Browsed by
Månad: maj 2010

gagaism

gagaism

Vakna, var nyblonderad och ha tandkräm runt munnen
Sätt upp håret i en charmerande tofs
Och forma den till en rosett
Fixa till resten av håret när du ändå håller på
Hitta något att måla med i ansiktet
Skulle du råka ha ett gäng pärlor eller annat som går att sätta fast i ansiktet som en bonus, gör det.
Ta på dig ett par stora solglasögon, har du inga? Gör egna av papper, plast, cigaretter eller något annat lämpligt.
Ta på dig något knasigt och extravagant, gärna latex eller polistejp (Min garderob är alldeles för snäll och innehöll inget mer spännande än såhär. Hade jag haft min silvertejpsklänning kvar hade den kanske varit mest lämplig)
12
Ta med tekoppen och inta närmsta scen, eller kollapsa för att du jobbar extremt mycket, fast gå upp på scenen ändå.
Allt verkar ha drabbats av en Lady Gaga-feber, kanske för att hon spelade i Globen igår.
Hon är lustig det där konstverket Gaga, men musiken är sämre tråkigt nog.
Nu ska jag gå tillbaka till att göra det där jag egentligen skulle göra idag. Hejhopp!
lördag

lördag

Idag jobbar jag och skissar på något som ni säkert kommer att få se senare när det är färdigt.
Funderar på vad man annars kan göra idag. Vad ska ni göra?
Kaniner

Kaniner

Emmy och jag såg David Lynch lilla lilla serie på 8 avsnitt à 7 minuter ikväll.
Den heter Rabbits och namnet till trots så är den inte alls så söt och go som en ullig kanin. men så är det väl när det handlar om den där regissören.
Igår såg vi det läskigaste avsnittet ur Twin Peaks och ikväll har vi fortsatt med kaniner som ger en hjärtklappning och mardrömsliknande, jobbiga ljud och bilder, och de där kaninerna, vad visste de egentligen? och vem var det som ringde?
Jag vet inte riktigt vad han vill den där Lynch, men bra på att skapa stämningar det är han.
nostalgi och gamla saker

nostalgi och gamla saker

Jag fick ett meddelande på facebook från en tjej som ville att jag skulle berätta om den här videon. Jag hade helt glömt bort den och kommentarer liknande ”Can someone please unravel the mystery about this video?” fanns på mitt youtubekonto.
Jag och min vän Hanna var under sista året på gymnasiet med i en liten workshop som musikvideoföretaget Popcore hade. En vän till mig gjorde musik och det här är hans låt. Vi filmade Alexandra och slängde färg på henne och en gammal skrivmaskin.
Sen blev det sjukdomar och tråkigheter i vägen för att vi skulle göra något vettigt av den och den blev i och med det hastigt ihopklippt av de få filmklipp vi hade.
Det var så pinsamt att vi varit så dåliga på att göra den och att den blev som den blev så jag tror inte så många såg den.
Sicken tur att tiden läker en del sår ändå.
(Här kan ni titta på fler filmer och animationer jag gjorde för ungefär tre år sedan och här är en minst lika gammal sida jag och hanna gjorde med gömda länkar i bakgrunden.)
Skymningssagor

Skymningssagor

En gång ritade jag en stor tavla sittandes på knä i min lägenhet i Skellefteå. Jag döpte den till skymningssagor och mer var det inte med det just då.

En annan gång i en stad i Värmland sökte en ung man efter inspiration på internet till en affisch och kom att tänka på det gamla barnprogrammet och skrev in det i sökfältet.

Mailet hade namnet ”En komplimang och en förfrågan” och det var allt var det var. Han sa att mina illustrationer var fina och frågade vilket typsnitt jag använt.
Jag svarade tack och att det hette Elephant.

Vi mailade, och han skrev välskrivna brev, precis sådana jag tycker om. De var trevliga att läsa, roliga att skriva. Men de handlade aldrig om något särskilt.

En gång fick jag aldrig något mail, men det var inte mer än att jag tyckte det var synd på en så bra brevvän.
Det gick en månad innan svaret kom och han bad så mycket om ursäkt och sen skickade vi några mail fram och tillbaka igen.
Men jag började praktisera på en reklambyrå och glömde helt bort de där mailen igen.
Och på samma vis, en månad senare. Skämdes jag när jag satte mig ner för att skriva igen så för att gottgöra mitt misstag skrev jag en låt och spelade in, en förlåtlåt med gitarr och sång.

Klockan var natt och det var en torsdag i början av juni när jag tryckte på skickaknappen. I samma sekund plingade det till och ett mail hade kommit till mig.
Det var inget svar på det mail jag skickat, utan ett mail från honom för att återuppta den långa tystnaden, skickat i exakt samma sekund. Jag vet inte jag, men chanserna för att det ska hända känns inte stora.

Kvällen efter fick han ett sms och under natten pratade vi åtskilliga timmar, natten efter likaså, smsen strömmade genom telefonen.
Det hade gått en vecka innan vi träffades och innan dess hade han råkat säga att han var så förälskad i allt och hela historien vi byggt upp och det kändes lite läskigt. För precis så var det, och när det är så kan väl vad som helst gå fel.

Han åkte hem med tåget till sina föräldrar i Norrland och jag körde den lilla röda bilen rakt ut i sommaridyllen. Jag minns så väl hur jag körde förbi varenda kurva försiktigt för att vara beredd på att se honom längs vägen, jag valde musik till något som inte skulle vara alldeles för konstigt, men ändå bra. Och då kom han gående i en blå jacka och gamla solglasögon som skiftar färg av solen och en bukett plockade skogsblommor från diket.

Vi kramades när vi kom fram, jag snubblade på trappsteget till stugan. Vi gick ner till sjön där vi satt ett tag innan vi gick en promenad i skogen och besteg berg av blåbärsris. Det började regna och vi hade bara ett paraply, jag pratade om kramar och efter lite betänketid sa han att ”…därför tycker jag att vi ska kramas nu”. Så där stod vi i regnet under ett paraply och jag lade mitt huvud på hans bröst.

Vi gick tillbaka, skrattade, kramades. Han lyfte mig i luften och sen skrattade vi lite mer.

Två dagar senare hälsade han på mig.
Vi satte oss på en bänk vid Skellefteälven. Jag sa att jag tyckte om honom. Han sa att han tyckte så oerhört mycket om mig och sen kom den första kyssen av många miljoner fler.

Och det är historien om hur vi träffades.
copy/paste

copy/paste

Åh, jag blir så irriterad på folk som får för sig att kopiera andras saker. Det må ibland vara inspiration och det är ju okej, men ibland är det så rakt av att man blir ledsen.

En tjej som tidigare i år gjort en illustration slående likt min ”Höra Ihop” har gjort något exakt likt det min vän Tove Hedman gjort som skolprojekt på Berghs. Gah, man kan väl ta det som en komplimang eller så. Men det blir så dumt när hon söker skolor och möjligen kommer in på skolor som är väldigt svåra att ta sig in på när hon gör sådant.
Undrar om hennes arbetsprover är kopior.
(Tove gör för övrigt väldigt mycket fint, så titta in på hennes blogg!)
fröken fräken

fröken fräken

Jag hade inget internet igårkväll när jag kom hem så saker som skulle göras fick inte göras och istället ritade jag digitalt istället.
Hon är en sommarfräken den här fröknen.