Folk är upprörda.

Jag tycker det är ganska lustigt.

Ja. De får uppmärksamhet, folk är bestörta och folk börjar sakta diskutera frågan. Och det är väl ändå det som är det viktiga.

Den första reaktionen från många verkar vara att ge dessa pengar till någon som bättre behöver det.

100 000kr

Mycket för en person men fortfarande en droppe i havet i det stora hela. När det gäller marknadsföring så bränns det bra mycket mer pengar på annonser i tidningar, men en liten annons skulle inte få någon att stanna upp på det sättet som halva Sverige verkar ha gjort på grund av en liten utomhusgrill.

Visserligen, så känner jag personligen att själva arrangemanget inte var så spektakulärt, och ser inte så mycket för världen ut med en liten grill. Nästan som att de kom på det i stunden (fast det tydligen är Studio Total som ligger bakom). Och att elda böcker, elda bh:ar och en och annan har nog eldat upp pengar tidigare (att elda saker är en rätt enkel symbolik) känns inte så nytt. Det är väl egentligen enda kritiken jag har till det där.

Och att folk blir förskräckta, rädda och i lite chocktillstånd. Det är väl bara bra?

I Skellefteå var det en konstutställning i början av sommaren. Caroline Mårtensson heter konstnären och utställningen hade namnet ”Bättre en fågel i handen än tio i skogen”.

I det första rummet av två var väggarna prydda med pinnar som det tidigare suttit fåglar på, och någonstans ovanför hördes fågelkvitter. Fint och så, de uppstoppade fåglarna verkade ha flytt.

I det andra rummet var det ett gäng plyschdjur i mitten på ett bord, ”vad fina!” utbrast jag i min förkärlek till pasteller. Kvinnan i rummet sa att det var uppstoppade djur, iklädda plysch. Och nog såg man lite klor sticka ut genom det mjuka tyget, mitt uttalande kanske var lite förhastat.

Men saken är den, att det som märktes av var det som låg på golvet i hörnet, nedanför en trofé av en hjort, bredvid ett bord med en liten uppstoppad fågel och en mysig fåtölj.

En fäll, likt en i en stor brittisk herrgård, men skillnaden var att den här var gjord av en Golden Retriver.

En man hade blivit så rosenrasande under vernissagen att han inte visste ut eller in så han skällde ut konstnären på plats, han var själv hundägare kan också tilläggas. Många debattinlägg hamnade i lokaltidningen.

Nåväl, nu har jag sådär tappat tråden igen och jag vet kanske inte vad hundar har att göra med brända pengar.

I Gudruns fall är resultatet av att en debatt kan skapas (förhoppningsvis om löner och inte en om huruvida 100 000 skulle donerats till någon stiftelse)

I Carolines fall handlade det kanske snarare om att börja tänka på vilka moraliska värderingar vi själva har. Jag citerar Per Strömbro: ”Utställningen utmanar, men tar egentligen inte ställning till vad som är rätt eller fel. Det är upp till oss själva. Men Caroline Mårtensson är onekligen inne på ett ämne som på ett genialt sätt tvingar i stort sett alla betraktare utan psykopatiska drag till självrannsakning.”

Och nej, provokativa saker är inte alltid bra, om de bara är till för att provocera. Men kan de få folk att tänka på vad de gör, så kan de ibland göra världen lite mera intressant.