Kanske skulle man kunna kalla det solsting. Att så fort det blir varmt förvandlas gräsplätten ovanför älven vid parkbron i skellefteå till ett folkmyller. Idag har jag suttit där hela två gånger; på lunchen och på middagen.
Det som även kan kallas för solsting är det jag såg hända när jag satt och åt middagen.
En ung man, påhejad av sina vänner, hoppade i älven och började simma, crawla för att vara ärlig. Det såg ut att gå rätt fort. Jag trodde han bara skulle ta sig ett litet dopp och jag tänkte på hur kall älven måste vara för det har faktiskt inte varit så många varma dagar än. Jag väntade på att han skulle vända om in till land igen, men icket. Han fortsatte målinriktat rakt ut i.
Snart började den här mannen sakta in. Ibland la han sig på rygg och simmade lite, vände sedan om och simmade som vanligt. Men sakta gick det.
Jag satt beredd att ringa 112. Jag tänkte på drunkningsolyckan i Burträsk för flera år sedan på midsommar då det sista han sa var ”Jag orkar inte mer” och sen försvann han ner i träsket. Jag ville inte se något sånt hända mitt framför ögonen på mig.
En båt kom körande och killen, som jag trodde var för tuff för att göra så, började ropa ”HELLO?” upprepade gånger. Båten körde förbi. ”nu är det kört” tänkte jag. Mannen ropade högre, hans vänner på älvskanten visslade. Och då kom den tillbaka, den vita båten, och bogserade den nu inte så välsimmande mannen in till land igen. Hans vänner dunkade honom i ryggen när han tagit sig upp.
Tänk om båten bara kört förbi? Vad hade hänt då?
Nej, jag säger då det. Akta er för älven barn.