Anledningen till min korta visit var Creative Summit som hålls varje år i Skellefteå. Dit kommer sjukt intressanta människor som håller föredrag om kommunikation och det digitala och internet inför den publik som mestadels består av norrlänningar (alla andra tycker ju Skellefteå ligger så långt bort).

I pauserna mellan fick vi bullar

och njuta av sommarvädret som av någon anledning alltid kommer under dessa dagar. Under de tre år jag åkt och lyssnat på Creative Summit så har det alltid varit sjukt bra väder.

En av mina favoriter under dessa två dagar var konstnären Jonathan Harris som i sitt tal gick igenom de faser han haft i sitt konstnärskap. Först var det teckning och oljemålning, sedan gick han över till den digitala världen. Varje fas hade ett löfte och en kostnad, som ni kan se på bilden ovan.

Dessutom har Skellefteå Konsthall fått äran att ha en utställning med några av Jonathan Harris verk. Så om ni är i närheten av Skellefteå så kan jag varmt rekommendera det.

Bland annat så visades olika typer av statistik från projektet We feel fine som visade hur vi känner oss genom att ta in data från twitter och andra sociala media.
(Värt att nämna är att We feel fine skapades 2007 och den känns fortfarande så snygg och aktuell, det är nog få saker som håller så länge på webben.)

Joakim hade lyssnat på berättelser från projektet Cowbird, en slags motreaktion mot 140 tecken och folk uppmanades berätta längre historier genom bild och ljud.

Balloons of Bhutan.

Efter första dagens föreläsningar begav vi oss till den här gården

Det var dags för mingelmiddag.

Det bjöds på öl från ett lokalt bryggeri

och en massa goda saker.

Det fanns picknickfiltar så man kunde sätta sig vart man ville

För det fanns verkligen ingen anledning att sitta inne

Men när kvällskylan och myggen började komma fram så fick vi lov att gå in.

Och äta lite mer efterrätt.

Sen åkte vi hem till Burträsk och vid tvåtiden på natten såg det ut såhär och man tänker att nog är Västerbotten allt fint ändå.