Jag har levt ihop med mig själv tillräckligt länge nu för att inse ett och annat om mig själv. Till exempel att jag har en egen inneboende pysselsäsongsklocka. Om jag skulle ha fört protokoll över vad jag pysslat med när så tror jag ett tydligt mönster skulle ha utkristalliserat sig. Jag går helt upp i det och blir som besatt en tid för att sedan tröttna och övergå i något annat. Det går från teckning till målning till smycken till tredimensionella objekt och papperskonster. Det ena innebär mer stök, det andra mer hängivelse. Det ena som kontrast till det andra men ibland blir det en sömlös övergång som jag knappt märker själv förrän jag tittar tillbaka.