den där julkalendern jag snackat om
Förhoppningsvis kommer den, om några timmar. Då är det första december.
jag har inte druckit kaffe på ungefär tjugo år*
Fast nu drack jag nyss en kopp
och det konstigaste är
att det var ju faktiskt gott.
*Nästan, kanske drack jag en under gymnasiet med, men då var det ju dåligt. Dessutom vet jag inte hur det kaffet jag fick i mig i magen och genom bröstmjölken som jätteliten räkas.
lördagsglass
Ikväll spelade Johnossi här i Karlstad, men den konserten struntade vi i och hade det lugnt här i korridoren istället. Vi åt pizza till middag och glass till kvällsfika. Låter inte det som drömmen för en tioåring en lördag?
Sen så hade jag hål i mina strumpbyxor. Och ni vet väl att när man har ett hål i kläderna någonstans så går det inte att låta bli att peta sönder det och göra hålet ännu större och ja. Mina strumpbyxor omvandlades snabbt till en stor tjorv av svarta trådar. Men bra tidsfördriv var det. Det är ungefär alls jag lyckats få mig för att göra idag med. Åh. Dagar utan kreativitet känns ofta som halvt värdelösa dagar.
kalas
Joakims födelsedagspartaj igår. Först gjordes det en tårta som i princip såg ut som bilderna nedan, fast i stelnad form. 1 kg choklad (+ smör + grädde) på mandelmassebotten. Det ni.
Sen såg det ut såhär litegrann
(för övrigt måste jag bara få påpeka att Joakim lyckades peta in en papperstuss i örat så den fastnade. Han behövde dock inte åka till akuten för att ta bort den som jag gjorde i somras med den tops jag råkade tappa där inne. Tessan som kan sina sjuksköterskegrejer kirrade biffen med två tandpetare.)
och, ja, är inte Idol-Johans fans lite för mycket nu? Vad hände?
bamseblått
Här är min kjol på rikt.
Nu blir det discodans och popcorn och födelsedagskalas. hurra vad roligt!
Fredagsinspiration
Jag har kanske nämnt min vän Tove Hedman tidigare. Hon började Östra Grevie samtidigt som jag gjorde men stannade förstås kvar i Skåne när jag lämnade skolan efter två veckor. Tove ritar väldigt väldigt fint och, liksom jag, använder sig av en hel massa tuschstreck (jag vill påpeka detta så ingen kommer och säger ”men ni ritar ju likadant” som vi hört förr. Vi tycker dock att det finns en stor skillnad) Nu hade hon lagt upp på sin blogg den film hon gjorde på sin förra skola, en dokumentär om kvinnan och hennes åldrar. Riktigt fina animationer är det.
konsumera och spendera
Alla mina kläder går sönder, jag lovar. Jag har inte förnyat kläderna i min garderob på evigheter känns det som. Därför börjar allt gå sönder. Allt från underkläder till finklänningar. En del av mina grejer försvann dock i resväskepackningens misstag att ha en burk svart tusch bland kläderna. Men sen har de bara börjat falla sönder, eller så har det blivit för stort allting och sitter inte som det ska. Tråkigt tycker jag. Dessutom med tanke på att jag inte varit särskilt sugen på att handla nytt, eller, jag har inte hittat nåt. Nu i alla fall. Nu har det blivit en alldeles bamseblå kjol. En del av den ser ni på bilden där uppe. Bamseblått är en fin färg.
1 tenta klar, en tenta några meningar ifrån klar (hoppas jag), två andra tentor till hälften klara och den femte har jag inte börjat på. heja heja. Nu ska jag lägga mig i sängen och skriva.
