Bandet del 1
Självklart måste Bandet (ja, vi har inte spikat något namn än. Förslag?) ha en dokumentär. Dessa klipp är inspelade under senaste veckan. Det kanske kommer fler avsnitt efter ett tag, eller så är det här en teaser. Det återstår att se.
I dag gillar jag
Skulpturer av Li Hongbo. Till en början ser de ut att vara gjorda av porslin eller plast, fast det är egentligen papper. De rör sig på ett gummiaktigt nästan mardrömslikt sätt som är svårt att förstå.
Via this is colossal
France in the year 2000. Kort med framtidsvisioner ritade under slutet på 1800-talet och början på 1900-talet om hur världen skulle te sig idag. Se fler exempel på dekadent undervattensliv och flygmaskiner här.
The Centrifuge Brain Project av Till Nowak
En mockumentär om tivoli, vetenskap och gravitation.
Paraplykoncept av franske designstudenten Quentin Debaene som blåser bort regnet ovanför. Undrar dock vad som skulle hända om man skulle vinkla paraplyet åt något annat håll.
via like cool
Bandet
Elin, Filip och jag har startat ett band. Först pratade vi om det bara halv på skoj halvt på allvar, sen plötsligt hade vi bestämt oss och vips var vi med replokal och ikväll repade vi för första gången.
Elin på bas, Filip på gitarr och jag spelade mig svettig på trummorna ikväll.
Jag har aldrig spelat trummor förut.
Bird.
I morse när jag vaknade så hade Copygram valt ut min instagram-feed som en av deras featured feeds, denna vecka på temat kreativitet. Man blir ju knasigt glad, att de finns de som formulerar så fint för att säga att de gillar det man gör. I tider av sviktande självförtroende gör sådant här så galet mycket för en.
Se de andra här.
(På instagram heter jag annikan)
Lura sig
Om man bara duschar, sminkar sig, försöker borsta håret och tar på sig något annat än pyjamas. Då kan man i alla fall försöka lura sig själv att man inte legat i soffan under ett täcke en hel arbetsvecka.
Och så kan man tänka att nästa vecka inte ska vara något som bara försvinner spårlöst bland sängkläderna som om den aldrig funnits.
Och med man så menar jag jag.
Östersundska helgen
I helgen är jag i Östersund. Idag har jag bland annat gått in i den väldigt speciella vad-som-helst-butiken som drivs av en nästan hundraårig dam. Jag kollade på lite porslin och kontorsattiraljer med en antal decennier på nacken. Damen hör inte så bra men visar gärna hur man bläddrar bland vykorten. Små kort kan man få i sådana här påsar.
Sen har jag hjälpt till att dekorera kanske världens godaste tårta! Joakim gjorde spreten kring 30, det var ju hans bror som blev gammal!
Brodern fick ett stort guldpaket från hela familjen som tagit sig till Östersund från alla möjliga håll.
paketet var i princip omöjligt att öppna.
Till slut fick han sina superskor och vi fick vi tårta och kardemummaskorpor!
och kaffe såklart.
Trettioåringsglad, hurra!
Doppade i guld
Jag fick ett mystiskt kuvert i brevlådan för ett tag sedan som saknade avsändare. Jag blev oerhört nyfiken och rev upp brevet. Däri låg dessa små guldiga saker med en lapp där det stod hälsningar
från GBG. Självklart var det min vän Anna som skickat mig ett par av sina handgjorda örhängen. Tack!
en två år gammal visa
Kul att ni gillade min sjukdomsfilm!
Någon gång ska jag göra en i friskt tillstånd då ni var några som tyckte det var kul att höra min röst (som i den filmen inte ritkigt är som den brukar). Här får ni se en två år gammal filmsnutt inspelat med datorns kamera. Låten skrev jag någon gång under gymnasiet och heter Julia Berglunds visa efter min goda vän med samma namn som precis slutat äta kött då.
I går hade jag 39 graders feber och såg serier hela dagen. Idag är jag hemma med, men är snäppet piggare så det går åt rätt håll åtmintsone.
Videoblogg från sjukstugan
Jag har blivit rätt så förkyld och var hemma idag. Ungefär detta sysslade jag med mellan vilopauser i soffan.
Nu har febern blivit feber igen så det blir väl samma visa i morgon igen, vi får se.
Men ändå, det kan vara premiär med klassisk videoblogg här på bloggen. Det kan vi fira.
Nitar och sånt
För tusen år sedan beställde jag ett gäng nitar från Etsy, inte riktigt riktiga nitar utan såna som är som pärlor med hål i.
Nu är de fastsydda på en kofta. Tror det är ungefär hundra stycken nitar av lite olika slag som snabbt gjorde livet lite vassare.
Dessutom snurrade min lugg upp sig, nästan per automatik.
Och ska man ändå ha nitar och sånt, ja då passar väl fuskskinnkjolen till det också.
Tjohej!