Hej!

Hej!


Jag lever och mår! Inte bloggen dock, men för att en person ska kunna leva och må så blir det så att vissa saker i livet får stryka på foten en stund. Min vår var full av saker, möhippor, bröllop, gig och dessutom sa jag upp mig, jobbade det sista och i augusti börjar jag mitt nya jobb. En massa spännande saker! Så, det är väl därför det blivit lite tomt just här.


Jag har även varit less på en högerhand som inte vill vara med i tid och otid, som gör ont. Det är som att ständigt ha tandvärk och nånting som stör när en t.ex ska göra något så vanligt som att borsta tänderna eller plocka ur diskmaskinen. Jag blir orolig över mitt val av jobb, mitt val av fritidsintressen och allt.


Så ibland har panikångesten skuttat fram igen. Ungefär såhär.
– Psst! Hallå? har du saknat mig, viskar den plötsligt.
– Nej, men vad gör du här? svarar jag och tittar mig nervöst omkring
– Jag tänkte hälsa på, det var ju så längesen sist.
– Sluta nu, jag vill inte ses.
– JO NU KOMMER JAG, skriker den
– Vänta, vänta, vänta. Inte nu, jag orkar inte, vill du ha godis istället?
– INGET GODIS TACK, DU KAN INTE STOPPA MIG!

Ja, så sen blir en lite trött, och sen går allt tillbaka till det normala och allt är som vanligt och glatt. Som det ju faktiskt är för det mesta. Då brukar jag till exempel använda mig av allt smink jag har för att försöka åstakomma någon slags holografisk effekt.

Och med det sagt så ville jag bara säga att det kommer några blogginlägg framöver med foton på sånt jag gjort under den här tiden jag varit lite försvunnen. Hej hopp!

Förstamaj

Förstamaj

På den förste maj ska det demonstreras och jag och mina vänner hängde med F!


Lyssnade bland annat på grymma Lisa Palm (Amandas bästis) som pratade om potatis.


Vi gick längs hornsgatan till Tanto och vädret ställde till med fest.


Så det blev att väcka upp både fräknar

och solglasögon

Vi lyssnade vidare på talarna på flaket, åt frukt och drack festis och sen promenixade vi vidare längs vattnet


Vi hamnade på en uteservering, men det blev för kallt.

Så vi gömde undan fräknar och solglasögon och gick in och fortsatte diskutera livet

Tjohej!

Och du står i vår och tror som jag: att världen är din buffé

Och du står i vår och tror som jag: att världen är din buffé

Säkert! meddelade att det skulle bli en spelning på Dramaten, vi satt beredda när biljettsläppet skedde med något verkade ha blivit fel. Vi skulle ju ha tio biljetter men det funkade inte, platserna fanns inte. Klockan blev kvart över biljettsläppet och supporten meddelande att det var slutsålt. Hur kan det vara så?! utbrast vi. Efter uppdaterande fick vi till slut tag på våra biljetter, spridda platser och kanske inte de bästa. Men vi var nöjda ändå.

Sen igår var det dags, vi letade oss förvirrat fram i byggnaden tills vi hittade vår sektion och platserna bland främlingar. Kvinnan bredvid mig satt också ensam, hon kunde byta med Hanna och redan vid första ackordet greppade vi tag i varandras händer och släppte dem endast för att applådera. De flesta låtar kan jag som ett rinnande vatten, så nästan varenda låt gav mig hjärtsnörp. Annika Norlin berättade i mellansnacket om de människor som gör bra saker för andra, och för samhället. Och sen spelade de Riot. Hon sa att det var lite smått ofattbart att spela hennes låtar för andra, men vissa kanske är lite overkliga att spela för ett fullsatt Dramaten. Så Dian Fossey spelade hon blundades. Herregud vad fin den är den låten, och så jäkla bra Norlin är, texterna, musiken och ljuset på Dramaten var så mäktigt ibland så en ville gå av på mitten.

Efteråt såg jag ut som en akvarellmålning, eller metalhead. Men det är okej, så blir det ibland när någon sjunger låtar som varit soundtrack till minst allt i ens liv och texter som en både vill fnissa och gråta till och bara vara störtförälskad till.

Jag ska bara komma ihåg att uppdatera sminklådan till nästa gång jag ser Säkert! live.