(och nu är den förlorade pojkvännen tillbaka i staden och pepparkakshjärtat helt igen, hurra!)
frankrikenostalgitripp och massa blahaj
Jag var på hjälpmedföretaget-möte idag. Det är klurigt det där med företag. Man måste deklarera, bokföra, göra bokslut och så vidare. Kanske fick jag sudda ut några frågetecken. Han fick det ju att låta som världens enklaste grej att driva företag och jag nickade, för det lät ju helt simpelt! Nej, jag tror jag egentligen borde återanställa Jonas från vår Ung Företagsamhetstid så får han hålla koll på min ekonomi. Jag menar. När Dagens Industri intervjuade mig på den stora UF-mässan i Stockholm förra våren och frågade mig hur stor vår omsättning var mitt svar ”…en hel del..?” hemlighetsfullt och bra. Eller bara ett bevis på en VD med ögon endast för örhängesdesignen och marknadsföringen och noll koll på ekonomin. Som tur var stötte jag aldrig på det filmklippet.
Annars så sitter jag och skriver och skriver och skriver. Fem tentor måste bli helt färdiga innan slutet på nästa vecka, helst till veckan för då skulle jag ha en hel vecka utan lektioner, utan något att göra. Jag känner att det skulle vara trevligt att hinna köpa en gigantiskt ark papper (men var gör man det bäst i Karlstad? Det ska helst ett sånt tunnt utan struktur så det inte suger åt sig så mycket färg i varje streck), några tuschpennor och bara rita sig igenom hela nätterna. Som på den gamla goda Frankriketiden för ganska precis ett år sedan då Tobias sov på loftet och jag i köket. Konstigt nog var det han som en gång somnade på soffan med en tuschpenna i handen och skapade en stor svart fläck på soffkanten. Ibland får jag en stark nostalgikänsla till den tiden i Aix-en-Provence trots att vi hade kryp i vår lägenhet, fönster som inte gick att stänga och hundbajs över hela gatorna.
Det som saknas mest är 24h boulangeriet dit man gick efter en sen utekväll, glöggfesten med norsk glögg utblandat med billigt franskt vin, mina och Ingeborgs konversationer på cafét strax nedanför lägenheten och folket såklart. För exakt ett år sen var jag på min första thanksgivingfest hos Jenae för övrigt.
pepparkakshjärtan och norrländska sjömän
Ni som läser min blogg vet att jag har en pojkvän sen några månader tillbaka. Han är så bra så det blir fånigt så därför ska jag inte berätta mer om just det för då blir just det bara en massa fån, ni vet. Folk vill helst läsa om tragik och idol-Annas tårar och inte lycklighet (ja, lycklighet inte lycka, lycka är ett sånt där fånigt ord man gärna vill undvika)
En sjöman är en sådan där som reser världen runt, kommer i land lite då och då för att sedan bege sig ut på havet igen. Precis så är min kära pojkvän. Förutom det att båten snarare är ett tåg och kanske något enstaka flyg, men världen runt har han rest, ja minst två andra länder, och borta har han varit mest hela november. Nu saknar jag honom i såna mängder att jag försöker lindra detta med pepparkakor och macbook. Därför får ni en film med ett halvt pepparkakshjärta och det får ni tolka som ni vill.
Men å andra sidan sa de på p3 i somras att par där en av dem är sjöman är de som är förälskade tills de blir gamla och grå. Just för att de inte träffas så mycket och allt blir så intensivt när de väl träffas. Så istället för att välkomna min sjöman hem på tisdag kanske jag bara ska skicka iväg honom igen? Eller resa iväg själv?
Nu överdriver jag alldeles säkert. men ni fattar. kanske. Egentligen vill jag ju bara göra massa fina saker till honom. Men det är ju också fånigt.
(och ja, annars sitter jag och leker med min fina dator. men det kanske ni förstod. Den inbyggda kameran är underskattad, eller överskattad, jag har inte riktigt bestämt mig.)
bäbisbesök
Nu har helgens besök åkt hem, mamma, syster och Judit var här och fick vara med om det kallaste Karlstad jag nånsin varit med om. Vi färgade håret på Matildan som blev rödhårig och bytte blöjor på Judit. Sen så gick vi på muséet. 
märk väl mormorns mönstermatchning med barnbarnet, sånt är viktigt.
vi turistade med herr Fröding och unionsupplösningskvinnan med den underliga kroppen (fast hon rymdes inte i bild)