annika bäckström

Den här veckan har jag projekt med mig själv. Egentligen är det ganska daligt av mig att ha det projektet den här veckan för den har vi ju tidigare döpt till helvetesveckan. Men jag maste ha lite anledningar att sitta uppe om nätterna när Tobias gatt och lagt sig och somnar efter ganska precist 3 minuter

Tobias klättrar upp pa loftet
– Jag kommer somnat pa fem minuter när jag slutat läsa.
– Jag satsar pa 3 minuter.
– Nej sa fort gar det inte..

– Tobias?

inget svar

Sa där ligger jag i mitt utfällda bäddsoffa med papper, böcker, pennor och ipod i sängen.
Jag har det ganska trevligt.

Den här veckans kreativitetsnätter har resulterat i ett skrivandeprojekt som hittills ser ut som följer:
Mandag: En kort historia om en dialog som inte finns och tekoppar med socker i.
Tisdag: Tog tag i min rädsla för kollage och klippte sönder en svensk tidning, resulterade i en dikt om tvaveckorsperioder och en bild där den ena mannen vill ha en powerpowergrammofon och konstgjorda kroppsdelar.
Onsdag: En historia om borttappade fräknar (som kanske ska illustreras och bli lite som joanna rubin dranger och daniel novakovics historier)

Ikväll ska vi se den nya Burton/Depp filmen. Hurra!

Historia: Prov
Presse: Skriva en artikel
Sprak: inlämningsuppgift + 2 andra läxor + ett muntligt föredrag + prov
Fonetik: Prov

Nu märks det att slutet är nära.
Pa torsdag, pa torsdag skulle man kunna säga att allt är över.
Jag hoppas att vi bara ska leka nästa vecka för jag kommer vara helt slut efter det här.

Om man tog pa sig ett par gröna glasögon, ungefär sana som Dorothy tog pa sig när hon kom till smaragdstaden, och gick de tre minuter upp- eller nerför vägen vi gar till skolan. Skulle man nästan automatiskt kunna höra en fransk berättarröst i bakgrunden.

Utanför skolan sitter det en man pa en pall. Han har pälsmössa, en san i rysk stil som inte gar över öronen, vitt har och tjockt glas pa glasögonen vilket gör att hans ögon ser stora ut. Han sitter koncentrerad och malar. Han har alla sina tavlor, sina dukar, sin färg och allt annat han behöver pa en trävagn som han drar fram och tillbaka varje dag. Det är som att vagnen egentligen är för liten, men han surrar fast det med snören sa det inte trillar av nagot.

Pa hôtel de ville star alltid en man med langt stripigt har och röker och samtalar med nagon. Han har ocksa en vagn fast en mycket mindre och i metall. Pa den ligger det en liten förstärkare. Gitarren ligger ofta pa marken brevid och om jag inte minns fel sa har den en eller flera sprickor och nagra klistermärken pa.
Han spelar nästan aldrig utan gitarren bara ligger där.
Fast, igar stod han mitt pa hôtel de ville, där cafét har sina bord, och spelade. De appladerade at honom.

Fortsätter man vägen mot var lägenhet brukar man möta en eller tva dragspelare. De spelar fint och brukar vara jätteglada.

Man passerar även ett antal boulangerier och har man tur far man känna lukten av nybakta baguetter, smält smör och söta kakor.

Antagligen inbillar jag mig, men ibland är det som att höra pianomusik i bakgrunden med.

Det är ungefär det jag säger till mig själv. Ibland funderar jag pa om man ska ateruppta alla de där avslappningsövningarna och malbildsträningen vi fick lära oss första aret pa gymnasiet. Egentligen var det ju ganska trevligt.

Jag har köpt ett block, ingen bok, ett block. Jag ville köpa en bok att skriva saker i, fast ingen föll mig riktigt i smaken. Det är som när Harry Potter ska köpa sin trollstav. Det ska gärna sla lite gnistor när man hittar rätt.
Det gjorde ingen av de sma skrivböckerna. Men mitt skrivblock jag använder i skolan gör det. Det har sana sma linjer som jag inte har sett i Sverige (det skulle möjligtvis vara i en skrivstilsbok) och är av nagon anledning väldigt inspirerande.

För saken är den att det är ganska jobbigt utan en dator. Det later hemskt, men nog är det sant. Jag har internet här pa skolan, fast inget msn. Men det jag saknar mest är att fa redigera foton och göra klart lite teckningar. Nu ligger de bara i min röda bok och blir aldrig riktigt färdiga.
Jag sover hela tiden. När det inte finns nagon dator hemma finns det inte sa mycket att göra. Jag skriver massa brev jag inte kommer skicka och ritar saklart. Sen brukar jag raka somna mitt i allt ihop, vaknar nagon timme senare och tänker ”oj”

Och nu när jag väl sitter här sa finns det inte sa mycket att göra och det jag skriver är verkligen totalt utan vikt.

Men det är inte sa länge kvar innan det här är över igen.

Efter 27 januari kan jag göra precis vad som helst.
Jag far svindel
och sen sa blir jag lite rädd.

För att förtydliga hemkomst för inblandade sa kommer jag aka till Skavsta flygplats klockan 10 söndag 27 januari. Sa nu vet ni det ni som behöver veta det.

Jag har läst ut alla mina böcker nu vilket innebär att kvällarna blir mindre sysselsatta.
Jag planerar lite egna projekt och snart är ett klart. Kommer väl bli en explosion av saker om 19 dagar när jag kommer hem. Eller inte. Fick en hel massa läxa idag av Barrey saklart. Och mer kommer det bli.

Idag sa en av kinesiskorna i klassen att jag hade fina gröna ögon. När hon sedan tittade igen upptäckte hon att de var alla möjliga färger och sag sadär uppspelt ut som nagot som kan liknas vid en seriefigur fran samma land (dessutom heter hon nästan tjingeling och det är ju roligt)

Om precis 20 dagar är jag hemma igen, eller i Stockholm rättare sagt.
Ett ryanairflyg har just bokats, men med min tur och skicklighet just nu sa kommer väl planet inte lyfta eller sa har jag gjort nat fel som vanligt.

Nu ska jag pa speedbike med Ingeborg, back on track liksom. Hoppas jag.

Min första dag i aix började daligt. Jag vaknade av magont, tog en alvedon och la mig för att sova igen. Sov till klockan 2 da jag steg upp och gjorde väl inte sa mycket. Middagen började sedan närma sig och Tobias kom med förslaget att se ett avsnitt Heroes. Jag tyckte det lät som en bra idé och flyttade datorn till bordet. Pa vägen lyckades jag riva ut mitt pennfack och pennorna spred sig över golvet.
Jag sträckte mig efter högtalarna och pa vägen trampade jag pa sladden till datorn.

Den studsade i golvet. verkligen studsade pa stengolvet. Sen lag den där, upp och ner pa vart röda stengolv.

Behöver jag säga att vi inte sag Heroes den kvällen, eller kommer se Heroes nagon annan kväll, eller kommer kunna blogga med svenska bokstäver, eller lägga upp nagra bilder? Naväl, det kommer vi inte kunna göra.

Hurra.

Dessutom är det nagon i vart hus som trampat i bajs och sen gatt in och lämnat ett fint litet spar efter sig som luktar.