En gång praktiserade jag på North Kingdom. Jag hade fått låna en gammal laptop att göra en animerad film på. Sista dagen jag var där skulle jag installera ett program så jag kunde lägga ihop de olika delarna jag hade gjort. Datorn skulle efter installationen startas om och sen skulle det vara klart. Trodde jag. Datorn startade nämligen inte hur många gånger jag än tryckte på knappen. Min handledare hade gått hem och där satt jag ensam och ångefylld och tryckte på knappen gång på gång på gång, men det gick snarare sämre ju fler gånger jag tryckte.

Klockan gick och till slut tog jag mod till mig och gick skamset till chefen i andra änden av korridoren och sa ”Du, jag tror jag har förstört en dator…” han tittade på mig en lång stund innan han öppnade munnen och sa ”…Det kanske inte var… så bra…”

Idag gjorde jag något liknande då jag bara skulle skynda mig att föra över några filer till min käre Joakims dator. Det gick sådär då jag klantade mig och tog ut batteriet innan datorn helt och hållet stängt av sig. Plötsligt hade saker som behövs för att windows ska gå igång försvunnit. Hurra. Bra gjort Annika.

Det hade kanske varit enkelt om Joakims lilla dator hade haft en cd-läsare så man bara kunde stoppa in installationsskivan igen och hittat den saknade filen. Men för att spara plats får ju de inte vara med i datorerna så ofta nuförtiden.

Jag tänkte att jag, min bror och min far säkert skulle ordna upp det (läs: min far, min bror och jag som sitter bredvid och säger att jag inte förstår något). Men det var inte helt enkelt.

För att göra en lång historia lite kortare så blev det fel, sen kommunicerade min bror och jag dåligt så datorn formaterades trots att det kanske inte riktigt var meningen att den skulle det. Åh. nu sitter han och jobbar med den och jag känner mig så dum som är ansvarig för broderns förlorade natt och pojkvännens förlorade dokument.

Historien om den trasiga datorn på North Kingdom slutade med att en av killarna som jobbade där blev överlycklig när jag sa att den var trasig ”Jag har jobbat med den så länge och har bara väntat på att den ska lägga av, äntligen får vi slänga den!”

Och egentligen vet jag att det kommer gå bra med den här datorhistorien med, den kommer fungera igen och ingen verkar överdrivet uppriven. Men det är så himla tråkigt när det händer. Speciellt när det inte är ens egna grejer det handlar om.