tisdagsrosa
Jag fullkomligt älskar dessa förpackningar för mustaschvax av Chelsea Hendrickson
måndagens rosa
Jag älskar Garants nya förpackningar med illustrationer på. Mjölet, havregrynen, potatismjölet, teerna och bitsockret.
Och nu har de nya förpackningar till sillarna med! Denna franska rosa löksill får bli dagens rosa. Älskar fisken, illustrationen och förstås det söta Sillracet.
(Förresten, är det någon insatt person som har koll på vem som gjort sillförpackningarna och mjölförpackningarna? Hade varit roligt att veta.)
tre bloggar att titta till
Bake my day
En lite annorlunda bakblogg där det bakas sneda, unika bröstmuffins, kakor som sergels torg, sköra hjärtan och lagom till halloween blev det bebisar i formaldehyd (sugarpaste i gelé).
bakemyday.se
Nina Lindgren ritar fint, bygger hus av kartong och trycker de mest fantastiska presentpapperna. De skulle jag inte säga nej till.
ninalindgren.blogspot.com
Och till sist möjligen min favorit av alla bloggar jag läser. Karins Konstgrepp som skrivs av umebon som inte verkar ha några begränsningar gällande huvudbonader, saker som glittrar och upptåg. Att man aldrig vet vad som väntar när man kikar in hos henne är nog det bästa.
karinskonstgrepp.blogspot.com
90
Den här damen säger att hon är mellan 50 år och döden. Hon gör sina egna ögonfransar och uppträder som Edit Piaf. Vilket inspiratör denna 90åring är! Så vill jag också bli när jag blir gammal.
”I would call myself now an artist. One time I had no self-confidence and I didn’t think I could do anything. But, seeing so much art around and see what I can do and what I’ve learned and what I represent. I am an artist, and I am a teacher.”
(tack Emmy för tipset)
bättre tillsammans
Reklamfilmer för dejtingsidor är väl sällan särskilt spännande. Men här! Helt fantastiskt.
FWY studios har gjort filmen Better Together för Match.com
småkonfekt och hittade saker
Om jag skulle starta en byrå skulle den heta Konfekt. Ingen skulle ha helt svarta kläder när man jobbar där och vi skulle ha våra lokaler i en gammal godisbutik som finns här i Göteborg. På övervåningen skulle vi sitta och jobba och det skulle vara plats för en stor atelje i närheten.
På nedervåningen säljer vi godis och kakor. En gång i veckan måste alla jobba i butiken på nedervåningen, så att man kopplar bort jobbet för en liten stund och tänker på annat, det är då de bästa idéerna kommer.
Kanske ingår det den dagen att baka något gott också. Småkakorna kostar 2 kronor styck och Muffinsarna lite mer.
Jag planerar mitt drömjobbgäng lite då och då. Projektledare, webbare, grafiker och kreatörer. Folk man träffat och passat bra med, folk man vet vill åt samma håll.
Jag hoppas de vill jobba där med mig.
Fast, det är ett tag kvar till dess så jag drömmer lite fortfarande, funderar och planerar.
Istället tänkte jag börja bjuda på lite smågodis och samla alla de fina bilder och inspiration jag hittar mest hela tiden. För tillfället samlas allt i en gigantisk mapp på min dator, men det känns som att den håller på att spricka, så jag bjuder er alla att titta in på saker jag hittar här:
Det är inte mycket än, men det kommer med all säkerhet bli.
(Inspirationskategorin finns förstås kvar här, så vissa saker hittar nog hit med.)
rosa/turkos
 |
Åh, jag vill också ha ett rosaturkost hem. Blir alldeles till mig av bilderna på hur Mybadmemorys lägenhet ser ut.
fantastiska Jessica Hische!
 Jag har nog ett antal gånger fastnat i Jessica Hisches portfolio. Första gången satt jag säkert i timmar och förundrades över bilderna.
Jessica Hische gör nästan all text för hand. Ta en titt i portfolion, det finns en hel massa att kika på så ta er tid! Här nedan är några av hennes bilder jag tycker mycket om.
|
Maryland SPCA Campaign Client: Siquis, Ltd., the Maryland SPCA // Art Direction: Annie Milli
Client: Arrive Magazine (Amtrak’s on-board magazine) // Art Direction: Marc Oxborrow
Send Help
Client: Fortune Small Business // Art Direction: Scott Davis
AARP
Client: AARP Magazine // Art Direction: Dian Holton
sovarns
På grund av redovisningen av MC-forumet vi jobbat med blev det väldigt sent kvällen mot fredagen. Möjligen så sent att det hann bli tidigt igen och jag kanske sov i två timmar innan det var dags att redovisa. När jag sedan kom hem vid 15-tiden somnade jag pladask och vaknade inte förrän 22. Vakenheten varade till 03.00 och jag var övertygad om att jag sedan skulle vakna tidigt, men inte förrän 11 var jag uppe igen.
