Våfflor gör sig ypperligt bra som söndagsbrunch. Så vi bjöd hit ett gäng roliga filurer och dukade upp.
Alla åt dock inte av våfflorna
Men hade ganska kul ändå
Sen var vi tvungna att vila maten ett tag.
Sofia kom förbi och efter några våfflor drog hon fram trumpeten.
Den där vårserenaden var tyvärr inte lika uppskattad av någon på en balkong i ett grannhus som man hade kunnat tro.
Så vi stängde balkongdörren och tog fram alla instrument vi kunde hitta.
Det är tur att vissa kan spela instrument på riktigt (jag försökte göra ljud med saltkar och pocketböcker).
Ni kanske undrar varför jag bloggar så sällan i detta nu. Om inte så ska ni få veta ändå. Vi har nämligen två wieneser (wiennare, wiener, Wienskar) på besök. Annina som bodde i korridoren i Karlstad och hennes lillebror Lukas. De bjuder oss på utsökta saker man kan äta som Kaiserschmarrn och Gulasch och bor i vårt vardagsrum.
Andra saker vi har gjort är till exempel att åka långt bort och gå på loppis.
Där Annina köpte svensk poesi.
Jag och Lukas bunkrade upp på mängder av stenkakor inför alla sommarens picknickar.
En gammal korridorsgranne bor i Finland, så vi mötte upp henne och hon tog med Joakim och mig till Fazercafét.
Där drack vi varm choklad gjord på Mariannegodisar.
Och tittade på monument i hennes barndomskvarter.
Och till ett fantastiskt litet café där taket i den stugan var fullt av grejer. Allt från färgglada klackskor och håvar.
Joakim åt en pirog med äggsmör, för det fick vi veta att man skulle äta i Finland.
Och drack Jaffa
Vi saknade en euro till vårt fika, men vi blev övertalade att betala det nästa gång vi kommer. Dessutom hade de som regel att för varje påtår man tar så får man 5 cent. Ja ni hör ju vilket knasigt ställe.
Fin utsikt var det dessutom.
På kvällen mötte vi upp Joakims familj för en måltid på en finsk restaurang. Det var valborg och hela staden pryddes av ballonger, serpentiner och studentmössor.
Efter middagen serverades kaffe i en gammal termos och gjorde att vi höll oss vakna under hela Kristina från Duvemåla, på Svenska Teatern, som egentligen var presenten Joakims föräldrar hade fått.
Vår sista dag försökte vi smälta in bland lokalbefolkningen trots vår brist på studentmössor.
Och hängde lite i den park där det kändes som att hela Helsingfors hade picknick, första maj till ära.
Sen åkte vi hem igen.
Dag två i Helsingfors blev en riktig turistardag med kanske promenad fram och tillbaka i 6 timmar. Så ska det vara när man är på besök i en ny stad.
Vi tittade på lite byggnader
Och skulpturer
Och sedan kom vi till Botaniska trädgården.
Strax utanför hittade jag nästan genast min finska namne i en växt, som tyvärr inte var så mycket för världen med sina brokiga kvistar.
Väl inne i det stora växthuset var det andra grejer.
Vissa saker såg ut som sådant man inte vill träffa i en mörk gränd. Det kan ju vara en kusin till de köttätande Triffiderna.
De sirliga trapporna var däremot superfina i vårsolen.
Här växte det otåliga zombies.
Hanna och Agneta.
Elin och Matte i rummet med växterna från savannen.
Sådana här fanns i ökenrummet.
Och sådana här förstås
Klassiker som pelargon och prästkrage fanns också i ett rum.
Allt skulle dokumenteras, för det är svårt att låta bli när allt är så fint.
Till och med barken på en korkek
Men vi fick akta oss för att inte bli vattnade av de automatiska vattenspridarna.
Det sista rummet vi besökte var näckrosrummet.
Som hade fontän i mitten
Och näckrosblad som skulle kunna få vem som helst att tro de var Tummelisa.
Sen sa vi hejdå till den tropiska värmen, palmerna, lakritsrötterna kakaobönorna och de otåliga zombiesarna och gick ut till Finland igen.
Där fanns våren med.
Och med våren kommer nya små bekantskaper.
Nästa stora vita byggnad var domkyrkan. Den var gigantisk utanpå men mycket mindre inuti.
Så vi gick vidare
Såg några övervakningsfåglar
En till kyrka
Och hamnade till sist i Mordor.
I fredags åkte vi iväg med färjan. Det var en bisarr upplevelse till en början. Först blev vi märkligt fotograferade likt fotografierna från nöjesfält, några steg senare stod Mumin och Lilla My och hälsade oss välkomna, några steg till stod två kaptener och gjorde samma sak och bakom dem stod det ett band som spelade klämkäcka låtar på temat Siesta.
Men sen tog vi oss upp på däcket och njöt av vårsolen.
Där var det lugnt och stilla.
Vi tittade på skärgården som sakta försvann bakom oss.
Sen någon gång somnade vi i våra hytter och vaknade upp när vi snart var framme i Finland.
Vi började genast turista och tänkte att den där vill man inte ha i munnen på en cykeltur.
Sen skippade vi designmuseum och gick direkt till loppisarna och second hand-butikerna för att få se de historiska vingslagen av Arabia, Marimekko och Ittala.
Det fanns så sjukt mycket fint att man önskade att man var i stort behov av minst 15 hela serviser.
Och en och annan gryta.
Och skogsväskor i plåt.
Men liksom de pastelliga vuxentidningarna så fick de stanna i landet den här gången.
Sen provade vi en av Finlands bästa delikatesser: Örfilen! Stans största fanns att finna på Café Succée.
Som en hel måltid.
Men alla skulle ha varsin. Så var det sagt.
Med energin återfunnen funderade vi på om det var såhär man skulle röra sig i grannlandet.
Om det var såhär man helst skulle se ut.
Och om det var såhär man skulle känna sig.
