I helgen har mitt band påbörjat inspelning av inte mindre än fyra låtar!
Vi kände att vi behövde mer tjo och tjim än vad endast Filip, Elin och jag kunde klara av. Så vi tog in ett gäng vänner i studion!
Det blev så himla bra! Jag och Elin stod och studsade på ena sidan glaset medan Den Brutala Kören i ledning av Filip svettades och sjöng. I början av nästa år kommer nog låtarna att finnas att lyssna på!
Ungefär i samma veva som det började bli varmare ute och det började kännas som att det skulle bli sommar igen på riktigt så kom livet emellan och spelade spratt, sådär som livet gör ibland.
Från den röriga röran trillade Amanda, Karoline och jag in i varandra och började umgås väldigt intensivt.
Från att jag knappt träffat Amanda och bara umgåtts då och då med Karoline så har dessa två blivit mina allra närmaste och bästa på bara några månader. De är så vettiga, drivna, smarta, kompetenta, alltigenombra och mäktiga. Är så himla glad att jag fått lära känna dem.
Dessa bilder är från ett firande på Amandas jobb, där ett guldigt franstyg blev en jäkligt bra backdrop.
Man blir som man umgås sa vi och Amanda knöt ett sidenband i håret på mig för den extra Bill- och Bullkänslan.
Bandet för kvällen! Karoline på sång och Hannes på gitarr
Fredrik och Karoline
Tjohej!
I somras åkte vi förbi Harsprånget på väg upp till min släkt i Norrbotten. Det är en av mina absoluta favoritplatser. Så mäktigt ställe. Det är så svårt att förstå på bild hur stort det är. Min bror hade med sin fina analoga mellanformatare (som är klädd i denim) och jag fotade detta porträtt på honom som han nu framkallat. Min bror står ju både för inställningarna på kameran och modellandet, men ändå. Jag är sjukt nöjd med att jag tryckte på avtryckaren.
På Tygverket har de en massa olika småkurser för att sy olika saker. Häromdagen var jag där för att lära mig sy trosor! Knasig sak, men väldigt kul. Min fina vän Amanda var lärare och matchade trosa med naglar och nåldyna på bästa lärarvis och förklarade.
Sen valdes tyg och resår
Amanda!
Sen, efter några timmar var de där. Mina alldeles egna trosor!
Lite högre än vanliga (för det är ju skojigt) och med rosa på kanterna.
En gång var vi fyra, sen blev vi tre. Efter några om och men bestämde vi att det blir skitbra! I morgon händer det, första gången live som trio. Några nya låtar, några gamla, några öl och en jäkla massa ös!
Och så vi då. Lagom häftiga.
Jag åkte till New York också! Det var fint. Mest fint var dock Coney Island. Jag älskar verkligen nöjesfält så jag tog tunnelbanan långt långt alldeles ensam och traskade runt. Jag åkte bergodalbanan från 20-talet, åt glass och gick på en show med svärdslukare. Det var en fin dag och även den sista på amerikaresan.
Det var så spännande att gå omkring hemma hos John Carl och Maggie i Boston. John Carl är allt möjligt: Konstnär, inredningsdesigner, poet och har jobbat som teknisk illustratör på den tiden då man faktiskt airbrushade allt för hand (en månads arbete i sjön när någon kom och spillde kaffe på arbetet). Så, se upp nu här kommer väldigt många foton!
Jag smet in i ateljen och kikade ganska mycket.
John Carls konst
Och så många kritor!
Överallt hade de en massa spännande saker att titta på.
Konstverk och prylar som inhandlats på auktion blandades med släktklenoder
Mer av John Carls konst
och djur i hatt
John Carls farfar (som var bror med min pappas farfar) gjorde en massa finsnickerier. Bland annat denna koffert som de använde som vardagsrumsbord.
Och detta fantastiskt detaljerade bord som en gång trillade överbord på den båt han jobbade på, men en god simmare fick hoppa i och hämta det.
Titta på dessa detaljer!
Denna båt var också något han gjort, som senare lekts med i badkaret av klåfingriga barn…
Såhär kan det se ut i ett hörn i ett av rummen
Och i hallen finns detaljer som påminner om att huset en gång var en plats där hästar hängde.
Ridstövlar, varför inte?
Hej hunden!
Och mitt bland alltihop lite svenskt porslin!
