Kanin på film
Jag passade även på att filma när min nya vän Den Vita Kaninen blandade sina fantastiska hemliga cocktails.
Falling down the rabbit hole
”Suddenly a White Rabbit with pink eyes ran close by her. She ran across the field after it, and was just in time to see it pop down a large rabbit-hole under the hedge.
In another moment down went Alice after it, never once considering how in the world she was to get out again.”
“We’re all mad here. I’m mad. You’re mad.”
“How do you know I’m mad?” said Alice.
“You must be,” said the Cat, “or you wouldn’t have come here.”
Kaninmasken jag gjorde till mig själv i höstas, men här fick den bokstavligen nytt liv.
En trosa à la Tygverket
På Tygverket har de en massa olika småkurser för att sy olika saker. Häromdagen var jag där för att lära mig sy trosor! Knasig sak, men väldigt kul. Min fina vän Amanda var lärare och matchade trosa med naglar och nåldyna på bästa lärarvis och förklarade.
Sen valdes tyg och resår
Amanda!
Sen, efter några timmar var de där. Mina alldeles egna trosor!
Lite högre än vanliga (för det är ju skojigt) och med rosa på kanterna.
Men kom då!
Karin, som tatuerade in min bild ”Men kom då!” på armen skickade denna bild på hur den ser ut nu. Det är så galet att hon, en person jag aldrig träffat, har tatuerat in en bild jag gjort.
Det är så makalöst knasfint.
Mer keramik!
Mina skåp börjar vara alldeles fulla av koppar jag gjort själv. Det är min favoritgrej att göra, öronen är särskilt roliga! De skulpterar jag oftast separat och sedan fäster jag det på en drejad kopp. Denna är helt slät och fick en trevlig rundning.
Den här gick jag lös på med en nål och ristade in vallmo runtom
Den fick även en liten spillkant så det inte rinner ner på bordet om man är sölig.
En tredje liten kopp i behändig storlek.
Och min stora skål, största saken jag lyckats dreja!
Det är så himla kul att hålla på med detta. Bara skåpen som måste bli fler och större.
Jag fick en fråga om var jag bränner dessa, och det är så att jag har helt enkelt gått kurs efter kurs på Sensus. Det är rätt fritt arbete om man vill, men det finns alltid en lärare som kan hjälpa, instruera och ge tips och det är väldigt trevligt.
Bärskålen
Från keramikugnen! En praktisk skål för bär.
Tanken är att man ska ta med den ut i trädgården och plocka något gott
Sen fungerar skålen som durkslag också
Och sen är det bara att ställa fram!
C som i Cooper
Har ni liksom jag blivit överlyckliga över att Twin Peaks ska få en till säsong för att sedan bli lite ledsna över att den kommer ett år senare än vad som tidigare sagt? Nåväl, vilketsom så är Agent Cooper en himla bra karaktär. Jag ritade för längesen Audrey, och det var dags för henne att få sin Dale Cooper.
Dom jävlarna ska skjutas
Idag publicerade Dom Jävlarna Ska Skjutas trycken till de tygpåsar och tröjor som de som hjälpt till med projektet via Kickstarter ska få. Och jag har gjort båda bilderna! Trycket till påsen är det ovan (texten i banderollen är något Stina Ekblads karaktär säger i brandtalet i trailern) och till tröjan det nedan. Jag tycker det känns skitkul att få vara med på ett litet mikrohörn till denna galna serie som jag hoppas vi får se snart.
Kattsoffan – ett slags gästbloggsinlägg
Den korta novellen/berättelsen är skriven av min storasyster Matilda Legeby och beskriver en plats i vår farmors kök på sommaren. Jag läste den och tyckte om den så mycket så jag frågade om jag fick publicera den här. Illustrationen är gjord av mig.
Det luktar kaffe, pelargonia och ladugård. Solen lyser genom det spröjsade fönstret och värmer mitt ljusa hår. I handen har jag har en nyskalad rabarber. Jag tar en tugga, min mun drar ihop sig och
jag måste knipa ihop ögonen. Jag doppar toppen på rabarbern i sockerskålen igen, skålen som farmor ställt fram. Vi delar, jag och min lillebror.
De vuxna pratar och funderar på om det kommer regna i morgon, i så fall kommer de inte slå på Östersia. Jag tänker att om det regnar imorgon kan vi gå till grodsjön.
Det ser ut som det ligger snö på den ljusgröna stjälken, jag tar en tugga till. Vi dinglar med våra bara fötter, min lillebrors högre upp än mina, där vi sitter tillsammans mitt i sommaren på farmors gula kökssoffa.
Jag kommer in över den stora tröskeln, jag måste lyfta mina knän, mina fyraåriga ben är ganska korta. Barfota kliver jag in på det varma gröna medaljongmönstrade plastgolvet i farmors kök på den stora bondgården. Farmor sitter som vanligt mellan den gamla vedspisen och det stora ovala köksbordet där hela släkten ryms.
Jag klättrar upp i den gula kökssoffan som står alldeles innanför dörren. Jag stryker min randiga kattunge, Bill, efter Bill och Bull i Pelle Svanslös, på ryggen. Jag plockar upp kattungen och han lägger sig tillrätta i mitt knä. Grannen som också sitter i soffan, klappar mig snällt på huvudet, sörplar ljudligt kaffet på fat och fortsätter prata med farmor.
Genom det spröjsade fönstret ser jag att min kusin har ritat en hage på grusvägen. Jag lägger försiktigt tillbaka kattungen på sof- flocket och går ut i sommaren igen.
Jag knycker till farmors ytterdörr med axeln när jag går in. I famnen har jag min kattunge, Grålle.
Kattungen sprätter till och hoppar ner ur min famn när jag kommer in. Grålle går smidigt fram till farmor, hon skopar upp honom från golvet och lägger katten på sitt stora bröst.
Jag har blivit så lång att jag kan sätta mig på soffkanten, utan att klättra. Jag tittar på kattungen i farmors grepp, den är ganska stor nu. När kattungarna är tillräckligt stora springer de till skogs, det gör de alltid.
Jag plockar med klippdockorna som ligger på det gula sofflocket. Jag klippte ut dem med min lillebror på förmiddagen.
Han har inte klippt så snyggt. Det stör mig.
Jag är åtta år.
De vuxna sitter vid bordet, jag sitter i kökssoffan och ritar, grafitti, typ. Jag går i sexan.
En kattunge, Makaronen, tror jag han heter ligger i mitt knä, jag stryker honom över ryggen då och då. Vi har inte våra egna kattungar längre, vi är för stora nu jag och min bror. Min farbror har fått egna barn, det är deras kattungar nu. Det är höst, snart är sommarlovet slut.
Jag hör en avlägsen mening från de vuxna vid köksbordet.
– När ska ni ta bort kattungarna?
Även om jag knappt hört, förstår jag direkt. Kattungar springer inte
till skogs, det borde jag förstått själv. Jag borde vara så stor att jag vet det. Även om de har sagt det. De har faktiskt sagt det.
– Är de kvar nästa gång vi kommer tror du? frågar min mamma.
Jag kan inte höra svaret.
Vicky!
Grattis på födelsedagen Vicky!