Nu är jag i Burträsk efter en heldag av resande från Göteborg.
Mamma och jag sitter och ser på uppdrag granskning om en tjej, 14 år, som påstår sig blivit våldtagen av en kille på skolans toalett.
Hela skolan ställer sig på killens sida, säger att han är oskyldig.
Han blir hyllad på skolavslutningen trots att han blivit avstängd. Hon vågar inte ens gå på den.
Prästen tycker att det var en fin gest.
En annan tjej anmäler honom för våldtäkt en tid senare.
Hans dna hittas i hennes trosor.
På facebooksidan och bloggar och bilddagboken står det om hur tjejerna ljuger och att killen är oskyldig.
En 56-årig kvinna säger att det är något skumt med dna:t ”det var ju svagt,” (fast så jättesvagt var det inte) och hon säger ”det har nog legat bland andra smutsiga kläder”.
På internet står det om vilka horor tjejerna är, hur de som skriver vill bränna dem på bål. ”De gör vad som helst för att få pengar”, ”Jag hoppas att de blir våldtagna på riktigt” Skriver de.
Jag sitter här i fåtöljen i chock.
Hur kan alla ställa sig på hans sida? Hur tusan kan han bli en hjälte?
Gah.
