söndag: turning pepparkaka
pepparkakshus!
det här är faktiskt väldigt roligt
130 nya prenumeranter idag, barasådär. Nu är det viktigt att det blir en bra historia. Men det tror jag det blir. Vi satt uppe i natt och fyllde väggen med post-its för att reda ut historien. Nu är det bara kvar att skriva den med. Och rita.
Svts julkalender är för övrigt en massa fin. Anders och Måns kan sina grejer.
Nu måste jag ta tag i mina tentor, tjohej!
Första december tjugohundraåtta
Det är dags för den första delen i den utlovade julkalendern. Klicka på länken nedan eller bilden ovan för att komma dit:
pepparkakshjärtan och norrländska sjömän
Ni som läser min blogg vet att jag har en pojkvän sen några månader tillbaka. Han är så bra så det blir fånigt så därför ska jag inte berätta mer om just det för då blir just det bara en massa fån, ni vet. Folk vill helst läsa om tragik och idol-Annas tårar och inte lycklighet (ja, lycklighet inte lycka, lycka är ett sånt där fånigt ord man gärna vill undvika)
En sjöman är en sådan där som reser världen runt, kommer i land lite då och då för att sedan bege sig ut på havet igen. Precis så är min kära pojkvän. Förutom det att båten snarare är ett tåg och kanske något enstaka flyg, men världen runt har han rest, ja minst två andra länder, och borta har han varit mest hela november. Nu saknar jag honom i såna mängder att jag försöker lindra detta med pepparkakor och macbook. Därför får ni en film med ett halvt pepparkakshjärta och det får ni tolka som ni vill.
Men å andra sidan sa de på p3 i somras att par där en av dem är sjöman är de som är förälskade tills de blir gamla och grå. Just för att de inte träffas så mycket och allt blir så intensivt när de väl träffas. Så istället för att välkomna min sjöman hem på tisdag kanske jag bara ska skicka iväg honom igen? Eller resa iväg själv?
Nu överdriver jag alldeles säkert. men ni fattar. kanske. Egentligen vill jag ju bara göra massa fina saker till honom. Men det är ju också fånigt.
(och ja, annars sitter jag och leker med min fina dator. men det kanske ni förstod. Den inbyggda kameran är underskattad, eller överskattad, jag har inte riktigt bestämt mig.)
ordordord och bilder
Det är dumt att bli less på projekt, samlarobjekt är ju egentligen mitt lilla skötebarn och jag gillar det ju egentligen. Men det finns få saker jag längtar till så mycket som tills alla de där bokstäverna har blivit ljusgrå.. Det är en härlig lättnad när projekt blir klara, och en jobbig känsla när det känns som att det aldrig ska bli klart. Men vi närmar oss sakta, väldigt sakta.
En ny är uppe nu i alla fall. D som i Damm!
precis som på dagis
Vi kladdar in oss i gips, hittar smällkaramellspapper och idag, pärlplattor!
Konst och Design är allt bra en trevlig kurs.
kroppsdelar
Det måste se smått makabert ut när man går förbi fönsterna till vår ateljé på konst och design nu. I fönstret sticker det nämligen upp ben och armar och diverse andra kroppsdelar i gips.
Såhär ser min ut.
Det känns lite som att komma tillbaka till dagis och få fritt fram med det mesta och få gegga in kroppen i gips. Härligt!
två vantar, två filmer och en hel massa våfflor
Idag hade vi supervåffelpepp, vi gjorde både en sats svenska våfflor och en sats amerikanska våfflor (för det där som hände inatt ni vet) .
De amerikanska luktade sockerkaka men var nog ännu sötare, de svenska smakade precis som vanligt. Båda hade dock problem att hålla sig på plats. De smet (dålig ordvits) utanför.
Dessutom har jag påbörjat den stora vintervantvirkningen igen. Den här gången börjar vi med ett par ekologiska grå. De tog två filmer; Kung Fu Panda och Citizen Kane.
Julkalender?
Det här är första delen ur den julkalender jag och Andreas gjorde tillsammans förra året. Den hade det fina namnet Kramsnö och går fortfarande att läsa här (tänk då på att det första inlägget ligger längst ner, och det sista, julaftonen, högst upp. Så börja inte läsa fel väg för då blir det en konstig historia).
I år funderar jag på att göra en till, fast den här gången ska det vara så att bilderna och texterna är gjorda i förväg. Inte som förra året då vi kom på att göra kalendern natten mot den första december, och därmed skrev och ritade den allt eftersom dagarna gick. Oftast blev det att sitta uppe till 3-4 på nätterna för att få fram den del ur historien som skulle upp dagen efter.
Så det innebär att jag borde börja fundera nu, och rita på en gång. Det är ju trots allt bara en månad och tjugo dagar kvar till julafton.
(I veckan har jag skrivit två sagor, eller, en har jag skrivit och en är Joakims påhitt förverkligad av mina tangentbordsfingrar.
En handlar om förrymda mustascher och den andra om åretruntgrönskande träd. Om och hur ni kommer att få läsa dem återstår att se.)
måndagkväll
Måndag kanske är kreativitetsdagen, eller så är det någon annan dag. Hur som helst så målade jag och Joakim en genemsam tavla igår/inatt. Titta så fin den blev!
