Hattfilm!
Jag filmade en del från min bror och hans tjejs fest också. Mest dans. Då blev det en sådan här film. Dansfilm.
Jag filmade en del från min bror och hans tjejs fest också. Mest dans. Då blev det en sådan här film. Dansfilm.
Vi åkte ut på en bilutflykt någonstans ut i skogen.
och hamnade i ett Sound of Music-landskap.
Humlorna hade koll på blommorna
och vi observerade
samtidigt som vi fikade.
Sen snodde vi några blommor från humlorna
och luktade på dem
sen tittade vi på älgbajs, och sen for vi hem igen.
I lördags var det dags för stort 30-årskalas för min bror och hans tjej (och det firades även att de har varit tillsammans i 10 år).
Jag var DJ på bryggan till välkomstdrinken
På min gamla vevgrammofon som de fick i present
Min bror och hans tjej samlar på hattar. Därför var det den solklara utsmyckningen ovanför borden.
(Dessutom hade skrivit på inbjudan ”Inga presenter, om det inte är en hatt” så fler fick de!)
De satt fast med klädnypor
Så kände man att det var tomt på hjässan var det bara att nypa bort en lämplig huvudbonad. Eller så kunde man byta den man redan hade mot en annan. (detta var min idé och jag är så sjukt nöjd över det)
Bubbel
En snygg syster med hatt
Födelsedagsbarnen.
Sedan var det dags för tipsrunda och lagen lästes upp.
Typ jättesvår tipsrunda med Hatt-tema, såklart. Det var hattifnattar, Anna-Karin Hatt och stormhattar på agendan.
Sen blev det palt!
När kvällen blev mörkare åkte hattarna på!
och snacks.
Och festen fortsatte när det ljusnade.
Sjön var alldeles stilla
Några badade
och många dansade.
Så himla bra syskon+bonusar jag har.
Grattis!
En vanlig fläkt är tråkig, men mycket behövlig när det är varmt inomhus och luften står blickstilla.
Samla på dig presentsnören i massa bra färger och knyt fast runt fläkten.
Vips så får du somrigaste fläkten i stan!
Här i Burträsk har alla senapsgula tröjor som mamma stickat på slutet av 70-talet.
Hinkhattar är det absolut senaste. Rätt storlek är svårt att hitta, så detta passar bäst för er med en mindre huvudomkrets.
och den naturligt rufsiga looken och ett leende går alltid hem.
Ni kanske undrar vad jag gör nuförtiden, eller, det är nog mest jag som undrar för jag vet inte riktigt.
I juni plockade jag fram kameran en endaste gång, en månad sedan sist och nu har det hunnit bli juli. Så lite har jag nog inte fotat sedan jag vet inte när och så är det detta med att jag bloggar ungefär en gång i veckan som mest.
Men det får nog vara så ett tag.
Kanske nästa vecka så börjar jag blogga varje dag, eller så blir det mer sällan. Det är det ingen som vet. Jag känner inte att jag har något att visa eller något jag vill berätta just nu. Livet blev ett annat och den här våren har gått så fort men ändå så långsamt. Det är inte det att jag mår uselt, det är verkligen inte det. Jag mår mest rätt bra, det är bara det att det är annorlunda nu och jag har inte hunnit anpassa mig till det än.
Jag hoppas att någon av er stannar kvar och läser den dagen jag får tillbaka peppen.
(på instagram finns jag då och då, annikan heter jag där.)
I fredags drog jag med mig Cornelia, som jag jobbat med under ett frilansprojekt senaste tiden, till Sebastian Head Coutures pop up store för glass och hårfix.
De sålde saker man kan ha på huvudet/i håret
och Sandra spelade skivor på stället.
Själv fick jag en helknasig frisyr, men var rätt nöjd ändå. (bild från Rodeos mingelbilder)
Fick ju träffa dessa (bild från Rodeos mingelbilder)
Christian och Isabelle skulle vidare till någon slags hemmafest och Cornelia och jag hakade på.
En taxifärd ut till Stora Essingen med en riktig söderkis-chaufför gav oss både språk- och geografilektion. Fantastiskt bra taxiresa.
Vi kom till ett hus med färgglada lampor.
Gräs inomhus
och bar på terassen
Vi grillade halloumi, lyssnade på musik och gick på upptäcksfärd i det stora huset.
Sen åkte jag in till stan igen.