Igår fick jag se Patricia Piccininis skulpturer och blev helt tagen. De är väldigt väldigt söta, men väldigt obehagliga på samma gång. För att citera min käre pojkvän ”Man vill krama dem, men samtidigt vänder det sig lite i magen”

Det är något med det där att de verkar ha samma hud som oss, hår som växer och de har massor av födelsemärken som gör dem obehagligt verkliga.

Still life with stem cells från temat We Are Family

The Surrogate från Nature’s Little Helpers

Undivided och baksidan av Surrogate (det är små wombats den har i ryggen!)