att läsa bloggar
Det verkar vara få som både läser och skriver bloggar på helgerna. Besöksstatistiken går ner och de nya inläggen jag vill läsa finns bara inte där.
Nu har jag gått så långt så jag sitter och läser Idol-bloggar. Lars idol-blogg för att vara exakt.
Pete klagade igår på att vi såg idol och sa att hans mamma (eller vem det nu var) säger att idol är så fånigt och det är därför hon ser det. Det säger man nog själv ibland också, men lite intressant är det ju faktiskt hur mycket man än inte vill ha att göra med den där superpopulärkulturen. För Idol borde väl vara höjden av populärkultur. Eller, Stjärnor på Is kanske är värre. Det verkar bara läskigt.
Att se Idol, eller något av allt annat, är lite som att smygläsa Se&Hör
Men på riktigt så är Lars idol-blogg ganska intressant. Han åkte ut igår. Förra veckan ramlade han runt på scen och sjöng ’Det börjar verka kärlek banne mig’ och igår stod han still och sjöng ’smells like teen spirit’. För, han tyckte idol var ett skämt.
Och Idol känns litegrann som en parodi på sig själv ganska ofta.
Såhär skriver Lars:
”Det finns en Idol Samlingsskiva som vi skall spela in låtar till/på. Jag vill egentligen inte. Men vi har skrivit kontrakt. Och nu har vi fått ett nytt kontrakt gällande samlingsskivan, och jag undrar, om vi vägrar skriva på det kontraktet, bryter vi då mot det förra kontraktet, och vad är det i så fall för mening med ett nytt kontrakt? Skitsamma. Ibland är det stavfel och särskrivningar i kontrakten. Förtroendeingivande. Känns seriöst.”
”Jag gillar inte det här. Det är inte seriöst och det är inte respektfullt mot mig som artist. Jag har tydligen inget att säga till om, och inte heller bakgrundsmusiken har jag att säga till om / påverka. Den låter väl lika töntigt som vanligt, vilket gör det hela till en parodi på U2. Sorgligt. Och det är jag som kommer att få stå för det. Jag känner mig trampad på och förnedrad, det ligger lite förnedrings-TV över hela skiten, tycker jag. Som att vi ska sjunga den där jävla låten i slutet – vad fan är det? Usch! säger jag.”
För övrigt så får han presenter hela tiden, virkade djur och halsband. Det är knäppt. Jag trodde det bara var stjärnorna på 40-50 talet som fick såna beundrarbrev.
Kanske är det så, att det mest bara är deltagare i dokusåpor (som jag förstått det fick tydligen min kusin en del kärleksbrev när programmen sändes, fortfarande kanske) och de större bloggarna (som jobbar sig fram till att bli sveriges nya kändisskara)
Vi har nog tröttnat på de där oåtkomliga superstjärnorna (som i och för sig alltid kommer vara grädden av gräddan, vi bara inte ser dem lika mycket. Förresten, finns det verkligen några supersuperstjärnor i Sverige?) och vill hellre se de som är som oss, de som också gör bort sig hela tiden. Vi gillar sånt som är lättare att relatera till?
Nu låter det som jag klagar på hela blogosfären, fast det kan jag ju inte göra. Jag bidrar ju en hel del till att den växer.
Jag läste någongång i metro att 80-talisterna är de som har ångest över allt och måste välja rätt och trivas med sina val, 90-talisterna är bloggarna som lägger ut sina liv till allmän beskådan, men mest sina kläder. Själv, med den senare delen av 80-talet som utgångspunkt borde jag vara någonstans däremellan. Lägger ut hela mitt liv på internet, och har ångest över det, eller nåt sånt.
Nåväl, jag har glömt bort vad poängen med det här inlägget var, om det ens var någon.
Jag ska fortsätta läsa Northanger Abbey och se om jag på något sätt kan jämföra den med internet, eller sms, eller telefoner. Kanske bloggar?
(Knepet med att göra läsvärd blogg tror jag dessutom är att skriva kort och ha mycket bilder, så, det här inlägget kommer inte så många orkar läsa)
5 thoughts on “att läsa bloggar”
Jag orkade 😀
förresten var du i min dröm inatt. Jag vet inte riktigt vad du gjorde där. Du dök upp i våran lägenhet här i uppsala och sa hej och sen drog du igen. Typ.
Jag läste också, men lite ostrukturerat blev det allt.
Jag har läst! *vinkar med handen* Men om jag ska börjar kommentera allt, då blir nog kommentarinlägget lika lång som inlägget. Inge bra. Därför kommenterar jag North Hanger Abbey. Blogg jämförelsen e definitivt något du kan ha med! Bra tanke där! =)
Jag läste också allt! Tycker du har rätt, vad det nu var som var din poäng. Det har jag nästan glömt. Men det var iaf så det kändes när jag läst klart. 😀 Själv är jag född prick 80 och har nog rätt mycket ångest över att välja överhuvudtaget, så det stämmer nog. Men jag har även exponerat mig själv, mina tankar och min person ganska mycket på nätet ganska länge. Sedan 1998 om man ska vara petnoga. Men inte i bloggform från början. Men det är något lite sjukligt bekräftelseskönt med att man kan välja vilken sida av sig själv man vill visa fram och på så vis även välja vilken reaktion man får av andra människor. Lite som ett socialt experiment. Jag är nog ganska ärlig och mig själv numera, samtidigt som jag blivit försiktigare med att vara helt ärlig när det gäller vissa saker. Ja, inte vet jag varför jag plötsligen kände ett behov av att dela med mig av det här. Men varsågod. Här får du lite ostrukturerad text av mig. Första gången jag är inne på din blogg förresten. And I like.
jomen jag var en av de som orkade.
och knepet med att skriva långa inlägg som många orkar läsa.
ligger nog i styckeindelningen.
som du har gjort och delat upp texten i olika delar, det fångar ögat och annars hade jag nog aldrig orkat.