Browsed by
Kategori: Skapat

och helt plötsligt är de oscarsnominerade

och helt plötsligt är de oscarsnominerade

I söndags kom tidningen in genom brevinkastet, jag antar att det var en sådan där prova på. Det lät så mycket när de slängde in den vid fyratiden på morgonen så jag vaknade, trodde någon försökte bryta sig in och blev rädd. Sedan bestämde jag mig för att vi inte ska prenumerera på den.
Men i alla fall, bioprogrammet i tidningen var fullt av rymdattiraljer som skådespelare och rymdtunnor, och mina små gubbar! Tänk vad de får vara med om. Det unnar jag dem.
Sen så är jag så fantastiskt glad för Andreas skull, I rymden finns inga känslor är ju Oscarsnominerad! Galet skoj. Hurra för honom och hela teamet och alla!
muffins!

muffins!

Anna började göra en logga till hennes lilla business. Hon skissade ett första utkast sen kom jag in och hjälpte till lite, mest med swoschet och bandet. Sen gjorde hon klart och valde färger. Så en gemensam ansträngning skapade denna fantastiska logotyp för det än mer fantastiska Annas Cupcakes.

Ibland kommer hon helt spontant med en plåt minimuffins till skolan, ibland tar hon med en låda regnbågsfärgade när hon kommer på besök. Och jag kan lova att de är fantastiskt goda. Så om ni bor i, eller nära Göteborg (jag tror det blir klurigt med frakten annars) så ring henne och säg åt henne att göra muffins till era kalas eller fikastunder! Om ni inte vill det just nu så bli bara ett fan till henne på facebook. Vid tusen fans kanske det blir muffins till alla. Eller jag vet inte.. Jag hoppas.
premiärkvällen från en mobilkamera

premiärkvällen från en mobilkamera

Herr Regissör och jag inne på Sagabion.
Det var mycket folk och alla som varit med och jobbat med filmen var klädda i rött och blått, Simons (huvudpersonen i filmens) favoritfärger. Jag hade röd kofta och röda träskor till en mörkblå klänning. Röda, fina klänningar är ju i princip omöjliga att hitta.
Jimmie spelar Björn som skrattar mest hela tiden, han har även lustigt nog gått samma teaterfolkhögskola som min storebror senaste året. Dock missade han när mingelfotograferna fotograferade vid entrén och var lite bitter över det. Så därför får han vara med här istället.
Ikväll går filmen upp på bio förresten. Och den har fått väldigt bra betyg. Själv älskade jag den (visserligen har jag kanske vissa emotionella kopplingar till filmen, men ändå!). Jag ömsom skrattade, ömsom grät och gick från bion alldeles varm i hjärtat.
boka en biljett nu!
knappar och garn

knappar och garn

Jag har blivit alldeles förkyld. Sådär så det gör ont i tänderna och man orkar inte särskilt mycket.
Jag gick dock förbi lite butiker här på Hisingen på vägen hem från skolan. Först en tygbutik med knappar. Så nu försöker jag byta från de tråkiga grå knapparna, som min kofta hade från början, till glansiga rosa som passar bättre. Bra tips det där, att byta knappar så vips får man en trevligare kofta.
Sen så gick jag förbi världens bästa garnbutik. Den snälla damen hade alla möjliga sorters garn och i källaren var det utförsäljning. 10kr/nystanet köpte jag de här för. De ska förhoppningsvis bli vantar och annat spännande någon dag i höst.
Nu ska jag vila lite.
premiär!

premiär!

bild från filmen

Ikväll är det dags för den stora premiären av I rymden finns inga känslor som min vän Andreas Öhman regisserat och som jag gjort pyttelite grejer i. Jag ska visa er exakt vad jag gjort nu också tänkte jag. Så här kommer det:
Helt enkelt. Affischen sitter på väggen i Sam och Simons kök i filmen och gubbarna är även animerade för att visa karaktärernas humör, det gjorde dock de där som kan. Det var det! Ikväll blir det spännande att få se hela filmen.
En annan liten plutts kalas

En annan liten plutts kalas

Jag har haft lite filmer från i somras som inte blivit ihopklippta. Bland annat denna från i juli då Judit fyllde två år. Hon är nog sötast i världen.
Musik: I’m from Barcelona – The Painter
strumpbyxor

strumpbyxor

Ett stycke nakenfis som ritades i våras någon gång, eller möjligen ännu tidigare. Nåväl, nu har hon fått lite färg i alla fall!
internationella klubben

internationella klubben

Fem töser från olika länder samlas och säger hej. Svårare än så behöver det inte vara.
Bilden på dessa fyra damer kladdades fram under en lektion i våras där vi pratade stereotyper. Tror bestämt första uppgiften var att visa hur en man var från ett visst land (minns inte vilket nu) utan att använda stereotyper. Sen gjorde jag tvärtom.
om 5 år

om 5 år

Kanske jag jobbar här.
Akvarell är det också, det har jag inte målat med på hur länge som helst. Ett försök att göra det lite Ilon Wikland-ish med skeva perspektiv blev det med.