Efter morfars begravning 2009 begav vi oss söderut igen och åkte förbi Harsprånget (tack för rättningen mamma) när vi var i närheten. Det är ett vattenkraftverk som morfar var med och byggde lite på i sina ungdoms dagar. Det är ett mycket mäktigt ställe.
Jag tycker om den lilla sorgsenheten som finns i bilden och den blöta asfalten, min pappa och brors sätt att hålla händerna i fickorna på samma sätt och promenera.