Det är väl egentligen mest bara äldre damer, tjockisar och gamla gubbar i för tajta badbyxor som går och simmar sådär då och då, ”motionssim” så att säga. Det låter alldeles extra bra när min mor frågar mig om jag ska med på ”vuxensim” som det även kallas på Burträsk badhus mellan 19-21.
Egentligen så är det riktigt mysigt för det är högst tio personer där (varav minst 3 är gamla lärare till mig) de har på lugn musik, släckt ner lamporna och tänt stearinljus längs kanterna av basängen. Sen bjuder de på apelsin också. Så nu har jag ett kort som säger att jag ska simma 5 gånger till. Jag kommer ju i alla fall bli ganska ren.

Annars har jag spenderat dagen i staden med en plånbok utan de viktiga korten (jag hade glömt dem under ritplattan), utan möjlighet att köpa pennorna jag skulle köpa (dels för att jag inte hade några pengar, men mest för att de var slut på affären) och ett mobilnät som inte verkar fungera och en mobiltelefon som knappt haft några batterier.

Fast jag köpte mig i alla fall en klänning. Den är i silver, har en stor rosett, formen av en bakelse och kostade 29 kronor. Rosetter och billiga klänningar kan ju inte göra en annat än glad.

Och ja, efter 4 månader har jag fått träffa älskade fröken Julia igen. Hon har varit i Asien, det är häftigt. Vi är båda lite överraskade av snön.