Ikväll körde jag bil själv för första gången sen, ja, jag har nog aldrig kört själv och knappt kört alls sen jag tog körkortet i september (samma dag som jag åkte till la France). Det var dimma, hade regnat under dagen och temperaturen låg på ca -2 grader. Det var som sagt ganska stor risk för halka. Perfekt alltså.

Jag plockade upp Anna på vägen och vi mötte upp Alex på Kåffe in där vi lyssnade på jättesvensk pop, eller finsk barmusik som någon också utryckte det. Den dynamiska Duon, som egentligen är en kvintett spelade.

Fast det var inte det som var äventyret, utan det som hände sen.
Jag skulle köra hem alldeles ensam i dimman och det skrämde mig lite. Sen satte jag mig i bilen, vred om nyckeln och motorn vägrade starta. Jag måste ha glömt något på, trots att jag tror jag kollade innan jag gick, och batteriet var slut.

Jag gick och frågade bil 1
– Hej, ni råkar inte ha några startkablar och har lust att hjälpa mig lite?
Bilen var inte hans egen och de hade dessutom inga kablar
Jag frågade bil 2, bil 3 och 4 men med samma resultat. Ingen hade några kablar.
På bil 5 stod det ”Dragracing” och den hade blå flames målade på motorhuven. Föraren hade bockskägg men inget annat hår på huvudet. Deras vän med startkablarna hade just kört i väg. Men han tyckte vi skulle putta igång bilen.

Männen från bil 1 hjälpte gärna till och snart brummade den igång.

Jag tackade så hjärtligt och körde förbi en polisbil innan jag lyckades leta mig till Burträskvägen.
Dimman var tjock och jag såg inte långt framför bilen. I Långviken hade någon kört på en katt. Den var orange och vit och det rann blod ur munnen. Jag tyckte synd om katten men kanske mer om ägaren som kommer hitta den liggandes mitt på vägen, troligtvis mer tillplattad, i morgon.

Nu har jag i alla fall hittat hem och lyssnar på den fina epn jag köpte.