Browsed by
Månad: april 2009

pappersarbete

pappersarbete

Jag sitter och skriver ut och sammanställer mitt 2008 som företagare så jag kan lämna ifrån mig till KPMG så de ska deklarera åt mig. Jag lyckades få ett superpris för mina ynkliga 10 affärshändelser under halvåret jag haft företag. Så då orkar jag inte försöka göra något själv, bara för att göra fel.
(Lyssnar även på p3, lite lustigt att Britneys ”if you seek Amy” och Lily Allens ”Fuck you” spelas efter varandra…)
Juni 2007 – balen och studenten

Juni 2007 – balen och studenten

Jag fick en förfrågan på att visa lite bilder från balen och studenten, så här kommer det!
Jag gick tillsammans med min gode vän Anders. Jag hade en 50talsklänning med stålvajrar i livet köpt på Lisa Larsson för 400 riksdaler och handskar från vår utklädningslåda. Anders hade en kostym , som kostade ungefär lika mycket som min klänning, från H&M. Flugan hade han knåpat ihop själv. Jag hade kornblå pumps på mig från topshop, även om jag är barfota på bilden. (de ligger där i bakgrunden). Det behöver inte kosta en förmögenhet att gå på bal!
Vi åkte i en knallgrön gammal saab som vi lånat av en bekant. Chaufför fick vi på köpet.
Det blåste en del den dagen, men det var även kanske den varmaste dagen på hela sommaren.
Eftersom det var så varmt gick det knappt att vistas i lokalen för syret försvann fort som sjutton. Sebbe och Alex var dock våra bordsgrannar.
Malin såg ut som att hon tagit klänningen av sailor moon, helt fantastisk var den! Dessutom gjorde de entré på rullskridskor. Tyvärr har jag varken bild på hela klänningen eller rullskridskorna. 
Julia, Sus, Hanna och jag. 
Jag snodde Hannas pojkvän för en asfaltsvals och Tove och Julia var så fina
Sen tog vi studenten! Det var lika varmt här och om möjligt mindre syre i kyrkan än på balen. 

tjoho!
tiden är en knapp

tiden är en knapp

Jag sitter och väntar på att studera.nu ska fungera så jag får söka de kurser jag ska söka baraföratt. För jag vill ju egentligen inte gå dem mest av allt. Men känns bra att säkra läget lite. Jag menar. Det är ju några till som vill in på Konstfack och Berghs. Jag är nästan lite sugen på ädelstensprogrammet i Piteå, bara för att det låter så häftigt. Tänk två år med sina bästa vänner safir och smaragd. Det vore något.
Sen har jag alltid haft en dröm om att bli skomakare, bara för att få skaka hand med folk och säga ”Hej, Annika Bäckström, skomakare”. Nästan som the mad hatter i Alice i Underlandet, fast tvärtom.
Killen på bilden är min favorit, men det visste ni nog redan. Att jag saknar honom kunde ni nog räkna ut, men nu sa jag det i alla fall så ni vet helt säkert.
Burträsk

Burträsk


Nu är jag i Burträsk. Det är fullt av snö och sol. Bilden ovan är ett av husen från mitt fotoprojekt Burträsk mitt i världen som jag gjorde för några år sen. Det är himla roligt att bläddra igenom mapparna på min gamla dator här. Är det något ni önskar se? Gamla självporträtt i lustiga utstyrslar? Andra människor i lustiga utstyrslar? Student+studentbalen? De hundra pappersflygplanen jag och Hanna vek en natt? Gamla animationer? Två ganska dåliga musikvideor jag gjort? 8 år gamla teckningar? Här finns i princip allt.

Snart ska jag in till stan och träffa massa bra folk!

kvidevitter

kvidevitter

För en gångs skull är multibloggaren Annika inte intresserad av ett nytt sätt att visa världen vad hon gör. Det här med twitter har inte slagit mig så hårt fast jag nu fått via Elin att Tove har lämnat sin superblogg för twitter. Det är skönt att veta vad hon gör igen. Ni förstår, vi ringer inte varandra så ofta längre, vi följer varandra på nätet. Tyvärr är det kanske inte alls en omfamning av nya medier utan kanske snarare lathet. 
Det jag skulle komma till är i alla fall att minibloggandet med enradiga uppdateringar som twitter passar mig bra mycket sämre än det här ”storbloggandet”. Som ni ser ovan försökte jag en gång precis när det började bli lite större, sommaren 2007 närmare bestämt. Det förvånar mig att folk som skaffar det nu klickar på knappen ”follow me on Twitter” när det uppenbarligen stått ganska still för mig. Nåväl, jag hade gjort en lustig bakgrund i alla fall. Det är bra att veta om jag någon gång ändrar åsikt och börjar om. Storbloggandet har väl ändå kanske nått sin pik snart och måste ge plats för annat. Vad tror ni?
Och ja, för att bättra på min egen klyscha:  Tove och Julia, jag kommer till Umeå i morgon bitti, sedan bär det av till Burträsk där jag hänger till fredag med undantag från någon utflykt till Skelleftå. Ska vi ses? Jag kanske ringer till och med, ni får också!
det stora påskäventyret

det stora påskäventyret

För oss som stannat i korridoren över påsk tänkte vi att vi skulle göra något utomordentligt bra. Vi köpte påskägg och fyllde dem med väl utvalda godisar. 
Vi fick varsitt ägg att gömma och skrev varsin liten ledtråd på rim till dessa. Sen begav vi oss ut för att leta.
Annina hittade sitt ägg i torktumlaren efter tips om att ägget kunde bli torrt som snus om det låg där för länge. (viktigt att nämna är att ägget hade kaninöron, Anninas favoritord på svenska är nämligen kanin och hon kallas därför kanina ibland)
Själv fick jag veta att mitt ägg var bästa vän med Nitroglycerin och begav mig därför ut på området bakom huset där de sprängt sönder marken för att kunna bygga nya hus. 
Och där uppe på en stenhög låg det. 
Så fort Joakim klurat ut vad som menades med ”hetta” och ”konkava former” rusade han iväg och hittade sitt ägg i grillen på vår balkong
Och Jonas fick en liten dikt om hur livet går upp och ner som ledde honom till hissen
Annina hade även en liten extra överraskning åt oss och släppte lös oss i skogen bakom huset för att leta ägg. Det blev dock mer letande än hon räknat med då det sista ägget var smått omöjligt att hitta, inte ens Annina visste var det var till en början.
Snart ska vi göra Västerbottenspaj och ha det mysigt. I morgon åker jag till Stockholm för att sedan på måndagmorgon bege mig norrut tillsammans med Matilda och Judit, hurra!
zombisarna!

zombisarna!

För er som inte vet så är det här Sebastian i korridoren. Han har en massa roliga spel. Det här zombie-spelet har vi spelat förr. Man skapar pakter, snackar skitsnack och försöker få andra att bli offer till zombiesarna i Monroeville. Jag lyckades, trots att jag var allmänt opålitlig, att vinna allt. Det var tur. Förhoppningsvis förlåter Sebastian mig för att jag baktalade honom så mycket. Spela det om ni får chansen!