(2011 såg jag och Hanna Säkert! på Trästockfestivalen, det såg ut så här)

Skapandet

Skapandet


Grunden i mitt liv är att skapa saker, så är det nog. Ofta gör jag saker bara för skojs skull, internskämt eller att jag går igång på en diskussion och känner att den behöver passande bildmaterial, en logotyp eller något liknande. Så här kommer ett gäng mer eller mindre lyckade skapelser som ofta är relativt snabbt gjorda för att dela med mig främst till mina vänner.

Hångelhörnan är namnet på en chattgrupp jag har med Clara och Amanda. Det kom sig av att vi skulle hänga en kväll och sa att det var ”singelfest”, egentligen mest för att personerna med partner som annars är med, Karoline och Klara, inte skulle vara med. Gruppen fick namnet till Hångelhörnan, pga kändes passande. Dessutom behövde den en liten logga. Så så fick det bli.

 


Mitt jobb skulle byta namn, Mikaela och jag röstade på Space Kittens. Jag har fortfarande svårt att förstå varför vi inte heter det idag. Jag gjorde denna bild för att visa vår besvikelse för cheferna.

Senare illustrerade jag mitt kompisgäng i samma stil.

 


Detta är hiphopnamn var Fredrik, som är matematiker, mycket nöjd med. Även loggan.

 

Amanda och hennes pappa dj:ar båda två. Det var tal om att de skulle köra ett gig tillsammans och jag tyckte absolut att de behövde en 60-talsinspirerad logga. De har ju ett osedvanligt snyggt efternamn också vilket för det hela enklare.


Denna logga har jag sedan fått äran att glittra fast på Amandas hörlurar.

Och när vi ändå är inte på dj:ande, så har Amanda, Clara och jag bestämt oss för att vi framöver kommer köra under namnet Toppar och dalar. Men det är ju fullt allvar och ingen lek som övriga kreationer i detta inlägg. Men processen för skapandet av denna var väl ungefär likt alla de ovan. Så in och gilla oss på facebook, följ på instagram och boka oss för dansant dj:ande!

Glitter, cellofan och prosecco

Glitter, cellofan och prosecco


Emily Dahl hörde av sig för ett tag sen och frågade om jag skulle vara peppad på att bli fotograferad av henne, sådär bara för kul. Jag har följt Emilys fotograferande länge och hon är så jäkla duktig, så jag kände mig mest lite generad att bli tillfrågad men sa såklart ja. Vi gjorde ett moodboard tillsammans med ungefärliga referenser av vad vi kunde göra. Jag panikade lite strax innan med någon slags prestationsångest, Emily sa: ”Se det som att vi bara lattjar runt och så får det bli vad det blir”, det kändes som en rimlig nivå efter en rätt omskakande helg.
Vi kombinerade våra båda passioner: Glitter och cellofan, och här är några av de första bilderna.


Jag är inte direkt van vid att någon annan står bakom kameran, men Emily är verkligen grym på att få en att känna sig bekväm, hon berättar och visar hur en hur en ska posera för att bli sitt snyggaste jag och kommer med hejarop så hybrisen sköljer över en.


Emily har skrivit fantastiskt fint om processen kring fotograferingen och om mig (!), behöver inget cv längre utan ska bara skicka en länk till det inlägget.

Mer bilder kommer i framtiden!

Tjatromantik

Tjatromantik


”Tjatromantik utgår från att män förtjänar och har rätt till kvinnors uppmärksamhet och omtanke”

Såhär lagom till att säsong 4 av Skam är här vill jag lyfta denna videoserie som Fem i familjen gjort. Med utgångspunkt i William och Nooras förhållande som började precis som rubriken säger: Med tjat. Det handlar om mannen  som inte kan ta ett nej och i den saga vi får berättat för oss gång på gång i film och böcker så visas det som något positivt, att han är passionerat förälskad. Samma beteende från kvinnor (i Skam är detta Vildes kärlek till William) så beskrivs hon som hispig och världsfrånvänd. Jag tycker verkligen Fem i familjen har gjort en bra sammanfattning av denna problematik, så nu när de har släppt tredje delen kände jag att det var dags att tipsa om dem allihop i ett inlägg.
Se, sen kan ni diskutera i smågrupper.

En lördag efter en fredag

En lördag efter en fredag

I lördags vaknade jag hos min syster. Jag hade åkt dit på fredagkväll efter att ha suttit på kontoret och följt nyhetssändningarna efter att den där lastbilen dundrat nerför Drottninggatan. Det kändes fint att stanna där över natten så jag läste en bok för Judit och sen somnade jag i hennes rum.


