Clara har skrivit ett mycket bra blogginlägg om att färdigställa saker. Min mamma brukar säga att hon imponeras av mig för att jag har förmågan att säga ”Nu är det klart!” och inte bekymra mig så mycket över det och jag håller inte på och småfixar i all oändlighet efter att jag bestämt att något är färdigt. Saken är den att jag inte klarar av att lämna något halvfärdigt, helst ska jag hitta på något på morgonen, fundera ut hur det ska göras på förmiddagen, göra klart under kvällen/natten och sedan vakna nästa morgon till ett färdigt projekt. Det bästa är när man försätts i en slags skapartrans, men risken är att om man tar en paus, väntar en dag eller två, sådär så man hittar man tillbaka till verkligheten. Då kan det vara svårt att hitta flowet igen. Egentligen är väl enda sättet att ge sig på saken igen och ge sig tusan på att det ska bli klart.

Nu ska ni få se tre projekt som strider mot detta och inte alls är färdiga

Den här bilden har jag skrivit om förut en gång. Nu är det lite mer än tre år sedan jag började rita den efter att ha sett en gammal stumfilm som hette ”the girl with the mechanical heart”. Den hade inga tjejer eller mekaniska hjärtan med så jag blev sugen på att rita det.
Från början är den ritad på fel papper och efter att ha följt med några flyttar har den blivit skavd i kanten.
Egentligen gillar jag den inte så mycket, men jag kan inte bara lämna den halvfärdig.

Så då kan man fråga sig varför jag, när jag fortsatte på den för några månader sen, bestämde att hennes klänning skulle vara gjord av paljetter. Det tar en evighet att rita. Nu sitter den på väggen så jag förhoppningsvis ritar några paljetter varje dag och kanske någon gång, om sisådär tio år, blir den klar.

Ett annat projekt jag funderat på länge, börjat under hösten och nu lagt i en låda i väntan på bättre tider är denna. Jag har släktingar som gjort en massa skinnväskor med tennbroderier, så jag blev inspirerad att göra en liten modernare version i mindre format. Dock var det första gången jag provade på tennbroderi och första gången jag sydde i skinn. Så sömmarna blev så himla fula och mina fingrar blev alldeles ömma av att jobba med det. Men snart så. Kanske.

Det tredje projektet är inte särskilt gammalt, men det får vara med här ändå. Mjukt alpacagarn blir vantar i bästa färgerna. Det ska i alla fall vara klart innan veckan är slut. Så är det bara.