Umgås med mina vänner pappersrullen och nässprayen.
Äta rosa godis.
Titta på saker.
Jag har blivit alldeles dunderförkyld lagom till att jag skulle ha en trevlig vecka i Göteborg. Så himla nedrigt. Dessutom är det kanonväder.
Så blev det midsommarafton! Det regnade och regnade.
Men det hindrade inte oss från att gå till hembygdsområdet, dansen kring midsommarstången var kanske lika upplyftande som vädret. Men hoppborgarna var desto roligare!
Jag och Joakim gick upp på övervåningen på ett av de gamla husen där det varit något slags museum. Tyvärr hade lärarinnan helt tappat ansiktet.
Men man kunde se att hon en gång varit vacker.
Vi fikade
Och sen gick vi hem igen, Judit fick en krans!
Markus, Evy och Joakim på altanen
Och god god förrätt.
Kanske det bästa: Crème Ninon och till det våffelhjärtan med rökt rödingsgisch.
Förra året fick pappa en slakkline i födelsedagspresent av sina barn. Fast det gick ett år innan själva presenten köptes och han fick den. Så vid midnatt övade vi balansen.
Det var lite lagom skakigt. För övrigt hade jag på mig en klänning jag sytt själv, kanske visar den lite mer en annan dag.
Utan ett ord tog knäppte hon upp sitt halsband och gav det till mig strax innan vi skiljdes åt.
Jag fick höra att strasstenarna hemma hos Karin verkar ha sitt eget liv och kommer fram i varenda vinkel och vrå. Jag tänker mig att hennes lägenhet är som att bo i ett fabergé-ägg.
Så alla dessa små stenar måste alltså bara vara en bråkdel av allt hon har. Men nu är de mina, perfekt till midsommar. Tack o tack så hemskt mycket! Ni som missat hennes strassifiering tycker jag ska ta en titt i hennes shop.
Så kom kvällen och cyklandes mötte jag tre fina donnor, den fjärde hade tyvärr fått lämna återbud.
Det blev Mojito, Sangria och annat skoj till ljudet av ett popquiz på Scharinska där det var sommarfint med färgade rislampor.
Karins Konstgrepp-Karin var med!
Och Försök att inte se så snygg ut-Alexandra! Karin gav henne ett par örhängen på grund av ett inlägg Alex gjort när hon tappat ett par andra. Internet är allt bra härligt.
Bilden må se trevlig ut, men jag lovar att den bleknar i jämförelse med hur gemytligt vi faktiskt hade det där under värmelamporna. Vi lovade varandra att köra en repris senare i sommar, eller i vinter. Eller någon gång i alla fall.
Karin och jag skulle åt samma håll och traskade iväg med våra cyklar. Hennes Samuel var av en händelse också på väg hem samma väg. (Jag sa inget om hans vän som snabbt tog några steg undan när Karin tog tag i Samuels hand. Idag la hon upp detta inlägg på sin blogg. Då förstod jag varför hon varit så bestämd.)
Ikväll ska jag träffa de som skriver några av mina favoritbloggar. Jag blir lite nervös. Kanske blir jag helt starstruck och får inte fram ett ord under hela kvällen utan tittar mest på hur is isbitarna i glaset smälter. Eller kanske blir jag nervös och pratar och pratar och avslutar med att fråga samtliga om jag får bo i deras strumplådor. Eller så blir det bara himla trevligt. Det återstår att se.
Igår åkte mamma, pappa och jag på en utflykt långt bort i inlandet till byn författaren Torgny Lindgren växte upp i. De har precis öppnat ett litet museum och hade invigning dagen innan då själva författaren var med och berättade.
Fika fanns det, hembakat bröd med västerbottensost och rökt nötkött och till det ett glas magiskt god hemmagjord hallonsaft.
Farmorsstugan finns med i hans böcker, och finns liksom mycket annat han skriver om, på riktigt.
De hade fräschat upp den från att ha varit ett hönshus i massa år och gjort det superfint med massa detaljer som denna mörka helgbrygd till exempel.
Denna illustrerade bibel, Dorés bibel, finns med i en av hans böcker med samma namn.
Bonaden är en nyproduktion inspirerad av historien som handlar om en skräddare som sydde så illasittande kläder att ingen ville köpa, så han rev sönder dem och började sy bonader istället. Både klockan, som stannat, och tavlan är saker som finns med också.
Mannen i kökssoffan är initiativtagare och kan mycket om Torgny Lindgren och hans böcker, så han berättade och berättade historier och anekdoter tills det var dags att åka hem igen, berikade med en ljudbok där Torgny själv läser. Han gör det ju så fantastiskt.
Om det är så att ni också tycker barnböcker är himla kul så kan jag tipsa om utställningen ”En bildvärld för stora och små” som pågår just nu och fram till sista september på Nordanå i Skellefteå. Orginalbilder av bland annat Pija Lindenbaum, Jockum Nordström, Paul Ströyer (bl.a Krakel Spektakel), Joanna Rubin Dranger, Tove Jansson och min favorit Stina Wirsén.
Väldigt roligt att se skisser och bilder där man verkligen ser vilken teknik de använt. De böcker de flesta av bilderna kommer ifrån finns att låna och läsa i någon av de små krypin och kojor som är utplacerade i utställningslokalen. Passa på om ni har vägarna förbi!
Rabén och Sjögren skickade mig ett recensionsexemplar av barnboken ”Fannys fantastiska resa” av den franska illustratören Charlotte Gastaut. Jag tyckte det var lite märkligt till en början, men samtidigt tycker jag så himla mycket om barnböcker så jag tänkte att jag kunde ju ta och titta i den.
Och den är rent visuellt alldeles galet fint, att läsa allt den här texten högt är nästan omöjligt när man har ett barn bredvid som tycker om att bläddra. Men jag älskar verkligen hur texten är formad för att visa mammans tjat.
Men sen slutar texten och Fanny går in i en ordlös fantasi. Varje uppslag är en liten värld av tecknade saker och lustiga filurer. Det är massa dova färger och en starkt lysande rosa som kommer igen. Likt Muminboken ”Vad hände sen?” så kan man kika igenom till nästa sida genom små hål i papperet.
Och det bästa: Halvtransparanta papper. Jag skulle vilja använda halvtransparanta papper i nästan alla tryckta saker. Det är så härligt. Här används det för att visa havet med koraller och sjöjungfrur och en simmande Fanny.
Jag tror dock nästan att min arkitektstuderande vän Kim och jag hade mer behållning av boken än min systerdotter. Vi fastnade totalt i den och granskade varje sida upp och ner och hittade gömda monster, fiffiga lösningar och kände på papperet. Jag vet inte riktigt vad Judit tyckte, hon var mest intresserad av att springa omkring den dagen.
Min bror har många kameror
Helst ska objektiven vara gamla och ryska
När jag hälsade på honom hade han precis hämtat ut paket från Ukraina. Det var en mellanformatskamera klädd i jeans.
Ja, ni läste rätt, i jeans.
Det är nog en av de lustigare kamerorna jag sett.
