På tal om Nina Åkestams blogginlägg om när hon kraschade

Kolla den psykadeliska framsidan prydd med ett gigantiskt och rungande ”Hej Ångest!” som man alltid måste säga i huvudet på ett extra klämkäckt sätt. Märk även den röda trafikskylten som praktfullt annonserar att detta är din körskola till livet. (dessutom fick det bli två för extra effekt)

Efter att jag skrivit blogginlägget om min panikångest så läste jag den här boken på uppdrag av min läkarbror. Den är trots sitt uppmärksamhetskrävande omslag inte en självhjälpsbok på samma sätt som Mia Törnblom skriver. Det är inte så mycket ”Heja dig” ”Tänk positivt” och så vidare utan ett konstaterande: Det är det här du är med om.

I boken står det vad det är som händer när en ångestattack bryter ut. Stressen som gör att allt bryter ut är en rest från den tiden vi träffade vilddjur i skogen vi behövde fly från. Idag tror kroppen att de vilddjuren är vår arbetsplats, situationer eller specifika händelser och när vi försöker fly så kan vi inte.
Det står om de kemiska ämnena som sprids i kroppen som gör att vi känner olika saker och varför det sticker i armarna och det blir svårt att svälja. Särskilt viktigt är det att lära sig att enligt kroppens kemi så kan inte en ångestattack fortsätta i all evighet. Till slut sätter kroppen in sina egna lugnande ämnen.

Halva boken handlar om varför, den andra halvan om hur man ska jobba för att få det att bli bättre. Det är mest klassisk KBT som handlar mycket om exponering och att lära sig att det inte är farligt, att testa att maxa ångestattacken när man är mitt i den för att se att det finns ett stopp och det är exempel på olika typer av situationer, olika patienter och olika typer av ångest, utbrändhet och depressioner.

Läs den, det är väldigt bra för att förstå sig själv om man är där, förstå vänner som är där eller för att lära sig att känna igen varningstecknen så man kan försöka undvika hela spektaklet.

Den finns till exempel att köpa här.