monstermönster
Såhär såg mitt golv ut tidigare idag när jag monterat mönster på kartonger, sprungit till närbutiken bredvid 5 minuter innan de stängde för att hinna skicka iväg dem till en liten mönstertävling jag är med i.
Rätt roligt att prova göra rapporterade mönster, har inte gjort det så mycket innan. Himla klurigt innan man kommer på hur det ska göras.
Nu ska jag se slutet på The September Issue och somna lite. Är hemskt trött. trött trött.
namnsdag
Koncentrat
idéer
Idag har jag varit i skolan och blivit itutad saker om marknadsföring och sånt. Sen var det kickoff för idéfestivalen som pågår i två veckor framöver här i götet. Där fick man Lejonet och Björnenglass, frimärken från posten, goda smörgåsar och man fick lyssna på jätteinspirerande folk från IKEA, Svenskt Näringsliv och blandad kompott unga företagare.
Sen så känner jag mig lite knäpp, för jag läser dubbla utbildningar, driver eget företag halvt om halvt och har inte fyllt 22 än.
Egentligen kanske man bara borde bli entreprenör. Eller, jag vet inte. Svårt det där.
De hade i alla fall glödlampor i goodiebagen man fick med sig hem, såklart.
grill
Igår grillade vi hemma hos Joakims kompis Joakim och hans Charlotte.
Till en början med mycket lite mat på tallriken
Som sedan blev bra mycket mer. Mm! Grillad halloumi och spett med diverse grönsaker och en och annan champinjon. Sötpotatisar och morötter bakade i ugn. Världens godaste limesås och lite sallad.
Johan och Emelie var också där.
Sen blev Charlotte och alla så trötta så vi gick hem.
Hejhopp!
skräckfilmspsykadelisk musik på glas.
Förra helgen insåg Joakim och jag hur lämpliga mina vinglas var att spela på. Resultatet blev denna kakafoni.
Ikväll
Gjorde jag och Sofie en hallonjordgubbsmarängsviss som var en enda stor röra.
Utflyttade Petter var på besök (ni som undrar vart följetången ”Petter söker fru” försvann så kan jag meddela att den inte är aktuell längre, visserligen är han fortfarande utan fru, men med flickvän åtminstone)
Det är tur att jag kommer tillbaka då och då till finkorridoren min.
fint, men äckligt (känsliga läsare varnas)
Igår fick jag se Patricia Piccininis skulpturer och blev helt tagen. De är väldigt väldigt söta, men väldigt obehagliga på samma gång. För att citera min käre pojkvän ”Man vill krama dem, men samtidigt vänder det sig lite i magen”
Det är något med det där att de verkar ha samma hud som oss, hår som växer och de har massor av födelsemärken som gör dem obehagligt verkliga.
The Long Awaited
Still life with stem cells från temat We Are Family
The Surrogate från Nature’s Little Helpers
Undivided och baksidan av Surrogate (det är små wombats den har i ryggen!)
Se mer här: