Den 19 december åker jag norrut. Och häromdagen smsade min goda vän Hanna och undrade om jag skulle ut i Skellefteå på juldagen så hon kunde köpa en biljett till mig. Det är lite läskigt, så jag går dit med skräckblandad förtjusning som vanligt. Kramar gamla klasskompisar och vänner jag inte lyckas träffa mer än högst två gånger per år. Det är fint, men med andra kan jag ha lite svårt för de snabba ’läget?’ (som jag över huvud taget har väldigt svårt för) och ’vad gör du nu då?’ som blir med dessa personer. Jag är lite dålig på den här mingelsocialiseringen och vet inte riktigt hur man gör alla gånger.

Fast, jag hoppas att jag får träffa Adam som ska klappa mig på huvudet och säga snälla saker, Jonas kommer presentera alla företagsidéer han samlat på sig under halvåret, jag hoppas massor att Tove och Julia lyckas slita sig från Oslo och jag vet att jag ska få träffa världensbästakonstnärskompishanna och förhoppningsvis sova på hennes gula soffa, som jag gjorde nästan varannan dag när vi var nästangrannar i Skellefteå, efter att vi druckit lite choklad (men tyvärr inte på ett tak den här gången). Förstås.