maskerader och födelsedagar
En bild från jagvetintenär. Djurtema kanske vore nåt?
50 tal – Det är fint, och enkelt, men det har vi ju haft en gång för några år sen.
En bild från jagvetintenär. Djurtema kanske vore nåt?
50 tal – Det är fint, och enkelt, men det har vi ju haft en gång för några år sen.
Jo, jag vet att sommaren snarare är närmare sitt slut än sin början. Men jag hade faktiskt inte badat alls i år förrän idag. Jag, Toven och Jack tog oss ut till Falkträsket och simmade omkring lite tills vi domnat bort.
Sen peppade vi för den kommande läderlappsfilmen genom att se Batman Begins.
Jag hade en plan att hoppa på ett sistaminutenflyg till storstan för att träffa Lillskruttan Legeby, men jag tror jag skippar det trots allt. Hon får vänta ett tag till på sin moster.
Födelsedagsbarnet (som tatt bort sina fjäderögonfransar till allas förtret)
Hanna i ett träd
Fröken Berglund med vinden i håret
och Tobbe var på topp som vanligt.
Eftersom det var Toves födelsedagsfest, Trästocksfredagen, så sken solen i massor!
Sen lyssnade vi på Säkert! och Glesbygdn’ och kanske någon fler. Mitt finbesök som kommer och hälsar på då och då kom under kvällen med bussen. Det var härligt det och gjorde en dunderbra helg alldeles perfekt. Vi åt piggelin och såg sci-fi-film om jättemyror.
Lockat hår med hemmagjorda rullar, secondhandglasögon,
Skorna köpte mamma i Tunisien någon gång på 70talet och klänningen är egentligen en gammal kjol som jag antar var min mors en gång i tiden med.
Tove har tjugoårsfest med hippietema. Om vi säger Summer of Love -67 så säger jag att jag är en hel massa år fel ute. Men nåväl. Jag har väldigt lockigt hår i alla fall.
(och jag vet att glasögonen snarare är 80tal, men jag gillar dem och det är nästan ingen styrka alls i dem)
Jag frågar mamma om råd och hon säger det jag redan vet, inget smink, fast det orkar jag inte gå med på, maskerad utan smink är ju jättetråkigt ju. Men hon berättar sedan om mascaran Perplex som de målade på tills det var stora klumpar och var tvungen att dela på ögonfransarna med en knappnål
Sen var det det här med att ta på sig jeansen. De var så tajta att de inte gick att få på när de var torra. Så då tog man helt enkelt och blötte upp dem och kravlade sig in i dem.
Jag har dock inga jeans på mig ikväll och min mascara lyckades aldrig klumpa ihop sig. Men den stora frågan återstår dock – Bh eller inte Bh.
Det var innan regnet som jag, Erik och Jonas satt i parken och åt baguettmackor för 25:- i parken (den där skylten har stått där i flera år men ingen av oss har någonsin köpt en baguettmacka i den lilla vita kantiga kiosken i parken som alltid är där på somrarna, för övrigt är baguettmacka ett väldigt konstigt ord. Kunde de inte nöjt sig med att skriva Baguett?).
Sen tog vi oss en sväng på Allmosan, som endast har öppet torsdagar, och letade kläder för morgondagen. Den jakten gick inte så bra, men Jonas fick en fin väst, Erik en snygg kavaj och jag, ja, Jag råkade komma hem med glasögon.
Så fort jag kommit in genom dörren till lägenheten ringde bror och frågade om jag skulle med och se Doktor Kosmos. Det skulle jag såklart och det regnade och regnade och regnade. Sen slutade det lite.
Extranumret blev ingen doktor Knark till den dansanta, bag-in-box-drickande, baröverkroppade, längstframmevidscenenhängande-publiken, för den hade han glömt bort helt och hållet, istället blev det en ’stoppa valfriheten’ för de där dansanta, bag-in-box-drickande, baröverkroppade, längstframmevidscenenhängande-publiken som trodde sig kunna botanisera och bestämma själva över låtvalen.
Sen såg jag inget mer, inte ens Den Dynamiska Duon, trots att Äppelsången är något av det bästa som skrivits om att palla äpplen. Jag gick istället hem till Tove och åt non-stop och fixade lite grejer inför morgondagens hippieinspirerade födelsedagsfest.
Jag ska vara med i ett nytt topphemligt projekt, det innebär att jag måste bära runt min kamera vart jag än går. Och låter det inte klick-klick av kameran i samma takt som mina steg får ni säga till mig att skärpa mig. Allt fotograferande måste vara klart innan jag flyttar söderut (om precis en månad idag) och resultat kanske ni får se någon gång under hösten. Fast det är det inte jag som styr över.
Inlägg nummer 300 på bloggen, det firar vi med en tyst film.
Tyvärr kommer inte lergubbefilmen läggas upp för allmän beskådan. Det var trots allt mitt och Joakims första samarbete. Här kommer samarbete nummer 2 som vi gjorde i morse. Den får ni se hur mycket ni vill. weho!
bild från den där tyska boken
Nu har hon ploppat ut! Den där bäbisen som vi väntat på så länge!
Nu är jag moster annika, och min syster och svåger har blivit en mamma och en pappa!
Kanske världens bästa lergubbeanimation fick se sitt ljus idag. Kanske inte. Lite sådär kommer den att se ut.
Till Buss-strejken
Jag hoppas så innerligt att du kan bli nöjd så snart som möjligt. Det är du som gör att 14 mil kan kännas ändå längre än vad man önskar att de var. Du förstår, det finns nåt som gör att man ibland tycker om någon som bor en hel massa mil ifrån en. Jag vet inte om du själv upplevt det, men om du gör det ska du veta att det är något helt fantastiskt. Att tycka om alltså. Har du någon gång haft någon du kan göra allt det där som är så otroligt roligt med? Som du kan skratta med, och åt, om händelserna faller sig så. Om du inte har det så hoppas jag för allt i världen att du får känna hur det känns, om du har så förstår du vad jag menar och då kanske du också förstår att du gör att det känns som om vi bor några ljusår ifrån varandra.
Om du har ett hjärta, kära buss-strejk, så få din vilja igenom så fort som möjligt, så ska vi inte ställa till några problem för dig heller.
Tack.