Min bror och hans familj hade kört bil från Västerbotten under fredagen också. Så alla syskon var samlade.


Och i och med att de har en liten en så är det full rulle och en får t.ex passa på att bygga kojor.


Vi åkte på utflykt till Siggesta gård


Ruben lånade kameran


Och Judit hade jeans på jeans på sig och var den bästa storkusinen

Sen sa vi hej til alpackorna


Min bror hade med sig finkameran.


Sen blev det iskallt

Så vi åkte hem igen, fikade och diskuterade feminism och världsläget med kidsen. Eller ja, med åttaåringen. De andra byggde/åt på lego skulle jag tro.

Idag gillar jag

Idag gillar jag

Wardrobe Snacks av Kelsey McClellan och Michelle Maguire. Så himla underbara foton som kombinerar det bästa av två världar – Monokroma färgmatchningar och ätbara saker. Till och med den annars bespottade färgen hörapparatsbeige känns tilltalande i dessa bilder.


Christian Fuchs återskapar sina släktingars porträtt med sig själv i huvudrollen.

”I was looking at one of the family portraits from 1830 of Eleanora, my grandmother’s great-great-grandmother” he says.”I began to think, ’Considering we share the same genes, could I actually look like her?’ That afternoon I went to the hairdresser and got them to put my hair up in ringlets. I thought it was a cool idea for a new project.”

Dessa retroinspirerade matfoton av Hector Manuela Sanches får mig att vilja gå till recepthyllan på närmsta second handbutik, riva ut sidorna och rama in dem.

500, 1000, 1500, 2000

500, 1000, 1500, 2000


Med det förra blogginlägget firade min blogg faktiskt inlägg nummer 2000! Vad passar väl bättre än att ta en liten tillbakablick då? Vi börjar med bilden som fanns i inlägg nummer 500. Året var 2009, jag bodde och pluggade i Karlstad och hade precis fyndat ett volangparaply på second hand som hängde med i många år tills det började falla sönder.


I inlägg nummer 1000 bodde jag fortfarande i Karlstad, året var 2010 och vi hade halloweenfest i korridoren. Jag försökte vara en glammig vampyr. Jag minns att på denna fest kom polisen förbi, de hade fått ett samtal om att någon var i slagsmål. Det var ingen av oss men alla hade låtsasblod i hela ansiktena.



Inlägg nummer 1500 bestod av färg! Det var 2012 och under den tiden jag hade rosa hår. Jag var tillsammans med Jocke och hemma hos hans föräldrar plockade jag förgätmigej och gjorde mig själv en krans.

Och så var det inlägg nummer 2000, men det är ju precis här under så därför passar jag på att fullborda denna egotripp med denna bild från i helgen, Snott från Anna María (som också skrivit ett mycket bra sammanfattande inlägg av TIC).
Året är 2016, jag är på konferens för influencers, inlägget är nummer 2000 och bredvid mig är en av mina bästisar, Karoline, som jag lärt känna på grund av dessa 2000 inlägg.

The Influencer Convention dag 2

The Influencer Convention dag 2

The Influencer Convention dag två och jag fortsatte givetvis att hänga med dessa två superbloggare (Rastlösheten och Karolines Vintage som ni vet sen gammalt). Dag två bestod av workshops, men jag drack mest kaffe på förmiddagen.

Karoline i det gyllene rummet där lunchen inmundigades.

Guld och kristallkronor som sagt.


På lunchrasten passade vi på att ta hand om flygeln.


Eller ja, Karoline mest då. Jag och Clara sjöng med.


Det blev lite Håkan och lite Hurula och lite Säkert.


På eftermiddagen lyssnade vi på Matfoto och Styling med Made by Mary och sen fick vi försöka hitta vårt eget uttryck i matstylingen. Det var uppbunkrat med diverse ätbara saker och diverse attiraljer att lägga de ätbara sakerna på och runt. Jag gick inte helt oväntat åt det pastelliga hållet.

Jag började relativt snällt men kunde inte hålla mig från att brutalt köra ner en gaffel i den fina macaronen.


Sen kan en väl säga att jag fortsatte på temat fördärv och dekadens.

 

Årets bild. Stort tack till Clara och Karoline som assisterade, modellade och tuggade på saker. Skulle aldrig klarat detta annars.

Och lite senare njöt vi av solen innan det var dags att packa ihop och åka hem. Himla fin tillställning det här TIC.