Ni vet min besatthet jag pratade om tidigare, den om att skapa små saker i lera. Den fortsätter att rulla på. Så nu har det blivit några fler ringar.

I lördags spelade vi spel med Kim och Martin. Kim tyckte plötsligt hon och de andra gjort något fantastiskt bra som gjorde att Martin förlorade poäng. De highfivade så hårt att hennes ring gick i tu. ”Den tar jag!” ropade jag och fäste lera där den gått av och en ny ring hade skapats. Svart, högblank och kantig som en sten.

Sen kunde jag inte låta bli att göra en kompis till den turkosa mustaschringen.

Och en nemesis till de snälla kaninerna. Av någon anledning ser den bra mycket ondare ut i verkligheten.

Sist men inte minst gjorde jag en extra-allt-koppkaka till Annas ära. Jag använde en vanligt baksprits för att trycka ut leran och få formen på frostingen, sen målade jag hela faderullan och toppade med guldnagellack till strössel. Nu är bara frågan om hon kommer kunna ha den någon gång eller om den kommer ta alldeles för stor plats. Det återstår att se.