Därför har jag mest varit i något slags drömläge senaste dygnet och just därför tycker jag att ni ska titta på de här olika filmerna, några av mina favoriter på Vimeo. De är lite som drömmar allihop, på olika sätt.
Får jag lov?
Hemma hos Anna finns det en samling Hemmets journal som vi satt och tittade i. Studerade de gamla reklamannonserna och härmade radioröster från förr. Sen hittade jag en fin liten insändare som hette ”Får jag lov?” skrivet av en Inge. En fin hyllning till dansen (och möjligen lite till de omtumlade flickorna).
Hemmets Veckotidning 17 oktober 1958
”Jag gillar att dansa, att virvla omkring på dansgolvet med en flicka i min armar. Då svävar jag bort från det vardagliga till ett himmelrike, som tyvärr bara finns, så länge musiken håller det vid makt. Men med ens beslutar sig musikanterna för att släppa ner en mot marken igen. Det där avbrottet kan gå lite för hastigt, så att man inte riktigt hinner med utan blir kvar i sin drömvärld, när man stöter samman med någon annan som är på väg tillbaka till sitt bord. I en sådan situation är det lätt att få ord om sig, att man är drullig.
Inte förstår jag de personer, som slutar dansa just ett par takter, innan stycket är slut. Det är just de sista takterna, som jag älskar att utnyttja. Inte är det precis behagligt att se folk hunnit väga den sista tonen på tåspetsen. Det finns förresten många sätt att avsluta en dans. En del människor låter dansen liksom dö ut i brist på näring, när musiken upphör att ljuda. Andra svänger om för fullt, ända tills de upptäcker att det är tyst på estraden. Då stoppar de upp, inte helt olikt ett tåg, som nödbromsas. Känner månne någon av mina läsare igen sig? Eller kanske hör ni till dem som låter er bäras fram i allt vildare svängar tills flickan yr och omtumlad faller i era armar? I så fall, mina herrar, slutar verkligen dansen på ett utomordentligt sätt!
Damer var det ja, Medan vi herrar efter att ha dansat ett par danser, är fullständigt utmattade och glada att få vila en stund vid bordet tillsammans med en coca-cola eller annat drickbart, kan de annars så ömtåliga och spröda kvinnovarelserna oförtrutet fortsätta att svänga om. De kan dansa en hel kväll utan uppehåll. Visserligen utnyttjar de en hel del små knep, som underlättar dansandet för dem. De knepen kan vi herrar inte gärna ta till. För hur skulle det se ut, om jag placerade min kraftiga arm om min dams hals och lät henne bära mig över golvet? Vi karlar tvingas då och då att så släpa på våra danspartners. Det är visserligen det angenämaste arbete man kan drömma om… men. Även den starkaste hjälte grips ibland av att be sin flicka stiga upp på hans egna skor, så att friktionen mot golvet ska minskas och det ska bli lättare att tränga sig fram i mängden. Tyvärr brukar det dock bara ha den effekten, att flickan hänger sig ännu hårdare fast och med ena tåspetsen gör förtvivlade försök att hänga upp sig på förbipasserande herrars knäveck! Då återstår bara att med ett bestämt grepp pressa ner henne mot golvet igen. Dit har hon nått, när hennes tå sparkar till ens ömmaste liktorn.
Men inte heller är det särskilt kul, när flickan virvlar och far en eller ett par meter ifrån en. Då vet man ibland inte riktigt, vem man dansar med. Fast… råkar man få fel, kan man ju alltid hoppas, att det blir tillfälle att byta igen!
Har jag glömt något som ni skulle vilja veta eller ha nytta av att läsa? Hur man skall bjuda upp? Vet ni att det är mycket enkelt. Gör damerna till viljes och behandla dem med den aktning och artighet, som tillfället kräver. Gör ni det, kommer de att visa upp de glada och trevliga miner, som vi mår så gott av att få se. Lycka till!
Inge”