Umeå Open, dag torsdag.
Jag var bara där Torsdag och kommer nog inte vara där mer för ikväll åkte jag ju inte dit i alla fall trots Los Campensinos uppträdande. I morgon blir det föga troligt att jag åker dit för det är lite glest med folk som inte jobbar i min bekantskap. Dessutom går det en del pengar.
Det känns som att folk har kollat ID-kortet tusen gånger på mig och frågat om min ålder massor med gånger under dessa två dagar. Ändå har jag aldrig känt mig så gammal som när jag stod, lite på sidan, vid en stolpe, helt stilla. Med argsinta 15åringar omkringhoppandes brevid mig.
Hästpojken var tråkiga, men det visste jag kanske redan.
Familjen var dock grymma. Och då kände jag mig inte så gammal faktiskt. Tur det.
(fast åh, ja, det tar emot att missa morgondagens line-up. Den är ju som gjord för mig.)