklubben som finns på torsdagar. Det var ganska dött där, vi gick på oshannon och sjöng Grace Kelly istället.
Planer gjordes upp igår, kanske blir de planerna något stort och häftigt, det får vi se senare.
Jag tog mig en sväng på stan och gick i allt från de stora billiga butikerna till de dyraste där jag inte riktigt vågade röra vid de fina klänningarna och väskorna. Till slut kände jag längtan för hemlandet och hamnade förstås på kära gamla HM. De har den finaste kappan där. Jag ville så mycket köpa den men hälften av knapparna har lossnat på den enda som finns kvar och jag har inte ens med mig nål och tråd så jag tänkte att det inte var värt det. Men fin är den ändå. Skor och kofta prickade jag dock av från listan med följde även en bamseblå klänning. Jag lovar att den är varm tillsammans med koftan och strumpbyxor och en sjal och en mössa.1. Kappa som jag inte köpt för den är trasig
2. Bamseblå klänning nu i mina ägorI fredags följde jag med Benoit, hans nya flickvän (lite annorlunda, men vi skyller på att hon var från holland) och några av hans klasskompisar (Candy, Elodie, Florent och Max) på en Salon du Thé Där de spelade Simon and Garfunkel hela kvällen. Efter ett tag avvek Benoit och hans flickvän och jag stannade kvar med hans helfranska vänner och försökte hänga med i vad de pratade om och försökte säga något själv ibland också. Men det var trevligt trots mina bristande språkkunskaper. Jag sa att vi får göra om detta i januari och då ska jag tala flytande. Vi får se hur det går.