Det kommer in fem vuxna personer på scenen. De har kostym och hälsar på varandra artigt. Sen sätter de sig ned vid bordet ”Nej, vi måste göra om” säger någon bestämt och de går tillbaka ett varv innan de sätter sig igen. ”Jag vill vara chef, då har man jacuzzi” säger en annan. ”Vi har kaniner, fast en är död. Den var sjuk i hjärtat och åt sten och kvistar. Den hade börjat dö. Den var jättetjock.” säger en tredje.

I julklapp av Joakim fick jag att vi skulle gå och se teatern Ett informellt samtal om den nuvarande situationen av Thomas Alfredsson och John Ajvide Lindqvist. De har gjort en pjäs baserat på intervjuer med barn mellan fem och sju år. Det barnen sagt är precis vad skådespelarna säger och de har klippt ihop replikerna till en handling på en timme och en kvart.

Det är en helknasig pjäs och jag älskade den. Citaten från barnen är skickligt ihoppusslade för att få handlingen om gruppen på kontoret och den ytterst oklara uppgiften de försöker lösa. Man skrattar mycket, ibland är det som att barnen som sagt dessa saker syns någonstans bakom skådespelarna och ibland är det nästan som om det skulle kunna se ut sådär på vilket kontor som helst där någon är en tydlig ledare, en annan försöker passa in, en tredje vill bara få alltid klart. Det kanske inte är så långt bort ifrån leken ändå.
Dock så tror jag det var bra att den var såpass kort ändå, så länge till tror jag inte att man klarar av. Nu var det på gränsen att jag också regresserade till en femårings ordförråd.

Pjäsen spelas till i mitten på mars. Se den!
Här finns biljetter.